Nyckelord

Tuttar

Besöker

I fredags var det kaos i kollektivtrafiken. Det hade kommit lite snö, och SL stod som vanligt helt lamslagna inför detta. ”Vafalls?! Snö? I februari?” kan jag tänka mig att det lät på deras kontor.

Men så var det. Enorma mängder snö, bitande iskyla, och dessutom en nedriven kontaktledning på det. Resultatet blev att folk satt fast på iskalla pendeltåg i fem timmar på morgonen, och på kvällen var det fortfarande problem med förseningar.

Så där stod jag, fast på perrongen med halva Stockholm, och mådde tjyvens. Vankade av och an, som en äggsjuk höna, för att inte spontant utveckla kallbrand. Suckade högt. Hoppade lite på stället. Efter en stund kom då äntligen tåget; fruktansvärt enormt jättefullsatt precis som förväntat. Men jag lyckades tränga mig in, och nu visste jag åtminstone att jag var på väg hem. Stod och fokuserade blicken på en kvinnohandske, och försökte låta bli att görgås av köld, uttorkning och allmän olust att vara där. Tåget krängde, och som jag hatade mänskligheten.

Men det var inte förrän jag, efter någon timmes tågfärd, en inköpt kebabtallrik, och en påbörjad vandring mot hemmet, som jag märkte det värsta av allt. Något riktigt fasansfullt. Nämligen mina bröstvårtor. I synnerhet den högra. Status på den var nu extremt kritisk; bröstvårtsstatus röd skulle man nog säga. Min skjorta, i dess sträva fejk-bomullsmaterial hopknåpat av kinesiska barnarbetare, tillsammans med kylan hade skapat en ENORM friktion. Så… det var inte skönt. Jag fick hålla i skjortan för att den inte skulle nudda bröstet på mig.

Jag har fortfarande, såhär två dagar efteråt, någon sorts skorpbildning på den högra bröstvårtan. Var går man om sådant? Måste jag beställa mammografi nu, för att säkerställa att inget är permanent skadat?

Varför skriver inte medierna mer om manliga bröstvårtsproblem?

Jag råkade se detta för en stund sen:

Top Searches
sexnoveller,  arne anka,  dipp olw,  sexnovell,  stora tuttar

Det är alltså det här folk söker på när de hittar min blogg. Stora tuttar och dipp. Generellt en trevlig kombination, men här får jag en olustig känsla.

Idag (eller igår för alla irriterande människor som alltid ska anmärka på att det är ”igår” om klockan är över tolv) hade jag på mig en t-shirt med sömmar i form av ett oidentifierat mönster mitt på bröstet. Sedan gick jag med den t-shirten i tio minusgrader när jag skulle hämta ett paket Lego (det sista!). Resultatet: Kylan gjorde att mina bröstvårtor blev styva, och sömmarna skar då in i dem. Nu svider mina bröstvårtor.

Jag tänkte att ni borde veta.

Random flicka på helgon.net. Det är när man ser såna här saker som man börjar fundera över sitt liv på allvar. Över vad som är viktigt. Och framför allt… Det är då man ställer sig själv följande stora etiska fråga:

För liten bikini eller för stora bröst?

Urk. Ingen bra Lindy hop-dag. För det första hade jag ingen lust. Och för det andra gick det inte så jättebra idag. Jag var ju inte där förra gången, och eftersom jag i vetenskapliga kretsar är känd som Daniel ”Alzheimers” Werner så hade jag givetvis glömt det mesta. Vad gör man? Jag dansade grundstegen. ”Du kanske ska dansa mer än grundstegen”, tyckte en tjej, och jag fick instinktivt lust att kräkas över henne. Men det gjorde jag inte.

På hemvägen märkte jag att min vänstra bröstvårta ömmade. Och det gör den fortfarande. Den liksom svider. Och så har den en något rödare färg än den högra. Jag anar att det är ett förstadie till Lupus. Eller möjligtvis Rabies.