I några veckor har jag småflirtat med en ung kvinna som jag i princip träffar varje dag. Vi kan lämna det där. Och ”småflirta” är i mitt fall – eftersom jag tappar talförmåga bland personer av det täcka könet som jag inte snackat mycket med innan (paradoxalt, jag vet) – att jag har tittat på henne och dragit på smilbanden. Och hon har gjort detsamma tillbaka.

Jag känner inte alltid ett behov av att saker måste leda någonstans. Det är mest kul att ha någon att flirta med. Men så tar nyfikenheten överhanden, och jag stalkar med en ninjas skicklighet fram vad hon heter och hennes facebookprofil. Damn. Upptagen.

Detta fick mig att fundera litegrann. Är det bäst att söka upp sanningen, med risk att bli besviken och i så fall kunna gå vidare, eller ska man leva på hoppet och låtsas att hela världen är singlar?

Vad säger ni, o kära läsare, outtömliga informationskällor som ni är?

3 kommentarer

  1. Undertecknad har inte facebook och kan således inte 'kolla upp' folk.

    Ignorace is bliss.

  2. Fast tänk på hur mycket mer känslor man investerar as time goes..man kan inte undgå det faktum att man alltid spelar upp precis alla winks och blinkningar. Och då blir ju fallet liksom mycket högre när hennes pojkvän en dag kanske hämtar henne från jobbet..

    Å andra sidan är det skönt att bara släppa alla "måste leta upp på nätet"-tvångstankar och bara köra på.

Skriv ett par väl valda ord vettja!