Nyckelord

star wars

Besöker

Äntligen börjar den här bloggen betala sig. Häromdagen hittade jag ett vykort innanför dörren, från ingen mindre än Korven, en trogen bloggläsare. Han har varit på Lego-museet i Prag, och tänkte välvilligt nog låta mig ta del av en hälsning därifrån.

Trevligt initiativ, bäste herr Korven! Det tackar jag för!

Jag uppmanar nu andra läsare (läs: unga singelkvinnor) att göra detsamma. Jag måste dock understryka en sak. Oavsett de enorma mängder använda trosor jag kommer få nerpetade i brevinkastet, så kommer jag inte ha möjlighet att låta alla bli omnämnda såhär. Tyvärr. Det bara inte går. Men det är inte så att jag inte uppskattar gesten!

Bara för att jag skrev rubriken på engelska så vet jag att jag kommer få en miljon spam-kommentarer som alla skriver vilket extremt bra inlägg detta är, och länkar till sidor om penisförstoring. FML.

Idag har jag… wait for it… STÄDAT! Jag skojar icke! Jag kan nu se både mitt matbord, köksbord, och köksgolvet igen. Vardagsrumsgolvet tar vi en annan gång. Det är för tillfället täckt av så mycket kartonger med Star Wars-leksaker (som jag, för eventuella nytillkomna läsare, alltså säljer på Tradera och INTE sitter och leker med i brist på socialt umgänge), så det känns som för mycket att ta itu med just nu.

Sen gick jag ut och slängde en stor kartong i grovsoporna. Att transportera kartongen dit var ett litet intermezzo i sig. Den stora kartongen var fylld med mindre kartonger, som i sin tur var fyllda med såna där små frigolitbitar som folk i USA verkar vara fullständigt förälskade i. Frigolitbitarna flög all världens väg i blåsten där ute. Jag försökte hålla för kartongerna, men det gick mindre bra. Istället flög bitarna iväg, och jag höjde rösten för att utstöta namnet på det kvinnliga könsorganet. Det var ingen i närheten, som tur var.

När operation städning är klar funderar jag på att videoblogga lite. Borde jag det? Vad tycker ni, kära läsare?

Detta börjar nästan likna en fotoblogg. Nåväl! Idag lekte jag med Photoshop, och beställde ett nytt SL-kort med dess motiv på. Det ska se ut såhär!

Louvren hörde för övrigt av sig förut och ville ställa ut mästerverket, men de bjöd för dåligt så det får vara.

Jag har köpt Star Wars-leksaker. Ett enormt lager från Kanada, som jag ska sälja på Tradera. Och häromdagen fanns allt att hämta på posten. Okej, kul! Så jag gick dit och tänkte i min naivitet att jag skulle kunna kånka hem de tre enorma kartongerna som vackert väntade bakom posttjejen.

Icke. I say, ICKE. De två största kartongerna var väl närmare en och en halv meter höga och vägde därefter. Irritationen infann sig snabbt, så jag stod en stund och förbannade posten i mina tankar. Sen gick jag och hämtade en kundvagn. Som tur var så lånade den snälla affären ut en, så jag lassade upp grejerna och försökte ta mig hemåt i midvinterkölden.

Det hela kändes väldigt märkligt… Jag menar, jag såg ut som en baglady! Usch! Det här var sista gången. Nästa gång betalar jag för hemkörning. Såhär kan jag jag ju för fan inte se ut.

Jag ska sälja allt mitt Star Wars-lego, alla mina onödiga Star Wars-samlarprylar för att endast köpa en sak. Denna! En halvmeter hög, limiterad till 750 ex i hela världen och signerad av Phil Tippett, mannen som animerade bland annat AT-AT-scenen i Rymdimperiet slår tillbaka.

När jag väl får tag i den så kan jag dö lycklig. Då är mitt liv komplett.