Jag, för några månader sen: ”Hmm, man kanske skulle testa att ha en liten del utdelningsaktier. Mest på kul.”
Klipp till: Bilden ovan, jag har blivit en Excel-guru, samt jag som kastar in en majoritet av min lön rätt in i den brasa som just nu kallas börsen.
Ibland kostar det att vara nörd.
Jag har i många år kört på Asus-routrar, vilket egentligen har funkat bra. Men eftersom jag jobbar med nätverk och har fått förmånen att meka med enterprise-routrar stora som kylskåp så har det liksom inte… känts tillräckligt. Visst, Asus gränssnitt låter mig göra en del grejer, men jag vill ha mer. Inte heller har custom firmwares som Merlin och DD-WRT stillat den här herrens behov.
Så då fann jag Pfsense, som typ är open source. Jag skriver typ, eftersom leverantören Netgate ganska nyligen har delat upp mjukvaran i gratisversionen och en lite beefigare betald version som ingår om man köper deras hårdvara. Här snackar vi möjlighet att gå in och detaljstyra saker, och det gillas. Så jag började leta runt efter någon vettig hårdvara att installera det på, men snart insåg jag att jag vill ha deras egna – relativt nysläppta – router Netgate 6100. Och så blev det. Snacka om overkill; två 10-gigs SFP-portar och fyra 2,5-gigs kopparportar. Men då ska det väl vara hyfsat framtidssäkert också.
Slutsumman blev strax över 9000 kr. NIO TUSEN för en hemmarouter, bara för att det är ett intresse. Ja herregud.
Min gamla Asus-router fick göras om till accesspunkt istället.
Jag har legat likvid i många år; haft nästan alla mina besparingar på ett sparkonto med typ en halv procents ränta. Varför vet jag inte, men jag antar att jag varit nojig att förlora pengar. Men för något år sedan började jag intressera mig mer för börsen, och vid årsskiftet gjorde jag slag i saken och satte in 90% där.
Och… ja… det visade sig ju såklart vara den sämsta tajmingen i tajmingarnas historia! PANG – direkt den värsta krisen på 15 år. Krig i Europa och skyhög inflation. Visserligen är jag inte direkt orolig – börsen går upp förr eller senare, men det blir kanske ett par tråkiga år framöver. Och går inte börsen upp igen så innebär det väl jordens undergång och då har jag ändå ingen nytta av några pengar. Det är mest lite skrattetande att det har varit många fina år och SÅ FORT jag går in med pengar så sätts världen i brand.
Så jag är ledsen, allihopa. Hade jag låtit mina pengar ligga kvar på sparkontot hade förmodligen guldregnet fortsatt.
I början av året landade jag vad jag skulle vilja kalla mitt drömjobb. Senior IP Network Engineer på ett av Sveriges största ISPs.
Jag vet inte om jag nånsin varit så glad för ett jobb tidigare. Mycket eftersom det här nu var en officiell bekräftelse på att jag har nått senior-titeln. Jag har visserligen över 10 års erfarenhet av större nätverk, men jag hade ändå funderat mycket runt huruvida jag kunde kalla mig senior nätverkstekniker (till skillnad från ”bara” nätverkstekniker) och fortfarande se mig själv i spegeln. Självförtroendet är väl inte alltid på topp, och jag har ingen lust att känna att jag inte motsvarar förväntningar. Det här beror väl i sig på att jag aldrig har pluggat nätverk ”på riktigt” – jag har läst CCNA och CCNP i flera omgångar men aldrig tagit något certifikat. Så jag kan bara det jag har jobbat med tidigare, och även om det är en gedigen erfarenhet så blir jag ju ibland lite osäker på vad jag faktiskt kan.
Hur som haver. Jag fick jobbet, sade upp mig från mitt gamla, och passade på att ta några välförtjänta veckor ledigt då jag hade en hel del sparad beredskaps-komp att ta ut. Men tre dagar innan jag skulle börja fick jag veta att det inte blir något. Bolaget i fråga ska göra besparingar och min nya tjänst hade dragits in. Detaljerna håller jag för mig själv, då jag vill hålla mig professionell och då det inte finns något ont blod från min sida. Shit happens; usel tajming och extrem otur, men så är det ibland. Kanske blir jag erbjuden den här tjänsten i framtiden; kanske inte. Kanske tackar jag ja; kanske inte.
Jaha – helt plötsligt arbetslös. Minst sagt snopet. Men i ett sånt läge är det tur att man har bra f.d kollegor. Det var flera som sträckte ut en hand; grymt skönt att känna att jag gjort ett bra intryck i tidigare roller. Dessutom ändrade jag status på Linkedin och fick flera intervjuer redan samma dag, varav en hos en annan internet/tjänsteleverantör som jag redan kommit en bit i processen med, men tackade nej när jag fick Senior-jobbet.
Det tog ganska precis två veckor från beskedet, sedan hade jag skrivit på hos en stor MSP (Managed Service Provider istället för Internet Service Provider, om man inte vet skillnaden). Så jag fick ringa ovan nämnda arbetsgivare och tacka nej för andra gången. Av ren artighet (och för att jag gillar dem som bolag; jag råkade bara få två bättre erbjudanden) sa jag att jag gärna återkommer om det skulle bli aktuellt i framtiden – ”om jag är välkommen en tredje gång, hehe”. Chefen svarade ”nja, nu har du nog bränt dina broar faktiskt”. Jahapp. Visserligen delvis förståeligt.
Den 11 april började jag på nya jobbet. Det är svårt att helt få bort känslan av att ha fallit på mållinjen, men det nya jobbet känns mer och mer intressant för varje dag. Jag har ju tidigare bara jobbat på internetleverantörer, men nu får jag chans att meka nätverk från ett annat perspektiv. Här är det fokus på säkerhet, brandväggar, managerade tjänster och sånt jag tidigare inte hållit på så mycket med. Så det finns hopp!
Dåså, mina vänner. Här har vi då Daniel Werners nya och aningen mer professionella hemsida.
Jag hade i många år en personlig blogg där jag skrev om mina funderingar, mest kring dejtande. Extremt självutlämnande och med fokus på humor. Men efter ett tag märkte jag att blogg-Daniel skrev ut checkar som IRL-Daniel inte kunde betala. Och när familjemedlemmar och kollegor började läsa bloggen så blev det liksom svårt att fortsätta skriva om diverse utsvävningar. Därav slutade jag blogga. Nu har dock suget börjat komma tillbaka så smått, och här är vi nu. Den här gången blir det dock lite längre intervaller mellan inlägg och ett mycket större fokus på teknik, arbetsliv, och kanske t.o.m lite ekonomi.
Nu har den gamla bloggen flyttat (hit) och vi börjar på ny kula. All SEO rätt i soptunnan, bara! Google låter mig endast berätta att sidan har flyttat om jag lägger permanenta redirects från den gamla domänen, men hur tusan ska jag då kunna använda den? Nåväl, den var inte alltför högt rankad ändå. Under storhetstiden kunde det väl ligga på tusen besökare om dagen, till att nu ligga på runt 300 i månaden. C’est la vie liksom!
