Nyckelord

Sömn

Besöker

Okej, gissa när jag gick och lade mig igår! Gissa! GISSA!

22.00! Nej. 21.00! Nej. 20.00! Nej.

18 och fucking 30 gick Daniel Werner och lade sig. Det är TRE TIMMAR innan min 87-åriga mormor! Jag kom hem från jobbet vid 16-tiden, handlade kvickt, och gick sedan hem och åt några nävar Doritos och en chokladboll. Och efter det höll jag på att somna i soffan vid typ halv sex. Så jag gick helt enkelt och lade mig.

Det här inlägget har ingenting med hjul att göra. Men ibland när jag är ute och far och kommer på nånting jag borde blogga om, så bloggar jag från telefonen. Och där orkar jag inte skriva så mycket, utan skapar istället ett utkast som jag döpt till lite bokstäver på måfå. iPhonen rättade dock mina måfå-bokstäver till ordet ”hjul”. Så nu vet ni det.

Hur som helst. I morse fick jag en hypnopomp hallucination. Det kan man få i det där stadiet där man precis vaknat och inte riktigt vet var man är någonstans. Själv hade jag precis drömt att jag jobbade på Aftonbladet (hu!) och hade jobbat natt. Jag hade tydligen varit utomlands och gjort ett reportage.

Så när jag vaknade så tänkte jag instinktivt att jag skulle skicka ett SMS till min chef och informera att jag tar kompledigt idag, eftersom jag hade haft nattskiftet och precis lagt upp ett reportage om Tyskland. Det var en jävla tur att det SMSet inte gick iväg.

I natt kunde jag inte sova. Det blir sådär ibland. Man ligger och tänker på ditt och datt, och man minns saker man trodde att man glömt. Halv två på natten kom jag på mig själv med att fortfarande inte sova. Så jag gick upp, forcerade ut lite urin från penismynningen, och gick sedan tillbaka till slafen. Sen somnade jag.

Inte bra, eftersom klockan skulle ringa 06.50.

Ibland tror jag att jag har nån slags störning som gör att jag behöver mycket mer sömn än alla andra människor. Kalla det Daniel Werners syndrom om ni vill. Där vanliga människor blir trötta, där blir jag fullständigt trasig. Helt förstörd! Och så har det varit idag. Jag gick runt på jobbet som en osalig ande, och såg ut därefter. Med påsar stora som kvarnvingar under ögonen hasade jag mig sömndrucket fram, och knaprade på en sockerbit för att tillföra någon slags energi. Det funkade inte.

Till lunch åt jag panerad fisk med potatis och remouladsås. Det satte sig givetvis på tvären, precis som vanligt när jag är såhär trött, så jag spenderade resten av dagen med att må illa. Sen fick jag åka hem, och dräggsov på tåget hem. ”Men Daniel? Vad betyder egentligen dräggsov?”, undrar då ni, med en nästan barnsligt nyfiken blick. Ptja… Tänk er mig. Sittande. Sovande. Med öppen mun. Med en ansenlig mängd dregel i mungipan. Ja. Ni förstår själva. Det finns inget mer passande ord på det.

När jag kom hem lovade jag mig själv det som jag alltid lovar mig själv efter såna här dagar. Ikväll ska jag lägga mig direkt efter Bolibompa.

Spännande. De senaste nätterna har jag drömt väldigt märkliga saker. I förrgår natt drömde jag att jag mördade någon Simpsonskaraktär genom fem hugg i ryggen med en penna. Sen högg jag av honom huvudet och la det i en hink med vatten. Sen gick jag hem och pratade med Dorthe. Hon tyckte det var ganska lugnt, men jag ropade: ”Men fattar du inte att jag kommer avrättas för detta?!”

I natt drömde jag att jag köpte en liten villa av en gammal tant. Jag vet inte riktigt vad som hände i drömmen, men tydligen sa jag ”hej” i sömnen. Dorthe vaknade, och svarade samma sak tillbaka. ”Oj, sa jag det där högt?” mumlade jag. ”Ja” sa Dorthe. Jag svarade inte, utan hade somnat om.