Nyckelord

tacos

Besöker

Herrejävlagud. Jag ska aldrig mer äta tacos.

Jag lagade ett stort parti igår. Åt upp en halv kartong mini taco tubs. Sov på saken. Gick upp i morse och åt upp den andra halvan. Sen åt jag precis upp en till kartong. EN TILL KARTONG MINI TACO TUBS, det är fucking 14 skal! Och lite nachos efteråt.

Mycket oklart om jag överlever natten. Eller ens de närmaste fem minuterna.

Just nu sitter jag och äter tacos. Alltså, det är så JÄVLA gott. Jag fattar inte hur något så gott kan vara lagligt, relativt nyttigt och möjligt att laga på under en timme. Galet.

Igår när jag skulle handla maten uppstod det en lite märklig situation, eftersom kassören var allmänt osvensk och småpratade lite.

Jag: Hej.
Kassör: Gud vad gott med tacofredag.
Jag: *inser inte att han pratar med mig utan tittar ner i plånboken*
Kassör: Eh… Gud vad gott med tacofredag.
Jag: *tittar upp, ler artigt, men är fortfarande i en annan värld*
Kassör: Tja.
Jag: *förbryllad* Hej!
Kassör: Gud vad gott med tacofredag.
Jag: Ja, eller hur!

Alltid lika kul när man framstår som en total idiot offentligt.

Nu har jag insett vad det värsta med livet är.

Att tjockisar har svårare att få ligga? Nej.
Att Biafrabarnen svälter? Nej.
Att Stephen Hawkings ansikte varit permanent fixerat i en position som får honom att se utvecklingsstörd ut de senaste 30 åren? Nej.

Här kommer det: Att tacosåsen, creme fraichen och köttfärsen aldrig är slut samtidigt, utan att man hela tiden måste fylla på med något av det. Det är mexikanernas sätt att få oss att handla mer texmexprodukter. Jävla svin!

Ikväll har det varit tacoafton i Casa del Werner. Det innebär följande ingredienser:

  • Mjuka tortillabröd, storlek medium. Large är för stort och small är för smått. Logiskt.
  • Hårda skal, närmare bestämt ”mini taco tubs”, vilka – som även en vän kunde bekräfta – genererar minst spillratio. De stora tubsen orsakar mest spill, men även de vanliga tacoskalen lämnar en hel del på tröjan (speciellt i form av tacosås, som med dessa skal får en perfekt ränna att forsa fram i, för att slutligen landa där den gör mest skada). Men å andra sidan kan inte jag äta någonting i matväg utan att behöva tvätta efteråt, så det är väl en fråga om relativitet.
  • Köttfärs. Jag kör alltid ekologisk sådan. Förväntar mig applåder för detta.
  • Tacokrydda.
  • Salsasås. Jag brukar köra mild sådan. Mest för att jag tycker mild är godast, men också för att jag är en sån jävla mes till man.
  • Creme fraiche. Många brukar ju köra med gräddfil, men det ger en smått sur bismak, så creme fraiche gör jobbet så mycket bättre. Testa själva nästa gång! Tro mig, jag är en tacokonnässör av vida mått.
  • Gurka. Svensk. Stor. Styv.
  • Paprika. Idag lyxade jag till det med både gul och röd (grön fungerar bara i grytor och sånt), men annars räcker det med en färg.
  • Majs.

Oerhört gott. Mäktigt. Underbart.

Efter två mjuka bröd och inte mindre än sju hårda skal låg jag mest och kippade efter andan i soffan. Det är så det ska vara.

När jag var i affären och letade efter ovan nämnda ingredienser fick jag syn på en tjej. Hon delade ut smakprover på något slags frukostbröd, och log när jag gick förbi. ”Hej” mumlade jag så tyst att någon omöjligt kunde ha hört det. Jag hämtade creme fraichen som jag var på väg till, och funderade sedan över nästa drag. Snart stod jag vid hennes bord och smakade på brödet. Smakade väl inget speciellt. Hon hade stått där sen 11 i morse, sa hon. Det hade jag inget svar på.

Sen blev det som det alltid blir. Då menar jag alltid. Min hjärna låser sig totalt när jag inte vet hur jag ska bete mig. Det kom en familj och började äta gratisprover de också. Själv blev jag stående ganska handfallen, och låtsades tänka över om jag skulle köpa brödet eller inte. Det kändes som jag stod där i en halvtimme, fast det var nog bara någon minut. Sen insåg jag hur tramsigt allt var, och gick därifrån. Jag var ju trots allt inte intresserad av brödtjejen, utan det var mest leendet jag ville utforska.

För övrigt vill jag bara berätta att jag upptäckt en tidigare outforskad kärlek till ölkorv. Det trodde man inte, men det är förvånansvärt gott. Dock helt utan öl för min del, eftersom jag tycker öl smakar havre och gammal fot. Till en iskall läskedryck (som inte är coca cola eftersom jag försöker trappa ner); ja tack!

Freddy Kreuger, släng dig i väggen.

(Och ja, jag har bara kalsonger på bilden. Jag råkar tycka att det är skönt att klä av mig när jag kommer hem, okej?!)

Ikväll sitter jag och tittar på ”Sixten”. Minns ni den? Det gör jag.  Den såg jag på bio någon gång på 90-talet, som del av ett kalas hos en klasskamrat som hette Calle. Tror jag. Samma kväll hittade jag en bild på Cindy Crawford i en tidning, som jag genast satte upp på väggen. Ja jisses…

Idag lagade jag tacos förresten. Lite olivolja (denna jädra olivolja alltså; den förföljer mig!) skvätte, och jag brände mig som själva hin håle på ena handen. Tyck synd om mig!

