l-tyrosinHörni… Jag har något att berätta. Sitter ni ned? Okej. Här kommer det. Nu säger jag det bara. Here goes… Den här nya bloggvåren som jag (och ni?) upplever, kan vara följden av ett brukande av droger! *dramatisk musik*

Jag ska ta det från början. Jag har som bekant känt mig nedstämd och orkeslös under många år. Ingenting är roligt, livet är en uppförsbacke, osv. Jag har gått till läkaren ett antal gånger, och varje gång har de sagt att jag är fysiskt frisk men har lite lågt D-vitamin. Så då har jag tagit tillskott av det, utan att känna någon som helst skillnad. ”Jaha, då är det väl helt och hållet psykiskt då”, har jag tänkt, och gett mig in på ett ännu större antal terapisessioner. Ingen skillnad där heller, förutom mindre fritid och pengar i plånboken förstås. Då har läkarna föreslagit SSRI. För lekmannen kallad ”lyckopiller”.

Så då tänkte jag ”fuck it”, och testade två sorters SSRI. Det här var snart tio år sedan. Den första kände jag inte av överhuvudtaget. Den andra kände jag bara negativa penis-relaterade bieffekter av. Problem med för tidig sädesavgång, som det så vackert heter? Testa 20 mg Paroxetin! Då kan man hålla på i timmar. Nackdelen är att det varken är skönt eller roligt heller. Så efter något halvår lade jag av. Aldrig mer SSRI – dels på grund av biverkningarna, men också för att jag trots allt vill vara ”mig själv”. På gott och ont. Ingen skugga över de som tar sånt, dock, för vissa är det rena mirakelmedicinen. Men inte för mig.

Så efter jag skrev mitt inlägg om att jag har dystymi började jag forska lite kring det här, och plötsligt var allt så glasklart! Det är skillnad på depression och depression. Se bara på symptomen.

Serotoninbrist: Nedstämdhet, gråtighet, irritabilitet, impulsivitet, oro/ångest, minskad sömntid, aptitförlust, tvångstankar, tvångshandlingar.

Dopaminbrist: Trötthet/energibrist, likgiltighet, ”sänkt vakenhet”, brist på lust att göra saker som man vanligen tycker om, nedstämdhet, svårigheter att ta itu med vardagsbestyr, minnesstörningar, koncentrationsbesvär, ökad aptit.

Ser ni skillnaden? Det kan förstås variera lite från person till person, men generellt ser det ut såhär. På många sätt är de varandras motsatser. Tyvärr är Sverige så hopplöst efter på den här fronten. Går någon till vårdcentralen och är nedstämd så har hen ett SSRI-recept i handen inom en halvtimme. Detta trots att serotoninet (SSRI hämmar kroppens upptag av serotonin, en signalsubstans som har med välmående att göra) i många fall inte är någon bristvara. Tacka fan för att det i många fall inte hjälper då! Istället har dessa personer, mig själv inkluderat, brist på dopamin. Dopamin är en annan signalsubstans, men som mer har med belöningskänslor att göra.

Så efter lite googlande hittade jag L-Tyrosin. Det är ett förstadium till dopamin, och säljs som kosttillskott (på Apotea.se alltså, jag har inte gått till någon shady gubbe som haft burken innanför rocken). Och nu ska jag vara väldigt tydlig med det här: Jag har ingen aning om huruvida det är placebo eller inte, men det har helt uppenbart någon effekt på mig.

Första dagen tog jag tag i bloggen igen, efter att ha låtit den långsamt förfalla i två år. Jag gjorde om designen, kodade om backbone-strukturen, och skrev en mängd nya inlägg.

Andra dagen städade jag hela lägenheten. Helt spontant. Dammsög, fixade köket, och städade förrådet (vilket inte gjorts sen jag flyttade in för ett år sen).

Tredje dagen märkte jag att jag utvecklat kvinnobröst. Najs!

… Okej, det där sista är inte sant. Hittills är det bara positiva effekter. Så… Ja. Jag märker ingen större skillnad i min nedstämdhet och allmänna livsåskådning, men jag är betydligt mer sugen på att göra saker.

Någon annan med erfarenheter av det här preparatet?

Hittade ett till inlägg från svunna tider, närmare bestämt Augusti 2013. Det här blir det sista, bloggen ska inte förvandlas till Den unge Werners Demens, där jag sitter och rapar upp gamla historier om och om igen. Iaf, enjoy!

”Okej, nu vet jag att jag börjar bli sinnessjuk på riktigt.

