Alldeles för kort inpå uppbrottet med Micaela har alltså nästa bakslag kommit. Nu verkar det som att jag kommer att behöva ta farväl av Salahuddin, min katt sedan snart sex år.

Varannan vecka har jag städning här hemma. Jag orkar inte ta någon diskussion gällande vilken onödig lyx detta är, jag tycker att det är skönt och något jag kan kosta på mig. I vilket fall var städerskan här idag, och när jag kom hem så var katten helt försvunnen. Jag letade i säkert en timme. Detta har hänt en gång förut, och den gången var katten utestängd på balkongen. Jag ringde och skällde på städfirman, som skulle återkomma med en förklaring, men de ringde aldrig tillbaka. Strunt samma, tänkte jag.

Åter till ikväll: Lite senare satte jag upp lappar nere i porten, och blev uppringd av en granne. Hon berättade att de lämnat in katten till polisen i Flemingsberg. Så jag ringde dit, och här kommer kruxet.

Jag äger inte Salahuddin på pappret. Han var bortsprungen, och bodde under en hammock i Arboga, hos en vän till min morbror. Katten hade bott där i säkert ett år utan att någon rådde om honom, och min morbror gjorde bra reklam för hur kelig han var. Så jag gick med på att ta hand om katten, och de skjutsade honom hela vägen upp till mig. Och vips hade vi börjat älska varann. Det här var 2007.

Efter något halvår såg jag att han var öronmärkt, och kollade upp numret på ett kattregister på nätet. Där fick jag veta att han egentligen heter ”Snose”, och är född år 2000 och registrerad 2001. Inget mer. Ingen som helst info om vem som är ägare, eller hur man kontaktar hen. Därför mailade jag registret, och meddelade att katten fanns hos mig. Men jag fick aldrig något svar, och tänkte inte mer på den saken. Jag antog att ägaren antingen var död eller helt ointresserad av katten.

Så ringde jag alltså polisen ikväll, där jag fick information att de hade kollat upp ägaren och kontaktat henne. Och att hon vill ha tillbaka katten, efter så många år. De ska åka upp på lördag, och hämta hem honom. MIN katt. MIN Salahuddin.

Det känns oändligt tungt just nu. Imorgon ska det ringa någon djurrättsexpert från polisen, och försöka medla mellan mig och Arbogapersonerna. Om båda gör anspråk på katten så måste det här gå till rätten, men det känns ju inte som att jag har lagen på min sida. De äger katten, men det är jag som är hans husse. Han är snart 14 år gammal, och jag hade tyckt att det vore mest humant att han fick spendera sina sista år tillsammans med mig, men alla ser det inte så.

Det ser ganska mörkt ut, men än har jag inte gett upp hoppet om att få hem min Salahuddin. Min partner in crime, sen så många år.

15 kommentarer

  1. Annie Christina Bonér Svara

    Men alltså. VAFAN. Har man inte varit intresserad av sin katt på alla dessa jävla år då ska man väl för fan inte heller kräva tillbaka katten?! Det är typ som en adoption. ”Nämen, mamman ändrade sej och vill ha sitt barn tillbaka”. (OK, inte en exakt liknelse men du förstår). Fan vad lack jag blev av den här historien!

    • Om dom polisanmält och öronmärkt sin katt är man väl intresserad utav sin katt? Lite svårt att veta vart sitt djur är om den inte blivit polisanmäld hittat förstår du väl?

  2. Kim Lundgren Svara

    Usch vad hemskt! Har också katter så jag kan bara tänka mig hur jobbigt det måste vara. Klart att det är din katt! Tycker inte att de har rätt att kräva tillbaka honom om de inte brytt sig tidigare, de ”känner” ju knappt katten..

  3. För att ta Arbogapersonerna i försvar så kan de ju ha saknat katten de också. Men de har bevisligen inte tänkt på katten på väldigt länge, enligt polisen hade de sagt att de trodde han var död!

    Men jag har levt med honom varenda dag de senaste sex åren! Och nu rycks han från mig, och jag får inte ens säga hej då.

    • Annie Christina Bonér Svara

      Men han har ju bott in sej hos dej och är van vid DIG. Han kommer komma till människor som han inte ens vet vilka dom är. Visst, katter anpassar sej, eller så rymmer han därifrån också. Igen. Så sorgligt.

      • Ja, jag håller med. Det enda positiva i allt detta är att han åtminstone inte är överkörd eller ensam och rädd där ute. Han får komma till någon som tycker om honom. Han kommer inte att få det lika bra som hos mig, men han kommer förhoppningsvis att få det okej i alla fall.