Jag satt hemma idag och funderade. Var sugen på att hitta på något. Ett riktigt äventyr. Så jag bestämde mig för att gå ner till centrum och handla lite middag. Tacos. Japp, så fick det bli!

Nya kalsonger dagen till ära. Ser ni att det står ”man” på dem? Just det! Inget fjolleri här, inte!

Dusch! Det var sjukt svårt att ta kort samtidigt som man duschade, så jag kräver nästan lite applåder här. Kanske lite beröm. Kanske en puss på kinden. Kanske en avsu… Oj, hejsan!

Sen rakade jag mig. Notera gärna det grymt manliga badlakanet i bakgrunden. Notera mindre gärna min Dynamitharry-frisyr.

Färdig, och redo att ge mig ut. Raaawr! Han kan när han vill, den unge Werner.

Solen lyste och fåglarna kvittrade. Det var en sån där dag då man kunde gå i bara t-shirt. Det kändes bra.

Det syns kanske inte så bra här, men det var faktiskt väldigt varmt. Det var det!

Äntligen framme. Eller okej, ”äntligen” kanske är en överdrift. Promenaden tog två minuter. Men ändå! Jag led av svår träningsvärk från att ha spelat tunnelkull på teatern. Visst heter det tunnelkull? Ja, ni vet vad jag menar iaf.

Sen kom det stora valet. Var skulle själva inhandlandet av maten ske? Antingen ”Vi Food Market”, med litet utbud men mindre köande i kassan…

… eller Coop Extra, med enormt utbud och mer köande. Coop har även de fruktade självhjälp-kassorna. *dramatisk musik*

Medan jag stod utanför det lokala thaistället och funderade så kom den här jävla grisen åkandes med en väldig fart. Han svängde in med bilen preciiiiis framför mina fötter. Jag hann tänka ”nu har han blivit sinnessjuk” och backa några steg innan han tvärnitade framför mig. Jag skojar inte, han var max en decimeter från mina ben. Hade jag inte backat hade han klippt mina smalben med kofångaren.

Jag bara stod och gapade ett tag, och funderade en kort stund på om han skulle komma ut och skälla på mig för att jag olovligen stod utanför hans butik eller något, men ut for han utan att säga ett ord. Han började lasta in varor i bilen, och jag stod kvar och bara tittade på honom. Jag ville börja skrika på honom och ställa till med en jävla scen, men lät bli.

Istället stod jag bara med armarna i kors och surade. Dels arg på tjockislöken i bilen, och dels lite irriterad på att jag lät det hela bero.

Sen gick jag och handlade. Coop blev det till slut.

Jag skulle ha en fin gul paprika tänkte jag. Jag gick fram och klämde lite på paprikan (that’s what she said), men märkte snart att den mer eller mindre var möglig. Då blev det ett tvåpack ekologiskt skit istället.

Innan jag handlat klart köpte jag lite lösgodis. Har ni smakat dessa nån gång? De smakar som öronvax! Helt sjukt äckliga är de. Men ändå kan man inte låta bli dem. Själv tog jag en skopa. Vore kanske praktiskt att vänja sig vid smaken, så har man alltid godis till hands sedan… Nej det var äckligt. Förlåt.

Jag skulle bara ta lite godis. Jag inser att jag måste ha en skev syn på ordet ”lite”. Ett kilo blev det allt.

Här har vi dem. De fruktade självhjälps-kassorna. Fy fan! Mitt ansikte blir tomatrött varje gång jag behöver stå där och våndas när jag inte förstår hur maskinerna fungerar. ”Placera varan på packhyllan” säger rösten om och om igen, och jag fattar inte vad jag gjort för fel. Det är ren ondska!

När maskinerna blir självmedvetna och får makten över människorna så vet jag vilken sorts maskin som kommer leda de andra.

Som tur var öppnade en vanlig kassa inom kort, så jag smet snabbt dit och slapp få ångest.

När jag kom hem satte jag mig ner och tittade lite på damfotboll. Det var inte så spännande, så jag begav mig snart för att börja fixa med maten.

Gul paprika och en stor saftig gurka. Mmm-mmm-mm. Damn, girl!

Här ska ni få lära er nånting. Man skär först gurkan i skivor, sedan placerar man en hop skivor som ett torn. Efter det skär man dem på längden, som ett luffarschackbräde.  Snabbt och enkelt.

Lite olivolja i pannan. Ja, stekpannan alltså, aldrig att jag låter olivolja ha kontakt med min nakna kropp igen. Det blev rätt mycket olja, men det var svårt att ta kort och hälla samtidigt.

Sen fräste jag på köttfärsen, medan jag sjöng ”Wake me up before you go-go”. Det ser ut lite som att jag står och stönar rakt ut, förslagsvis på grund av att jag blir påsatt av en man bakifrån. Men jag vill försäkra er om att det inte är så.

Mmmm… Köttfärs… Man häller i någon deciliter vatten också, så blir färsen lite saftigare. Det fick jag lära mig av Hanna #1.

Klart! Alla ingredienser stod på bordet, och…

… det var färdigt att äta. Så det gjorde jag. I timmar, säkert. Gott!

The end!