Jag satt på toaletten här på jobbet (nej, detta ska inte bli ytterligare ett inlägg om mina avföringsvanor). I denna situation blir tydligen min penis extremt känslig, så när torkning skulle ske råkade jag komma åt apparaten vilket gav mig omedelbar erektion.

Det i sig är visserligen inte så sinnessjukt, men min dagdröm därefter var desto värre. Jag ställde mig upp, och råkade då se mig själv i spegeln. Plötsligt slogs jag av en märklig lust att bara öppna dörren, marschera ut med både byxor och kalsonger nere vid fötterna, med ett redigt stånd rätt ut, och skrika ”Sieg Heil”.

Alltså, det här var bara en tanke som flög förbi i högst en sekund, men dess absurdhet fick mig att skratta till. Sedan blev jag rädd. Vem är jag egentligen?

När jag var tillsammans med Micaela, anno 2013, så fick vi en idé om hur vi kunde tjäna extrapengar. Gambling! Det brukar ju alltid sluta bra, eller hur? Så under några veckor spelade vi roulette, och använde oss av det fullkomligt idiotsäkra systemet Martingale.

(Martingale går i princip ut på att satsa på rött eller svart, byta färg om man vinner, stanna på samma färg men dubbla insatsen varje gång man förlorar. 50 öre, 1 kr, 2 kr, 4 kr, 8 kr, 16 kr, 32 kr, 64 kr, och så håller det på. Så länge man har tillräckligt med pengar för att dubbla insatsen kan man spela vidare, och går enligt de stora talens lag plus till slut. Vinner man när man dubblerat insatsen får man ju tillbaka allt man satsat hittills. Enkelt, right? Problemet kommer när man når casinots insats-tak på typ 100 kr. Men det ska ju inte kunna hända. Jag menar, vad är oddsen på att pricka fel färg sju gånger i rad? 0,5^7 = 0,0078125 = 0,7% risk! IDIOTSÄKERT!)

Vi satte över en femhundring var. Inom några timmar var de båda borta. Då satte vi över en tusenlapp var. Det höll sig ganska bra, i några dagar, då var allt borta igen. Efter det satte vi ännu en tusing var, och var väldigt konsekventa i vårt spel.

En morgon, efter flera DAGARS spelande, hade vi drygt 8000 kronor på kontot. Några minuter senare 300 kr. Det var en bra dag. Men vi borde förstått bättre.

De senaste dagarna har jag befunnit mig i vad som förmodligen är den största tristess någon människa upplevt. Till följd av detta fick jag för mig att testa Chatroulette. För er som inte är bekanta med den sidan så är alltså konceptet att man sätter igång sin webbkamera och sedan slumpas det fram en annan person som gjort likadant. Det kan bli vem som helst i hela världen, typ. Är man missnöjd med vem man fick fram så trycker man sig bara vidare till nästa person. Och så håller det på.

Det finns bara ett litet problem, och det är alla män. Ration på män och kvinnor är väl 30:1 eller något. Och nu är det visserligen inte männen i sig som är problemet, utan snarare den så kallade runk-ration. Den är skyhög. Över två tredjedelar av alla män sitter frenetiskt och drar i snoppen när man kopplas fram till dem.

Haha, jag gick igenom lite gamla opublicerade blogginlägg för att se vad som faktiskt fastnat i ”okej, det här borde jag inte lägga upp”-filtret. Där fanns mest gnäll, men även en del godbitar. Som t.ex det här, vilket fick mig att gapskratta rakt ut. Hade helt glömt bort det här.

Skrivet av Herr Daniel Werner, Juli 2014:

Nu är jag sådär självutlämnande igen. Mot bättre vetande.

Jag har beställt hem ett klamydiatest. Alltså inte för att jag har några symptom, utan för att jag har en allmänt överdrivet nojig personlighet, samt är väldigt noga med sånt där. Har gjort det (beställt test alltså) några gånger tidigare, bland flera gånger efter varann. Vården går nog back på min hypokondri, men jag betalar skatt så det kan de ha!

I alla fall. Nyss tänkte jag utföra själva testet, och behövde pissa i ett glas. Problemet var bara att jag inte hade något glas till hands, så jag pissade i tandborstmuggen. Men när jag redan börjat såg jag att muggen var full av gammal tandkräm. Det kan jag ju inte skicka in. Så jag får göra om allt om några timmar.

Man skulle kunna tro att det här handlar om missnöjda grannar, men nä. Mina grannar är grymt nöjda med mig, förutom pensionärkärringen som tvunget ska bära ut alla kartonger och ställa i foajén (ja, mitt hus har en foajé!) om de inte är hopvikta tillräckligt bra. Det känns som att det finns en sån människa i alla bostadsrättsföreningar.