  4. Men puckon!!! Det är ju fan hans fel att han inte KONTAKTADE POLISEN när han såg öronmärkningen, för det är det man SKA göra!! Då har förra ägaren mer än rätt att ta tillbaka katten. Och ni vet inte hur mycket förra ägaren har saknat katten ju. Tyvärr Daniel så har du gjort helt fel från början. När man hittar en katt med eller utan märkningen kontaktar man polisen. Bittra sanningen. Jag vet att det är svårt att mista en vän, sin bästa vän. Tyvärr så har ju förra ägaren lagen på sin sida i detta fall. Men prata med dom så kanske ni kommer fram till något. Men du vet inte hur mycket dom tänkt på han och saknast honom under dessa 6år dom trott att han var död. Dom hade ju polisanmält det och det visar ju att dom bryr sig och saknar honom. Det är ju du som gjort fel och inte låtit dom fått tillbaka honom genom att inte kontaktat polisen. Man lär sig genom sina misstag.

    • Fast som sagt, det är inte fråga om att jag medvetet har låtit bli att kontakta polisen. När jag kollade upp märkningen trodde jag att registret var den enda vägen att gå. Så jag anser att jag gjort det jag kunnat.

      Som sagt, jag försöker inte att svartmåla ägarna som några onda människor som vill sno min katt, men katten kommer garanterat att få det bäst hos mig. Han är gammal och har en husse som älskar honom, han förstjänar inte att tas tillbaka till Arboga efter ca 7 (eller mer) år.

      • Det står klart och tydligt om man ens googlar eller läser på sidan där man kollar öronmärkning hur man ska gå tillväga. Jag anser att du gjort fel från början. Såklart han känner sig mest trygg hos din o ”förtjänar” sista åren hos den han är van hos att vara. Men det jag menade var att det gjordes fel från början och om rätt hade gjort så hade det inte blivit så pass knasigt som det är nu. Dom är säkert helt lyriska och jätte lyckliga att få tillbaka sin katt efter alla dessa år för dom är det en solskens historia. Visst känns det hårt och orättvisst att dom tar honom ifrån dig. Tyvärr är det enda du kan göra att väga upp alla fördelar med att han ska få kvar hos dig. Mena bara det rättsliga i det hela. En katt ska inte behövas slängas runt med i den åldern. Det är tråkigt att det blev som det blev. Hade själv blivit förkrossad om det hänt min katt. Men det är därför det är så himla viktigt att man tar reda på all fakta hur man gör när man hittar en katt. Annars kan det bli sorligt i slutändan som detta. Mena absolut inge illa i första kommenteraren men det kändes som att du verkligen svartmålade förra ägaren. Såklart man tappar hoppet efter 6-7år en katt vart borta. Men försök och se från deras sida med. Och från ”lagens” sida med. Men som sagt, skriv fördelar på en lista varför han ska få stanna hos dig o presentera dom för ägarna. Det värsta är ju ett nej men då vet du ju iaf att han är älskad och har varit saknad och förhoppningsvis får det bra iaf.

  5. Fast öronmärker man en katt så är man ju en rätt så hängiven ägare.
    Skaffa en ny liten kattunge istället – skitsöta.

    • Älskar kattungar, men nej. Jag vill vara med Salahuddin. Det är min katt. Jag vill vara den som till slut låter honom somna in, om det nu kommer till det. Det kommer vara superhårt den dagen, men jag vill vara den som har hand om honom.

  6. Men vad i,.. han skriver ju att katten redan vart hemlös i över ett år innan den omhändertogs. Dessutom har djuret nu levt i många år hos Daniel och ser honom som sin husse – vad är det för feg stil att sparka på någon som redan ligger ned bara för att visa sig ”duktig”?

  7. Anna Stråmo Svara

    Jag beklagar! 🙁 Stackars lilla Salahudin, och dej med förstås Daniel.. Men om hans förra ägare bryr sej om honom så kanske de ser till hans bästa och låter honom få vara kvar där han känner sej hemma. *Håller tummarna*

  8. En Werner Svara

    Så kan det gå när man vill reklamera ! Nej, skoja bara. Säg så här : Efter skilsmässan med M ställs Herr Werner inför en jobbig vårdnadstvist, Men självklart hör katten hemma hos dig. Ska bli intressant att följa utvecklingen.
    /Salahuddinges vänner

  9. En Werner Svara

    Hur har det gått ? Har du fått behålla Salahuddin ?

Skriv ett par väl valda ord vettja!