Nyckelord

sjukvårdsupplysningen

Besöker
Tandvärk, skulle man kunna tro.

Jag är galen.

För några år sen fann jag House. Tv-serien alltså, inte musikstilen. Jag sträcksåg de tre första säsongerna, och sen dess har jag under vissa perioder varit mer än lovligt hypokondrisk.

Det har varit allt möjligt. Visdomständerna har varit ett problem. Mjälten har jag trott varit sprickfärdig några gånger. Och lymfkörtlarna känns konstant stora. Ett tag hade jag tillochmed med mig en termometer till jobbet varje dag, troget vilande i bröstfickan. Det har jag inte längre. Absolut inte. Eh… Bara ibland, okej?!

Värst var det nog när jag trodde att jag hade problem med prostatan. Det spände otäckt, och jag tyckte att mellangården buktade ut på ett abnormt sätt. Med facit i hand ska det kanske vara så, Google har uppenbarligen inte svaret vad gäller manliga mellangårdar. Vissa dagar värkte det rejält, så till slut ringde jag Sjukvårdsupplysningen. De meddelade att de som vanligt inte hade någon aning, utan tyckte jag skulle ringa vårdcentralen. Ah, Sjukvårdsupplysningen, denna viktiga instans vars uppgift är att kosta skattepengar.

Nä, ingen vårdcentral, tänkte jag, och beslutade mig istället för att kontakta de riktiga experterna. Människor med rejäl erfarenhet. Sakkunniga. Aldrig sinande källor av information.

Flashback.

Där fick jag informationen att det är helt normalt och om jag hade prostaproblem hade jag varit ett medicinskt under, med tanke på min låga ålder. Samma dag försvann värken, och jag har inte känt av den sen dess.

Nåja. Mot andra åkommor! Idag känns ena halsmandeln väldigt stor, och ömmar. Jag utgår från att jag fått körtelfeber, minst, och fullkomligt knarkar Strepsils med jordgubbssmak. Man får bara ta en tablett varannan timme, men jag låter det bara gå en och EN HALV timme mellan tabletterna. Nu dör jag väl av det istället.

I ungefär en veckas tid har jag haft problem med muskel/nervspasmer ovanför ena örat. Det kommer i små anfall om någon minut, några gånger om dagen. Jävligt spännande.

Tänkte att jag skulle ringa sjukvårdsupplysningen, och nu är det sista gången jag i någon slags naiv verklighet tror att de kan ge konkret information. Apotekare är ju kända för att ha som enda råd att man ska vända sig till sin läkare, för att slippa bli stämda om det skulle visa sig att den sjuke dog efter att ha fått rådet att vila några dagar. Well, sjukvårdsupplysningen är värre. Jag fick följande briljanta svar:

Jaadu… Jag vet faktiskt inte vad det skulle kunna vara… Jag tycker du gör så att du kontaktar vårdcentralen.

Jaha! Nämen okej. Tack så mycket. Då har jag alltså, efter tio minuters väntande i kö, fått information att den instans jag precis ringt inte fyller någon som helst funktion utan ändå hänvisar 100% till vårdcentralen. Jag undrar om de någonsin vågat avfärda ett samtal? Kanske om någon ringde in och sade ”Hej, jag har två fötter med fem tår på varje – ska det vara så?”. Kanske. Men förmodligen hade även den personen fått dubbelkolla med sin husläkare, annars hade vi fått läsa svarta rubriker dagen efter.

UPPTÄCKTE TVÅ FÖTTER
SJUKVÅRDEN AVFÄRDADE
”SKA SÄKERT VARA SÅ”
VISADE SIG VARA AIDS
FICK INGEN AMBULANS

Nästa gång skär jag av mig tummen och gräver ner den norr om gården. Till och med Krösa-Majas tips är bättre.