Nyckelord

termometer

Besöker

Idag på eftermiddagen blev jag akut sjuk. Började känna mig dåsig och febrig. Då jag inte längre har någon termometer i rockfickan så kunde jag inte konstatera det hela. Jag var så borta i huvudet att jag försökte blippa kontokortet på bussen.

Det blev värre och värre. När jag gick mot tåget hade det gått så långt att jag haltade, pga stickande smärtor långt ner på magens högra sida. Ni google-doktorer vet säkert vad det handlar om. Precis. Appendicit. Inflammerad blindtarm. En blindtarm bara sekunder från att brista i kaskader av kroppsvätskor, och med ofrånkomlig död som följd.

Och så blev det. Jag fördes i ilfart till Sankt Görans sjukhus där ett expertteam av mycket erfarna kirurger från rikets alla hörn försökte rädda mitt liv. Men förgäves. Jag dog på operationsbor… Okej, nu överdriver jag lite. Nu är jag hur som helst hemma och har tagit tempen. 37,3. Märkligt. Eftersom jag i sjukdomsångesten inte orkade vara nyttig så blev det en hamburgare till middag. Nu känns det bättre.

Kanske var det bara min kropp som hade abstinens efter onyttigheter och försökte stöta bort alla främmande tankar på att äta nyttigt.

Min senaste stridsåtgärd i kampen mot hypokondrin: Nu har jag en termometer i bröstfickan, ständigt redo att motbevisa mina feberföreställningar. På pendeln, på jobbet, i mataffären. Inga problem!

Och nej, det är ingen stjärttermometer.