Nyckelord

Stockholm

Besöker

Jag hoppas verkligen att jag får den där lägenheten jag är spekulant på. Jag hoppas så mycket att jag riktigt får ont i magen av nervositet. Tänk om nån jävel tar den mitt framför ögonen. Då blir jag kvar här i Huddinge, på obestämd framtid.

Det känns som att jag kanske skulle kunna bli lite mer harmonisk i Bromma. För det är jag verkligen inte här. Tvärt om. Jag går omkring och småhatar människor, för att de inte vet hur man beter sig. De går för långsamt. De har inte bestämt sig vad de ska beställa när det blir deras tur i McDonalds-kön. De börjar fippla med plånboken först framme hos busschauffören. Herregud förbered er!!!

Jag märker ganska ordentligt att jag har sån där Stockholmsstress i kroppen. Har jag bråttom till nåt egentligen? Nä, ganska sällan. Dessutom har jag börjat irritera mig på saker som går emot naturens lagar. Jag har liksom helt orimliga krav på hur saker ska fungera. Idag skulle jag packa ner fyra stycken 50 centiliters flaskor läsk i en kasse, och sedan trycka ner typ femton vadderade kuvert. Kuverten skulle längst ner i kassen. Allt skulle ske inom fem sekunder medan jag stod i Coops snabbkassor.

Det gick givetvis inte, utan flaskorna ramlade ju omkull så att kuverten inte gick ner. Varpå jag svor ganska ljudligt, och kände mig stressad. Det är såna där saker som jag hoppas kan bli lite bättre när jag kommer till ett lugnare område. Om inte så får jag väl säga upp mig från jobbet, sälja allt jag äger, och bli ett med naturen uppe i de norrländska skogarna.

Nu är USAs president Barack Obama på statsbesök i Stockholm, Sverige. Anledningen att jag specificerar är för att underlätta för de internetarkeologer som hittar den här bloggen om 600 000 år. Och förresten, USA var ett litet land i väst.

Det som roar mig är medias övervakning av det hela. Ja, jag kan fatta att det är stort att en president kommer på besök, men måste verkligen varenda detalj beskrivas? Tidigare idag så filmade de Grand Hotel, där Obama ska bo, i TIMTAL! ”Nånstans därinne är han! Herregud så stort!”

För närvarande så är Expressens nya scoop en bild på Obama och Reinfeldt (till arkeologerna: Fredrik Reindfeld var en svensk statsminister, ökänd för att ha blänkande hjässa samt att han påbörjade förstörelsen av Sverige) när de skakar hand. ”Handslaget” står det i stor svart text. Ja herregud! De skakar HAND! Berätta allt! Jag vill veta! Hur länge varade handslaget? Mängd svett däri? Kan man möjligen mäta vem som tog i mest? Finns det fler bilder?

Om jag inte bloggar något mer så har jag antagligen blivit bortförd av FBI-agenter, för att jag varit för intresserad av presidentens handskakningsvanor.

grandhotel

Metro skriver om att polisen behöver hjälp att hitta de två män som misstänks ha mördat en man på MAX i Stockholm för ungefär en vecka sen.

Vet du något? Ring polisen på 114 14 eller skicka e-post till utredningsroteln.stockholm@polisen.se

… skriver de, i äkta medborgargardistisk anda. Jättefint att man då har valt att censurera bägges ansikten. Oavsett om det är media eller polisen som censurerat så känns det ganska hycklande att be om hjälp att hitta två misstänkta brottslingar som man vägrar ge signalement på.

Idag slog det mig plötsligt… Att Stockholm verkligen inte är staden för mig. Jag borde inte bo här. Men det gör jag, eftersom jag är född här. Här har jag min familj. Och jag hittar nästan överallt.

Men Stockholm… har blivit kallt.