Ikväll var den unge Werner mol allena och beslutade sig för att spendera kvällen med att titta på Thor. Och då menar jag inte en ny boytoy alltså, utan filmen från 2011.

Och… det var faktiskt ingen höjdarfilm. En sjua på IMDB vittnade ju om samma sak, men jag trodde ändå att filmen skulle ha lite mer än hjärndöd och klyschig action att bjuda. Istället så var det just det jag blev serverad. Hårdkokt action med ganska larviga, stereotypa, karaktärer.

Det är ju en superhjältefilm ála Marvel, och de brukar väl egentligen inte vara världsbäst vad gäller figurernas bakgrundsstory. Men nog brukar det vara bättre än såhär. Istället har de skamlöst snott fritt från ”vår” asatro, och skapat en stålmannen-saga av det hela. Komplett med trikåer, mantlar och främmande planeter. Och om jag kan min nordiska mytologi rätt så kunde ingen av asagudarna flyga.

Storyn är rentav usel. Den lilla kärleksberättelsen som de forcerat in i filmen känns extremt krystad, och det är för mig obegripligt hur huvudpersonerna kan lova varann evig trohet när de bara känt varann ett par dagar. Men å andra sidan, jag är ju själv ingen rippad hunk-gud (för självklart måste hjältens tvättbräda visas upp i en scen som inte har så mycket med något att göra – men det stod säkert i skådespelarens kontrakt).

Hur som helst. Ganska dålig. En skam för kåren, minsann. Det blir endast två Daniel av fem möjliga.

2 kommentarer

  1. Jag älskar den filmen. ÄLSKAR. Mitt favoritklipp på Youtube just nu är ett 5 minutersklipp med bara magrutorna.
    Anledning till att jag varken gillade Snowwhite and the Huntsman eller the Avengers var för att det inte var några scener med Magrutorna (trademark).
    Obs. Ingen som helt ironi. På riktigt.

  2. Ska man vara petnoga – och det ska man – så är Thor inte ”à la Marvel”, det ÄR Marvel. Filmen är hyfsat trogen serien som gått sedan 1962 så att koncepten clashar med asatron är inte oväntat. Serien har inte mycket mer än namnen gemensamt med den riktiga asatron.

    Själv tyckte jag att Thor var en underhållande och förvånansvärt välspelad film. Chris Hemsworth är riktigt bra i rollen och han har en jävla pondus samtidigt som han gör karaktären väldigt lätt att tycka om.

    Att det fanns en kärlekshistoria kan man ju tycka vad man vill om men jag anser att de ändå gjorde ett hyfsat bra jobb att rättfärdiga den subplotten med tanke på att Thors karaktärsutveckling är hela filmens stomme. Portmans karaktär må ha varit ganska platt men hon är ändå nödvändig för storyn och inte bara där för sakens skull, så jag tycker de kom undan med det.

    Jag gillar f.ö. att Thor faktiskt nämner henne i The Avengers. Det var en fin callback och den gjorde att deras relation retrospektivt kändes mer genuin.

Skriv ett par väl valda ord vettja!