Nyckelord

trötthet

Besöker
... Vadå?
… Vadå?

Ja, faktiskt! Jag tränar minst en gång i veckan, oftast på helgen. Tycker mig se lite resultat, men det kan vara inbillning.

Något som däremot är svårt är att träna efter jobbet. Jag har valt pass där jag slutar tidigt, men… det går inte. Om jag äter mat innan så mår jag illa. Om jag inte äter mat innan så känner jag mig svimfärdig. Pest eller kolera; det går inte att träna i något tillstånd.

Helst av allt skulle jag vilja träna på morgonen. Utan att (ännu) ha förvandlats till en sån där kille som går i linne året runt, oljar in sig, och står och spänner sig i timmar framför spegeln, så kan jag erkänna att det är bland den bästa känslan som finns. Man får sån energi! En timme innan frukost på morgonen, sen är man pigg hela dagen. Stor skillnad från vanliga vakna-klockan-tio-och-vara-småseg-hela-dagen-dagar.

… Träningsinlägg var väl för övrigt det sista jag trodde att jag skulle skriva på den här bloggen. Känner mig så äckligt hurtig. Som en reklam. Testa min Ultrapowerfecespower-diet NU! Jag är inte bara tandläkare; jag är mamma också. Vitaepro funkar för mig, eftersom jag är dum i huvudet! 😀

Igår fick jag för övrigt ett samtal från min läkare, två veckor efter att jag lämnade tre rör blod. Han presenterade sig lugnt, och bad mig sedan att sätta mig ned. Han tog sig verkligen tid att förklara att det här inte är någon dödsdom, men att han hade ganska tunga besked att meddela. Sedan förklarade han att jag har en aggressiv form av AIDS-rabies med extra lök.

… Nej, så var det visserligen inte. Men däremot berättade han att jag har ganska rejäl brist på både D-vitamin (fortfarande), och Folsyra. D-vitamin får man främst från solen, och folsyra får man främst från grönsaker och frukt. Min ohälsosamma livsstil börjar alltså visa sig rent fysiskt. Success!

De goda nyheterna: Nu har jag fått två receptbelagda Supervitamintillskott™ som jag ska ta. Plus att min testosteronnivå var, citat, ”helt ok”. Och det är ju alltid kul.

I natt kunde jag inte sova. Det blir sådär ibland. Man ligger och tänker på ditt och datt, och man minns saker man trodde att man glömt. Halv två på natten kom jag på mig själv med att fortfarande inte sova. Så jag gick upp, forcerade ut lite urin från penismynningen, och gick sedan tillbaka till slafen. Sen somnade jag.

Inte bra, eftersom klockan skulle ringa 06.50.

Ibland tror jag att jag har nån slags störning som gör att jag behöver mycket mer sömn än alla andra människor. Kalla det Daniel Werners syndrom om ni vill. Där vanliga människor blir trötta, där blir jag fullständigt trasig. Helt förstörd! Och så har det varit idag. Jag gick runt på jobbet som en osalig ande, och såg ut därefter. Med påsar stora som kvarnvingar under ögonen hasade jag mig sömndrucket fram, och knaprade på en sockerbit för att tillföra någon slags energi. Det funkade inte.

Till lunch åt jag panerad fisk med potatis och remouladsås. Det satte sig givetvis på tvären, precis som vanligt när jag är såhär trött, så jag spenderade resten av dagen med att må illa. Sen fick jag åka hem, och dräggsov på tåget hem. ”Men Daniel? Vad betyder egentligen dräggsov?”, undrar då ni, med en nästan barnsligt nyfiken blick. Ptja… Tänk er mig. Sittande. Sovande. Med öppen mun. Med en ansenlig mängd dregel i mungipan. Ja. Ni förstår själva. Det finns inget mer passande ord på det.

När jag kom hem lovade jag mig själv det som jag alltid lovar mig själv efter såna här dagar. Ikväll ska jag lägga mig direkt efter Bolibompa.

Amatörläkare, förenen eder! Nu ska vi ställa diagnos.

Vad sjutton är det för fel på mig? Jag mår dåligt i stort sett varenda dag.

  • Yrsel. Känns periodvis som att allt snurrar, och det blir svårt att fokusera på saker.
  • Huvudvärk. Av spänningstyp; det känns som ett tryck i hela huvudet, men speciellt mellan ögonen och längst upp i nacken.
  • Ont i nacken. Är troligen orsaken till huvudvärken.
  • Trötthet. Extrem sådan. Så pass att det svider i ögonen, oavsett hur mycket jag sover. 6 timmar? 10 timmar? Spelar föga roll.
  • Illamående. Var värre förut, men det finns perioder med sånt nu också. Har sällan någon riktig matlust.
  • Muskelvärk. Ingen jättevärk, men som en lättare träningsvärk, främst i vaderna.
  • Feberkänslor. Men jag har aldrig någon feber. Jag kan komma hem en kväll och känna mig helt förstörd, och så tar jag tempen… 36,7. Som max har jag haft 37,2. Och det är inte heller någon feber.

Så, vad kan detta vara för något? Mina teorier är som följer.

  • Mycket troligt: En kombination av stillasittande jobb, dåliga matvanor, obefintlig träning, och sexuell undernäring.
  • Troligt: Ångest. Jag vet inte riktigt varför jag skulle ha ångest, men mina fobiska personlighetsdrag har tidigare orsakat mer av den varan, då jag t.ex förut tyckte det var hemskt att åka till och från jobbet. Detta har jag nu kommit över till 90%, men det är möjligt att det finns kvar något undermedvetet som ställer till det.
  • Mindre troligt: Någon sorts sömnstörning, som gör så att jag är trött trots att jag sovit. Jag tänker typ sömnapné eller tandgnissel (förklarar även huvudvärken). Dags att köpa en sån där sexig bettskena?
  • Otroligt: Utmattningsdepression (i folkmun kallat ”att vara utbränd”). Detta har jag funderat en hel del på, men det är fortfarande rätt otroligt.
  • Mycket otroligt: Cancer på något ställe som inte orsakar några typiska cancersymptom.
  • Typ rätt omöjligt asså: Någon bristsjukdom. Det har jag tagit ett gäng med prover för, och allt var perfekt. Jag äter dåligt, men jag tar i alla fall vitaminer.

Vad säger ni? Är jag nära döden eller bara lite otränad? Betting starts now!