Nyckelord

ungar

Besöker

Någon har med sin unge till jobbet idag. Få saker stör mig mer än när folk tvunget måste ha med småbarn hit. Ja, jag vet att det kan vara knepigt när man själv jobbar heltid, men man får väl för satan lämna in ungen till mormor och morfar, farmor och farfar, nåt akut-dagis eller hundgård eller vad som helst! Bara inte hit. Det här är ett syndens näste där vuxna diskuterar Musta, geggveck och penispiercingar. Det är inget ställe för ett barn!

Nu har barnet i fråga skrikit ”Jag vill inte!” typ 20 gånger. Jag vill inte heller, kid, men jag måste för att tjäna pengar.

Det händer ganska mycket på det lokala kebabstället, har jag märkt. Idag var jag där och skulle beställa. ”Kebabtallrik eh?” sa gubben innan jag hunnit säga något. Jag nickade skamset innan jag gick och satte mig.

Under tiden hamnade blicken på två barn, typ tre år styck. Det var inte så konstigt, eftersom ungarna sprang fram och tillbaka i restaurangen, fullkomligt sprängfyllda av energi. Allt till öronbedövande skrik och gap. Att inte någon av kebabgubbarna sa till går över mitt förstånd, och att inte föräldrarna gjorde det går över mitt förstånd ännu mer. Istället satt white trash-mamman och white trash-pappan där och bara tittade på.

Jag vände mig om och tittade på dem, med en så irriterad uppsyn jag kunde få till. De märkte mig inte, så jag får jobba lite på den. Till slut skulle de i alla fall gå, och då började white trash-pappan larva sig. ”Akta så ni inte får stanna hos den här killen” sa han, och pekade på mig. Barnen såg vettskrämda ut, och plötsligt hade jag förvandlats till 2000-talets pepparkakshus-häxa.

Han slutade inte heller. ”Vill du sitta barnvakt?” frågade han med ett flin. ”Nej” svarade jag, med en ton som så hundraprocentigt signalerade att jag äcklades av hans bråkiga skitungar. Han skrockade lite, och sen gick de.