Japp. Nu blev det en sån kväll. En sunkhelveteskväll.

Sen jag sålde lägenheten i Huddinge och flyttade till Bromma så har jag förvandlats till något jag inte riktigt känner igen mig i. Jag gick med lite vinst i försäljningen och såg plötsligt vad man kan göra med pengar. Man kan köpa sig bättre lägenheter. Bättre liv, i mina ögon. Jag är medveten om att det här är ett enda stort I-landsgnäll, det finns folk som inte ens hittar ett förstahandshyreskontrakt i den här stan. Men jag kan inte hjälpa det; jag finner mig själv med att önska att jag hade mer pengar. Jag vill bo närmare stan. I en större lägenhet. Men det har jag inte råd med. Och plötsligt känns den här lägenheten så klaustrofobisk.

Hur gör man då för att tjäna pengar? Jag funderade på att lära mig programmering, och skapa en mobilapp. Men jag förstår inte programmering. Jag fick IG i den mest grundläggande programmeringskursen som existerar (Visual Basic) i gymnasiet. Så det går ju inte. Sen slog det mig – en webbsida! En webbsida om nördprylar i alla former. Det ska jag göra. Men först måste man skaffa sig ett domännamn, och det är där det ALLTID fallerar. De flesta .com-domäner är upptagna, eftersom giriga företag köper upp miljontals och sen säljer dem till ockerpriser. Och allt som inte är upptaget tycker jag låter dumt. Alltså, jag kan utan tvekan nämna trettio namn jag registrerat för att dagen efter tycka de låter idiotiska.

Och sen, om jag faktiskt hittar ett namn, då kommer jag att ge upp eftersom inte halva jordens befolkning besöker min sida den första kvarten. Jag har liksom skeva förväntningar på folks intresse av mig och min sida.

Det är just det här som alltid är problemet med mig. Varför tror jag inte på mina egna projekt? Varför ger jag upp så fruktansvärt lätt? Det hade varit enkelt om jag haft låg självkänsla med bra självförtroende (fast då hade jag å andra sidan varit betydligt odrägligare som person). Men icke.

3 kommentarer

  1. Just do it Svara

    Ge det ett försök åtminstone! Du får påminna dig själv om att Rom inte byggdes på en dag.

  2. Hahahaha, vi tänker precis likadant, och har lika jävla brådis. Det gäller både stort som smått. Jag kan ha klämt iväg något så enkelt som ”världens i särklass roligaste statusuppdatering” på facebook, och sedan när jag lutar mig tillbaka för att se responsen – och den uteblir trots att man ser att halva skaran vänner varit inloggade – ja då raderar jag skiten igen. Och surar över att folk inte förstår hur jävla rolig jag är.

    Jag vet inte hur många nya företag jag har startat i tanken, men det händer såklart inget på den fronten. En handfull böcker har jag publicerat på egen hand, både romaner och ren humor, men sen när jag inte har sålt så många som jag har velat under första månaden så har jag dragit tillbaka dem också. Nu stirrar dem hånfullt på mig från bokhyllan. Det är ett jävla skit, helt enkelt.

    Men ge inte upp, en dag är vi rika som några jävla troll, båda två!

Skriv ett par väl valda ord vettja!