Hur som helst. Det handlar om expanderbultar som sitter i taket. De tidigare ägarna var nämligen stora fans av att hänga upp TVn. Således finns det fyra fula bultar som hänger ner från taget, och som verkar omöjliga att få bort.

skruvar-i-taket

Någon som har en idé om hur jag får ut dem? De går att skruva på, men de går bara runt. Spika upp dem går inte (dessutom går de väl igenom parketten hos grannen ovanför – då lär man bli bjuden på Gevalia om något). Dra ur dem med våld eller ännu mera våld går inte heller.

Idéer? Bara att bränna ner hela huset eller?

En gång skulle jag sova över hos min ex-flickvän (eller ja, alltså hon var ju min flickvän på den tiden), innan hon flyttade hemifrån. Hon gjorde det ganska snart efter vi blev ett par, men innan dess var det alltså sova hos päronen som gällde. Inget touchy-feely. Inte ens sova i samma säng, faktiskt, utan jag fick sova på nån madrass på golvet. Tjejen i fråga var väldigt märklig på det viset, hon ville aldrig vara ensam med mig. Hon ville knappt vara nära mig när hennes familj var i närheten. Hennes mamma var nog den som var mer sugen om jag ska vara ärlig. Hon sa alltid saker som ”nu vill väl ni gå iväg och mysa lite? 😉 ” eller ”ni vill vara för er själva förstår jag? 😉 ” medan flickvännen systematiskt förklarade att det inte behövdes.

Så en natt, efter att ha ätit en stor mängd tacos (det här utspelade sig på den tiden då jag inte fick panik av att äta mat tillsammans med hyfsat okända människor), så drömde jag att jag var en jättestor robot. Det var som att jag stod på 50 meter höga styltor! Plötsligt blev jag skjuten av en ond Megatron eller liknande, och föll handlöst mot marken.

klockan fem på morgonen vaknar hela huset av att jag skriker för full hals, rakt ut. Det var roligt att försöka förklara varför.

Avdelningen ”Sådant som kan få en att tappa sugen totalt och bara gräva ner sig”:

bloggstatistik

Vilken tur då att jag lägger upp den här bilden, så jag kan påminnas om eländet! 😀

Men ja, så är sanningen. Antalet läsare här har sjunkit med ungefär 85% sedan sommaren 2014. Antal inlägg har å andra sidan sjunkit med typ 99%, så det är inte så konstigt. Jag träffade ju Martina just sommaren 2014; jag fattar inte att jag får sån extrem skrivkramp så fort det kommer ett kjoltyg i närheten. Jag vill påstå att jag är betydligt lyckligare nu jämfört med då, men singeldeppigheten var nån sorts drivkraft där jag kunde tycka synd om mig själv lite mer. Den var en sån stor del av mig. Jag var den evige ungkarlen, som bloggade om livets alla motgångar. Och sen fick jag partner och tappade min identitet.

Men på plötsligt, efter två år, har jag delvis fått lusten tillbaka. Prisa Gud m.fl! Jag är dock lite kluven i hur jag ska göra. Det finns två alternativ:

  1. Jag börjar blogga ordentligt här igen, på äkta ”Let’s make Bloggen great again”-manér. Försöker lansera mig själv som humorkungen nummer ett, vilket inte kommer att lyckas eftersom jag kämpar mot horder av 20-åringar med ADHD. Jag blir då kraftigt deprimerad och börjar söka uppmärksamhet genom att dricka batterisyra på Hötorget.
  2. Jag gör en komplett reboot. Jag lägger ner bloggen på riktigt, och låter den stå kvar som nån sorts kulturskatt från en svunnen tid. Sedan börjar jag blogga anonymt någon annanstans, där jag kan vara bitter och självutlämnande utan att diverse mammor, chefer, och haters hittar mig.

Nå? Ett eller två? ETT ELLER TVÅ? Rösta i kommentarsfältet. Ni kan väl göra det, så jag vet huruvida någon överhuvudtaget bryr sig om vilket.

daniels-nya-headset

Skåda mitt nya headset, och medföljande idolbild på undertecknad. Det var länge sen jag publicerade en bild på mig själv. Nu för tiden är det skägg för hela slanten, men jag vet inte riktigt hur jag ska göra med det. Jag önskar att jag hade sånt där stiligt rakt och mjukt skägg som vissa har, istället för ett lurvigt som direkt får mig att se ut som en luffare. Nåja.

Antingen är headsetet ett Pissonmyarse™ Exclusive Edition 3018 för 39 995 kr, eller ett billigt och bra för 895 kr. Alla får gissa!