Nyckelord

soffa

Besöker

För två och ett halvt år köpte jag en soffa från Mio. Nu har en fjäder plötsligt gått av, och slagits mot golvet, vilket gör att en dyna numer är sådär patetiskt nersjunken.

Jag är faktiskt HELT oskyldig! Jag har INTE hoppat i soffan. INTE använt den som högkvarter för diverse kullerbytteövningar. Faktiskt ingenting i den stilen. Så idag reklamerade jag soffan, eftersom man har tre år på sig. De lär väl skicka hit någon gubbe som får laga alltihopa, eller så får jag pengarna tillbaka.

Jag tänker mig dock att de kommer utföra extremt många tester för att se att man inte idkat för mycket samlag i soffan. Tänker mig hur värsta CSI-teamet kommer in och lyser med ultraviolett ljus, upptäcker säd, och sedan skickar räkningen till mig med hänvisning till det finstilta. Jävla Mio!

Salahuddin kräktes igår.

Vi låg i varsin ände av soffan, funderade över livet, och kände oss tillfreds med våra – något olika – väsen. Då hände det som inte fick hända. Salahuddin reste sig plötsligt upp, och hans späda kattkropp började att wobbla fram och tillbaka. Jag såg rädslan i hans ögon. Det här var ingen övning. Nu skulle det ske.

”Kluck, kluck” lät det från Salahuddins mage, och jag besvarade det hela oerhört kärleksfullt. Klappade jag honom? Nej. Sa jag åt honom att det skulle bli bra? Nej. Istället oroade jag mig mest över soffan, så jag puttade ner honom på golvet.

Väl där tog det inte många  sekunder innan olyckan var ett faktum. Två stora kräkningar över parketten, likt kratrar i stillhetens hav. Det var där och då, när jag stod och såg ut över spyorna, som jag insåg hur vackert livet kan vara. Sen torkade jag upp konstverket med lite hushållspapper.

Salahuddin var sedan tyst i säkert en halvtimme, liksom skamsen. Men snart var han på benen igen, och gapade efter mera mat. De lär sig aldrig, katterna.

Fullständigt enorm. Det första bärarna, när de kom, sa var att detta inte kommer att gå. Jag har en liten trappuppgång och en stor – men inte tillräckligt stor – hiss. Så en karl fick trycka upp soffan från markplan, och en annan tog emot den från min balkong. Fråga mig inte hur det gick till, men nu är den på plats.

Jag fick precis ett samtal. Imorrn kommer det två stora starka karlar och levererar min soffa. Eller, jag hoppas för deras skull att de är två. Jag har hjälpt till att bära in den förra soffan, eftersom IKEA är snåla och skickar en person. Aldrig mer.

Jag tänker säga att jag är stelopererad om de så insinuerar att jag ska göra ett endaste handtag.

Jag har köpt soffa, bit… go’vänner! Den kostade skjortan och femtio, och jag gick ut ur affären alldeles knäsvag.

Så just nu känner jag mig som Blondinbella. Blondindanne. Bloggandes om sitt senaste möbelinköp. Jojo! Det är så det börjar. Sen kommer ni få se dagens outfit, och läsa om hur jag åt lunch på Noppes och hur jag gick ut och mys-shoppade med mina vänninor.

Det får inte ske. Glöm att jag sa nåt!