Nyckelord

träna

Besöker

… att gå och träna kan jag säga IN YOUR FACE! Idag gjorde jag nämligen min mycket skakiga debut på gymmet. Kände mig lite som Bambi på hal is när jag låste in mina prylar, ägnade 10 minuter att försöka förstå hur man programmerade sitt kodhänglås, och sen gick ut till den ENORMA hallen med träningsapparater.

Jag kan ju liksom inte sånt här, så jag gick mest runt och inspekterade vad det fanns för maskiner. Testade några stycken. Kände på några vikter. Jag försökte nog mest att komma över den smått sociala fobin. Det fanns en del töser där också, men jag undvek ögonkontakt till varje pris, av nån sorts skam för min fysiska ofithet och min totala nybörjarutstrålning till hela grejen.

Men jag är på gång i alla fall. Jag är på gång!

… Och jag har fortfarande inte druckit läsk. Inte ens en ynka 33-centiliters burk. Nu blir ni impade va? Kanske blir det nånting ikväll dock; jag har bestämt mig för att unna mig saker på lördagar. Som lördagsgodis, eller nåt. Jag är min egen stränga förälder, typ!

Idag lagade jag nästa kulinariska rätt direkt från Arla-appen, nämligen gratinerad pasta carbonara! FYYYYYYRA SOLAR!

Det känns nästan kul att laga riktig mat för en gångs skull. Det är stort när det kommer från mig, som inte varit peppad på nånting sedan 1988, typ. Flytten känns också skoj, och jag packar ner nördpylar varje kväll – inför fotograferingen som borde ske snart. Då är det ju bra om lägenheten inte ser ut som ”Dungeon Masterns Ungkarlslya 2000 +4” liksom. Det var länge sen jag brann för nånting på det här sättet!

Dessutom har jag inte druckit läsk på hela veckan. Eller okej, en halv avslagen en som jag hade kvar i kylen i måndags. Annars inget.

Nu ska jag bara börja träna också, och den biten är lite svår att komma igång med. Men jag har köpt gymkort på SATS och fått ångest när jag såg slutfakturan, så nu är jag på gång!

58f1cc762c5211e3b83922000ae91223_8

Och med ”pappa” menar jag alltså mig själv. Micaela hatade alltid att jag refererade till mig själv som ”pappa”. Nu när det är slut kan jag göra det precis hur mycket jag vill! Problemet är bara att… nu är det ju inte lika roligt. 😀

Jag har börjat titta runt på dejtingsajter igen. Tyvärr, får man väl säga. Jag borde inte göra det, men jag gör det ändå eftersom jag har så fruktansvärt tråkigt. Jag behöver sysselsätta mig själv om kvällarna. Och efter att ha surfat runt ett tag på såna ställen så blir jag alltid nedstämd, eftersom jag känner att jag inte har någonting att komma med. Ingenting som dessa skyltdockor till människor som är döda inombords vill ha, i alla fall.

Så därför tänkte jag skriva ett långt deprimerande inlägg om att jag är värdelös och oälskbar. ”Jag har ju ingenting att ge!” hade jag skrivit i det här inlägget, som nåt slags tragiskt stödord. Men sen plötsligt så tänkte jag: NEJ. Nej, Daniel.”

Så bestämde jag mig för att börja träna istället. Jag gick ner och köpte ett par träningsbyxor, och beställde en väska på nätet. ”Fuck heller, att det här ska bli en SÅDAN dag” tänkte jag, och lät det inte bli det.

(Den här låten får mig alltid att tänka på scenen i ”Girls”, när Hannah är nära att twittra deprimerande saker, men ändrar sig i sista sekund, för att fälla det klassiska ”all adventurous women do.”)