Nyckelord

tåg

Besöker

Dagens pendel-äventyr: Daniel Werner sätter sig på en ledig plats. Snett bakom denna plats sitter det en lodis. Bredvid lodisen, dvs bakom Daniel Werner, finns lodisens väska. Väskan är av outforskad karaktär och med okänt innehåll. Daniel Werner åker någon station, innan han märker hur det börjar krypa fram små kackerlackor i närheten. Daniel Werner utgår från att dessa kommer från lodisens väska. Daniel Werner genomgår sin livs största rysning, och springer därifrån. Daniel Werner vrålar inombords.

Resten av kvällen upplever Daniel Werner att det kliar överallt på hans kropp.

Nu är jag i Umeå! Har nog aldrig varit så högt upp i landet förut. Och resan hit var ju ett litet äventyr i sig. Herr Mage tyckte ICKE om det. Men det gick! Inga kaskadspyor över bord och bänkar.

Ändå… Jag är en ganska tragisk människa. Jag har inte ens varit här ett dygn, och jag börjar redan oroa mig för hemresan.

I natt drömde jag märkliga saker… IGEN.

Jag och en manlig kollega åkte tåg. Någonstans på de södergående pendelsträckorna var vi, fast påväg ännu längre bort. Vi pratade om ditt och datt, och plötsligt kom finska människor på tal. Jag kallade dem tydligen för ”Linksyslainen” (Linksys är ett märke på modem/routrar – what’s up with that shit?), och skrattade.

Plötsligt blev en konduktörtant jättearg och kom och tog min kollega i örat. Han blev avkastad, trots att det var jag som yttrat orden. När hon kom tillbaka tittade hon på mig. Jag tittade in i väggen. ”Sådär säger man inte” sa hon. ”Jag vet; jag ber om ursäkt” sa jag, och skämdes.

Sen vaknade jag.