Igår var det en märklig dag.

Jag hade fredagsfika. Så på lunchen satt jag och beklagade mig inför arbetskamraterna om hur jag inte ville gå. ”Ååh det är så långt. Jag orkar inte. Kostar pengar… Åååh!” You get the picture. Men efter lunchen tog jag till slut mig i kragen och lunkade iväg till konditoriet, beläget någon km nedför gatan. Det duggade lite. Jag gick in, frågade om de hade nåt bra man kan bjuda 20 pers på, som inte kostar alltför mycket. Vi tittade på lite olika saker, men till slut blev det ett gäng bullar som jag skulle låta mina kollegor förtära. Jag betalade, tackade expediten, och gick ut igen.

Jag hann inte mer än gå några meter förrän jag kände nånting märkligt mot min kropp. Eller tja, många små märkliga saker mot min kropp. Vattendroppar. Miljontals. Det fullständigt öste ner regn. Monsunen var här! Men jag trodde inte det skulle vara så farligt, så jag gick tillbaka till jobbet. När jag var framme såg jag ut som jag simmat klädsim. Det fanns inte en nanometer av mig som var torr. Alla skrattade, och så var jag som så många gånger förr dagens pajas. Men vad tusan, det bjuder jag på. 🙂

Jag fick låna Patricks enorma pösbyxor, och Jockes enorma t-shirt. Så nu hade jag ett par grå clownbyxor jag inte kunde dra åt resåren på eftersom någon (troligen Patrick, det verkar mest logiskt) dragit åt dem för hårt för mina stackars små späda barnahänder. Och till det en t-shirt så stor att hålet för huvudet skapade en naturlig urringning. Som pricken över i stod det ”Trust me, I do this all the time” på tröjan. Haha, whack. Patrick tog ett gäng foton på eländet, jag befarar att han kommer använda dem mot mig.

Men till slut fick jag en t-shirt från när våra eventsäljare var här. ”Månadens säljare” står det på ryggen. Så då var det rätt okej ändå.

Efter jobbet drog vi ut ett gäng och åt middag. Jättetrevligt, och sjukt god mat. Leverans var med. Kan inte tänka mig att hon skulle vara intresserad. Så jag tar nog och ger upp; jag säger bara konstiga saker när jag är runt henne. Och alla andra är macho macho men. Så tja, I admit defeat.

Skriv ett par väl valda ord vettja!