Det speciella med mina blogg-groupies är att de inte vill ligga med mig. Måste säga att jag känner mig lite blåst på konfekten.

Liksom, här skriver jag texter, dag ut och dag in. Allt för er njutnings skull. Och hur tackar ni mig? Genom att rapa och gå från bordet, som hunden från spyan. Ni bara går. Inte ens ett litet slick längs penisroten får man. Fy fan, säger jag. Jag vet inte hur ni är uppfostrade, men det är faktiskt kutym i såna här sammanhang.

Det finns bara två saker att göra. Antingen skaffa fejk-rustning och decimeterlång tunga, det fungerade ju för Gene Simmons. Eller så får jag ta en bild där jag ligger i en soffa, insmetad med bajs. Det fungerade ju för Jockiboi.

2 kommentarer

  1. Hej Daniel!

    Jag står nog så jävla längst längst ner på din önskelista beträffande kommentarer, men det skiter jag i, hoppas du gör detsamma.

    Det är med glädje & lite sorg jag då & då läser din blogg.

    Glädje, då jag tycker du skriver så ”rakt på” om ögonblickets situation, må vara på ett trött pendeltåg, som vardagen i en älskad Salahuddins morgonspya.

    Sorg,, då du satan i gatan verkligen inte bara utelämnar dig, utan närmast FLÄMTAR , SKRIKER ut dina tillkortakommanden.såväl på twitter som blogg.
    Kanske är det medveten taktik?

    Kanske ”trollar” du bara & lever i verkligheten ett synnerligen behagligt välmående liv ala ”Schulmanfamily” som jag förstår att du som skribent beundrar & är en följare av.

    Skitsamma, jag som stundtals läser dina ord skulle kunna vara din morsa.
    Så nej, INGET LIGGA:
    Men om du ändå fortslätter läsa så…:

    Hur kom jag in på din blogg, började läsa, brydde mig???
    Förmodligen för att min son har samma förnamn som du.

    Eeeh Daniel???
    Hur vanligt är inte det förnamnet?

    Men det hände sig vid en tid, att min son togs ifrån sitt liv.
    Februari 2010.

    Inte förstod jag då att googla min sons namn.
    Inte, inte, ALDRIG.
    Betydelselöst, skriande galet.
    Smärta bortom verklighetens krassa jävla ord.

    Idag googlar jag allt.
    Hej Flashback!
    Hej Galenskap!
    Hej alla som snickerisnackar, kom igen bara, vill ni ha en käftsmäll?
    Vill ni ha en årsranson av Imovane +++?
    (För det får man när terapeuterna tar slut, när ens egna frågor/svar vida överstiger de belästas ”påpapperetnollverklighetsförakningkompetens”).

    Ja, så kom jag in på din blogg.

    Daniel/ lidanden.

    Du är ett par år äldre än min son Daniel.
    Min Daniel är född 1986.
    Blev bragt sitt liv 2010.

    Jag vet inte om du modererar kommentarer.
    Jag hoppas det, så du kan ta bort min.
    Jag vill bara att du ska veta att din blogg, dina ord, dina lidanden, berör en målgrupp som förmodligen inte är din förstahandsprio.

    Såna som jag.

    Klart som fan jag att vill du ska träffa den rätta.
    Klart som fan att jag vill att du ska vinna över dina fobier.
    Klart som fan att att jag önskar dig ett lyckligt liv.
    Här, nu, genast.

    Daniel; jag (tanten) önskar dig det bästa av det bästa.

    Tack för att du skriver så naket.
    Tack för att jag fått läsa.

    Ps. Radera min kommentar fort som fan, kan antingen framställa dig som ”töntarnas tönt”, eller också blir du ”nallebjörnen”, ”svärmorsdrömmen”?

    Ta ingen risk.
    Lycka till.

    Kram.
    G.

    • Daniel Svara

      Hej G! Tack snälla för dina fina ord, de berörde mig!

      Det är inget trollande från min sida, ibland kan jag vara självutlämnande med glimten i ögat, men ibland kan jag tycka livet är så vidrigt och ensamt att jag inte förmår vara tyst. Och jag är ledsen för det som hänt din Daniel. Hoppas inte du tar illa upp när du läser om en levande Daniel som egentligen har ett relativt bra liv, men som ibland är missnöjd med det ändå.

      Du får gärna säga till om DU vill att jag ska ta bort din text, men personligen vill jag inte göra det eftersom jag tyckte om den. Har aldrig brytt mig om image. Om nån tycker att jag är ointressant för att jag stundtals är deppig så kan de ju bara dra. 🙂 Kram!

Skriv ett par väl valda ord vettja!