Nyckelord

spotify

Besöker

Spännande. Jag skrev att det (dvs rubriken) är en låt av Eurythmics. Men för att inte ljuga för mina läsare letade jag upp låten på Spotify för att försäkra mig om att det VAR dem som gjort den. Där stod det att den framförs av någon som heter Stephen Lipson. Då skrev jag det istället. Men sen blev jag fundersam över vem tusan det är egentligen, så då kollade jag upp det på Wikipedia. Där fick jag lära mig att denne Stephen bara är producent, och låten sjungs av ingen mindre än Annie Lennox, sångerska i… just det, Eurythmics.

Nåväl, det var inte det jag skulle skriva om, utan hur det är med mig. Och det är helt okej faktiskt, tro det eller ej. Snart fyra dagar efter nyår och ännu inte deprimerad. So far so good. Kanske intalar jag mig bara att jag inte är ledsen, men i slutändan är det just detta det handlar om. Depressionen sitter i huvudet.

Jag märker att det som gör mig mest nedstämd är när jag kollar på exempelvis Facebook, och då ser någon från förr, typ mellanstadiet. Så ser jag då att denne person skaffat flickvän, varit tillsammans med henne i många år nu, och kanske t.o.m förlovat sig. Jag börjar närma mig den där åldern där folk runt omkring en faktiskt börjar göra sånt. Snart kommer babyboom:en. Självklart är det inte så att jag inte unnar dem denna kärlek, det måste jag understryka. Jag unnar ALLA den lycka kärlek kan ge. Men det är klart jag är avundsjuk. Jag vill också.

Men! Skillnaden mellan 2009 och 2010 är att år 2010 tänker jag inte låta det slå ner mig.

Just nu är jag sjukt fattig. Allmosor tages tacksamt emot! Diskmaskinen var dyrare än jag trott, så nu har jag endast 3 797,39 kr på lönekontot. Det är en all time low. Tur att det är löning på tisdag.

Förresten skaffade jag Spotify premium idag. ”Ey svenne, yo svenne” var droppen.

Tack, Spotify! Ni räddar min arbetsdag varje dag. Förr fick man endast sitta och lyssna på sina egna svordomar medan man jobbade, men nu har jag tillgång till både Rammstein och Anna Ternheim. Så tack!

… men varför måste ni vara så sneaky? I början hade ni nästan ingen reklam alls. Tjugo sekunder per halvtimme kanske. Nu är det säkert en minut per tjugo minuter musik. Så nu kommer det reklam efter reklam i väntan på den där låten man vill höra. Man tvingas höra hur den fula och fete VDn försöker säga ”visit the spotify blog” på överdriven amerikansk accent. Man tvingas höra Linda Skugge berätta om hennes satans projekt på Vulkan.se minst fyrahundranittiosex gånger i timmen. Och värst av allt, man tvingas lyssna på andra Spotifyanvändare som på fullt allvar ringt in och lovordat tjänsten, som om de inte hade något bättre för sig. Hemskt, det är vad det är!

Men jag fattar nog vad ni pysslar med! O ja! Ni kör ingen reklam tills man blivit beroende, då först är det reklam hela tiden! Jag fattar inte hur ni kan göra så mot oss stackars användare. Era svikare! Era utsugare! Era… dummingar!

FY FAN FÖR ER! HÖR NI DET?!

Har ni märkt att reklamen pausas i Spotify om man trycker på ”mute”-knappen på datorn? Men gör man det när det bara är musik så spelas det vidare (fast tyst då såklart) som vanligt.

Fan vad fult gjort!