Nyckelord

smärta

Besöker

Ikväll kom jag att tänka på det här med smärta. Så därför ska jag berätta en historia om något som vagt kan relateras till det, typ.

Jag minns min gamla tandläkare Birgitta. En vidrig kvarleva från en svunnen tid där stora smeder med håriga underarmar drog ut folks tänder med hovtång. Jag har visserligen aldrig tyckt om att gå till tandläkaren, vilket nog startade med att tre tandläkarstudenter besökte vår klass i mellanstadiet. De berättade ingående om hur ont det gör att rotfylla en tand. Så bravo, de lyckades ge mig tandläkarskräck som hållit i sig sedan dess. Och inte var Birgitta mycket till hjälp heller.

En gång var jag tvungen att dra ut en tand. Det var visserligen en mjölktand, men den måste ha varit muterad eftersom roten var över två centimeter lång. ”Säg till om det gör ont” sa hon. Sen började hon dra så det knakade i den där jävla tanden. ”Nu gör det ont!” ropade jag (trots två bedövningssprutor). ”Not a fuck was given by Birgitta” skulle man kunna säga. Snart var tanden ute, men min tillit till henne var tillintetgjord.

När jag fyllde 18 ringde jag och bad henne fara åt helvete. Fast med lite finare ord.

PS. Dagens humör: foreveralone

Jag måste nog sänka priset på samlag, eftersom jag troligen är döende. Jag menar, vem fan vill ligga med nån som är dödssjuk?

Anledningen är min rygg. Nu har jag haft ont i ryggen i en vecka. Det känns som att någon står och petar mig i ländryggen med en påk. Och när jag känner där så känns det som att en av kotorna står ut. Så har det visserligen alltid varit, men… jag har inte haft ont förut, så nu är det plötsligt ett symptom på att jag har cancer precis överallt.

Det faktum att min arbetsställning på jobbet mest påminner om en stor ostbåge har förmodligen ingenting med saken att göra.

Vet ni vad det här är för nånting?

”Karameller” säger ni? ”Godis” kallar ni det? Ni borde veta bättre. Det här är dödsfällor. Ting enkom skapade för massförstörelse.

Lyckligt ovetandes om dess destruktiva effekter stoppar man in en av dem i munnen. Vispar runt lite med tungan. Plötsligt får man den där metalliska smaken. Sen börjar det svida.

Man tar ut karamellen igen, och gör damage control. Munnen är nu full av blod; och det är då man märker varför. Hur allt hänger ihop. Nazistingenjörerna som skapat ”godiset” har listigt designat det så att det vid munkontakt skapas små kratrar, med rakbladsvassa kanter. Detta märker användaren givetvis inte förrän det är för sent.

Jag vill nu gå ut med en varning till alla läsare. Akta er för såna här hemskheter! Och kom ihåg var ni läste det först. Jag spår att ”karamellinducerad oral ruptur” redan inom några år kommer att vara den vanligaste dödsorsaken. Ingen kommer att bry sig om cancer längre. Hjärtattacker kommer att vara trivialt. Stroke, vad är det?

Nej, sanna mina ord. Akta er för karamellerna! Karamellerna!