Nyckelord

sverige

Besöker

I Augusti i år var jag hos min husläkare, som skickade en remiss till öppenvårdsmottagningen i Flemingsberg, även kallat psyket. Detta för att jag dels har så usel självkänsla och skulle vilja jobba på det. Och dels för att jag pretty much mår dåligt hela tiden utan att veta varför.

Inte hört ett ord från dem fram till idag då jag ringde vårdcentralen. Jag möttes av den otrevligaste och minst serviceinriktade telefonist jag varit med om, som förklarade – eller snarare snäste åt mig – att jag vackert får ringa psykvården om jag vill få svar på varför inget hänt.

Så jag ringde dit och fick veta att min remiss ”fallit mellan stolarna”. Det är fikonspråk för ”jaaadu, jag har ingen aning, vi har helt enkelt glömt bort dig totalt medan du har fått gå och vänta i nästan fyra månader, grattis.”

Nu har jag i alla fall fått tid för utvärdering inom kort. Sedan följer terapi för jag vet inte vilken gång i ordningen. Och det roliga med detta är ju att dessa vårdinrättningar i allmänhet bara har öppet dagtid, och det var likadant denna gång. De berättade att de har öppet 9-15 om dagarna. NIO TILL FEMTON. Det betyder att jag behöver åka från jobbet senast kl 14, för att hinna dit. Minst en gång i veckan. Utan någon som helst ersättning. Så om man ska jobba med psykiska problem och tror att man ska kunna sköta ett heltidsjobb samtidigt så kan man med andra ord hälsa hem.

Men det bryr sig ju inte sjukvården om. Det är bara att gilla läget. Alternativet är att gå till en privatterapeut som har öppet på kvällar, och betala 1000 kr per gång. Vilket såklart är ännu sämre ekonomiskt.

Nämen bra. Då vill jag härmed meddela att jag önskar att sluta betala landstingsskatt i det här landet, eftersom jag inte får nånting för det. Men det kan jag ju inte välja! Det är bara att betala skatten, utan att ha möjlighet att komma med några som helst krav på motprestation från sjukvården. Böj dig framåt och gilla det, Daniel Werner.

Nu är USAs president Barack Obama på statsbesök i Stockholm, Sverige. Anledningen att jag specificerar är för att underlätta för de internetarkeologer som hittar den här bloggen om 600 000 år. Och förresten, USA var ett litet land i väst.

Det som roar mig är medias övervakning av det hela. Ja, jag kan fatta att det är stort att en president kommer på besök, men måste verkligen varenda detalj beskrivas? Tidigare idag så filmade de Grand Hotel, där Obama ska bo, i TIMTAL! ”Nånstans därinne är han! Herregud så stort!”

För närvarande så är Expressens nya scoop en bild på Obama och Reinfeldt (till arkeologerna: Fredrik Reindfeld var en svensk statsminister, ökänd för att ha blänkande hjässa samt att han påbörjade förstörelsen av Sverige) när de skakar hand. ”Handslaget” står det i stor svart text. Ja herregud! De skakar HAND! Berätta allt! Jag vill veta! Hur länge varade handslaget? Mängd svett däri? Kan man möjligen mäta vem som tog i mest? Finns det fler bilder?

Om jag inte bloggar något mer så har jag antagligen blivit bortförd av FBI-agenter, för att jag varit för intresserad av presidentens handskakningsvanor.

grandhotel

En främmande man pratade med mig på tågstationen idag. Jag satt och pillade på mobilen och helt plötsligt hörde jag hans mullrande stämma bredvid mig.

Mannen: Hur många megapixlar är det?
Jag: Va?
Mannen: Hur många megapixlar är det? På mobilen?
Jag: Jahaaa. Åtta.
Mannen: Aha.
Jag: *tittar bort för att få honom att inte säga något mer*
Mannen: Vad är det för modell?
Jag: Va?
Mannen: Vad är det för modell?
Jag: Det här är en Sony Ericsson. C905 heter den.
Mannen: Ahaaa.
Jag: *tittar bort igen*
Mannen: Då behöver du ingen digitalkamera alltså.
Jag: Nä, inte med den här mobilen.

Kort därefter gick jag därifrån. Jag är för tusan svensk! Svenskar pratar bara med andra svenskar om de antingen är sinnessjuka eller kära i en. Och jag hoppas att mannen var varken eller.