besvikelse

I början av året landade jag vad jag skulle vilja kalla mitt drömjobb. Senior IP Network Engineer på ett av Sveriges största ISPs.

Jag vet inte om jag nånsin varit så glad för ett jobb tidigare. Mycket eftersom det här nu var en officiell bekräftelse på att jag har nått senior-titeln. Jag har visserligen över 10 års erfarenhet av större nätverk, men jag hade ändå funderat mycket runt huruvida jag kunde kalla mig senior nätverkstekniker (till skillnad från ”bara” nätverkstekniker) och fortfarande se mig själv i spegeln. Självförtroendet är väl inte alltid på topp, och jag har ingen lust att känna att jag inte motsvarar förväntningar. Det här beror väl i sig på att jag aldrig har pluggat nätverk ”på riktigt” – jag har läst CCNA och CCNP i flera omgångar men aldrig tagit något certifikat. Så jag kan bara det jag har jobbat med tidigare, och även om det är en gedigen erfarenhet så blir jag ju ibland lite osäker på vad jag faktiskt kan.

Hur som haver. Jag fick jobbet, sade upp mig från mitt gamla, och passade på att ta några välförtjänta veckor ledigt då jag hade en hel del sparad beredskaps-komp att ta ut. Men tre dagar innan jag skulle börja fick jag veta att det inte blir något. Bolaget i fråga ska göra besparingar och min nya tjänst hade dragits in. Detaljerna håller jag för mig själv, då jag vill hålla mig professionell och då det inte finns något ont blod från min sida. Shit happens; usel tajming och extrem otur, men så är det ibland. Kanske blir jag erbjuden den här tjänsten i framtiden; kanske inte. Kanske tackar jag ja; kanske inte.

Jaha – helt plötsligt arbetslös. Minst sagt snopet. Men i ett sånt läge är det tur att man har bra f.d kollegor. Det var flera som sträckte ut en hand; grymt skönt att känna att jag gjort ett bra intryck i tidigare roller. Dessutom ändrade jag status på Linkedin och fick flera intervjuer redan samma dag, varav en hos en annan internet/tjänsteleverantör som jag redan kommit en bit i processen med, men tackade nej när jag fick Senior-jobbet.

Det tog ganska precis två veckor från beskedet, sedan hade jag skrivit på hos en stor MSP (Managed Service Provider istället för Internet Service Provider, om man inte vet skillnaden). Så jag fick ringa ovan nämnda arbetsgivare och tacka nej för andra gången. Av ren artighet (och för att jag gillar dem som bolag; jag råkade bara få två bättre erbjudanden) sa jag att jag gärna återkommer om det skulle bli aktuellt i framtiden – ”om jag är välkommen en tredje gång, hehe”. Chefen svarade ”nja, nu har du nog bränt dina broar faktiskt”. Jahapp. Visserligen delvis förståeligt.

Den 11 april började jag på nya jobbet. Det är svårt att helt få bort känslan av att ha fallit på mållinjen, men det nya jobbet känns mer och mer intressant för varje dag. Jag har ju tidigare bara jobbat på internetleverantörer, men nu får jag chans att meka nätverk från ett annat perspektiv. Här är det fokus på säkerhet, brandväggar, managerade tjänster och sånt jag tidigare inte hållit på så mycket med. Så det finns hopp!