Nyckelord

slagsmål

Besöker

God morgon, alla bloglovers!

Jag vaknade för ca tio minuter sedan, av att jag slog ett hårt knytnävsslag i stolen som står bredvid sängen (detta är enda sättet att få Salahuddin att ligga nära mig, han vill inte sova i sängen – och nej, han låg inte där när jag slog). Jag vaknade liksom av att jag var ursinnig.

Varför var jag det? Jo, av den mest patetiska anledningen ever! Jag drömde att jag muckade gräl med en gammal kärring.

Jag var nere i centrum och hade precis handlat. Jag var väl på väg hem, när jag passerade en uteservering där det satt två pensionärer. Den ena satt och rökte och bolmade nåt alldeles fruktansvärt, varpå jag vände mig om och skällde ut henne och kallade henne äcklig. Hon reste sig och till slut blev det handgemäng. Herregud. TANTER, Daniel. PENSIONÄRER. Är det här början på något? Borde jag anmäla mig själv? Skriva in mig i nån sluten psykvårdsinstans?

Daniel Werner – Beating up senior citizens since -13 *colgateleende*

Inatt drömde jag att jag började jobba igen efter semestern. Till min stora chock var allting annorlunda. Nån smart person hade kommit på att man skulle slå ihop teknisk support (där jag jobbar) och sälj. Så nu var fokus på att försöka lösa kundens problem och samtidigt sälja en massa.

När jag kom in i den nya salen vi hade blivit flyttade till märkte jag hur alla satt som telefonapor i varsitt bås á nån halvmeter. Inte alls som det sett ut tidigare. På skärmen fanns det inga verktyg för felsökning utan bara ett gäng knappar där man kunde boka på nya mobilabonnemang. Jag totalvägrade, satte mig i mitt bås i hörnet, och började att surfa porr istället. Fråga mig inte varför. När dagen hade gått kändes det helt vidrigt inför att behöva gå tillbaka dagen efter.

”Okej, jag vill börja på Core (en annan grupp på mitt jobb)! Hör ni det?! SNÄLLA låt mig börja på Core!” skrek jag medan jag sprang ut och försökte få tag på min gamla chef. ”Du måste kunna massa SIP-signalering för det” sa en gammal barndomskompis, som av okänd anledning nu jobbade där, stöddigt. ”Men det kan jag ju redan!” ropade jag, men ingen hörde mig.

Istället hörde jag min nya chef bakom mig. ”Daniel! Har du tid en stund?” Och det hade jag ju, så vi satte oss i cafeterian. Han förklarade att min säljstatistik var helt värdelös och undrade varför, varpå jag blev ilsken och menade att detta inte längre var teknisk support utan sälj.

När jag sagt det kom en 14-årig kille och satte sig bredvid mig vid det runda bord där jag och chefen pratade. Han började att ropa saker till sin kompis som satt bakom chefen, så det var omöjligt att ha ett samtal. Jag vände mig till 14-åringen och bad honom irriterat att försvinna. Han blev superarg och börajde att putta på mig.

”Du kan dra åt helvete!” skrek jag, bara för att finna att jag i samma stund har vaknat och skrikit rakt ut i ett tomt sovrum.

Vad är det för fel på mina hjärna under sömn?

Dröm nummer ett: Jag var på firmafest med ett gäng arbetskompisar, och blev rejält berusad. Ragglande gick jag och mitt jobbgäng mot pendeln, varpå ett annat gäng börjar mucka gräl med oss. En fjortistjej kliver fram och börjar putta på mig. Jag puttar tillbaka, och hon stapplar några steg bakåt. Sen går vi in i pendeltåget och allt blir suddigt. Nästa dag vaknar jag kraftigt bakfull i en grisig lägenhet som visar sig vara min egen. Inom kort ringer det på dörren, och in stiger tre poliser som handfänglsar mig. På stationen får jag veta att jag misshandlat fjortisen i fråga. Jag blir visad en video filmad av en övervakningskamera, där jag fullständigt går crazy, står och skriker och svär och pucklar på folk. ”Det där är inte jag!” skriker jag, och vaknar sen.

Dröm nummer två: Jag och mammas man skulle flyga nånstans, och då han är militär inser jag efter jag stigit på att det är någon slags militär testfarkost. Alla resenärer befinner sig i en gigantisk gummiboll med fönster åt alla sidor. Ett jetplan fraktar gummibollen och släpper den sedan när det är dags att landa. Bollen rullar sedan sista biten, varpå 90% av resenärerna kräks. Jag vaknar och känner mig rädd att jag själv ska spy.

Dröm nummer tre: En gammal barndomskompis har tagit bort mig på facebook utan anledning. Jag blir så arg och bitter över detta att jag går ut och skriker på stadens torg att denne barndomskompis är ett, citat, ”idiotmongo”. Sen kommer hans pappa och är skitarg och ska slå mig. Då låtsas jag som ingenting. Sen vaknar jag.