Nyckelord

Sinnessjukdom

Besöker

Hittade ett till inlägg från svunna tider, närmare bestämt Augusti 2013. Det här blir det sista, bloggen ska inte förvandlas till Den unge Werners Demens, där jag sitter och rapar upp gamla historier om och om igen. Iaf, enjoy!

”Okej, nu vet jag att jag börjar bli sinnessjuk på riktigt.

Jag satt på toaletten här på jobbet (nej, detta ska inte bli ytterligare ett inlägg om mina avföringsvanor). I denna situation blir tydligen min penis extremt känslig, så när torkning skulle ske råkade jag komma åt apparaten vilket gav mig omedelbar erektion.

Det i sig är visserligen inte så sinnessjukt, men min dagdröm därefter var desto värre. Jag ställde mig upp, och råkade då se mig själv i spegeln. Plötsligt slogs jag av en märklig lust att bara öppna dörren, marschera ut med både byxor och kalsonger nere vid fötterna, med ett redigt stånd rätt ut, och skrika ”Sieg Heil”.

Alltså, det här var bara en tanke som flög förbi i högst en sekund, men dess absurdhet fick mig att skratta till. Sedan blev jag rädd. Vem är jag egentligen?

Kollega 1: Uh?
Jag: … Va?
Kollega 1: HUH? HUH?
Jag: Va?!
Kollega 1: JAG HÖR INGENTING!
Jag: Okej?
Kollega 2: Han pratar i telefon.
Jag: Jaha! Jag trodde att han blivit sinnessjuk.

Varför känner man sig alltid så urbota korkad när man försöker prata med någon som pratar i telefon?

Igår på pendeln var jag med om en ganska obehaglig sak. Det satte sig en man, typ 40 år gammal, framför mig. Efter ett tag märkte jag att han satt och tittade på mig med en väldigt äcklad min. Alltså, det här var inte diskret. Han tittade på mig och såg väldigt väldigt äcklad ut.

Jag började då titta tillbaka för att få honom att sluta. Men icke, han tittade tillbaka. Så vi satt nog där i åtminstone 20 sekunder och bara tittade in i varandras ögon. Han med en äcklad min och jag med en oförstående min. Sen var jag tvungen att titta bort, och börja dra med fingrarna över näsan då jag var övertygad om att det var nån kråka där eller så. Men icke. Ingen kråka där inte. Varför såg han då ut sådär?

Slutsats: Mannen på tåget blev blixtförälskad i mig, och fantiserade om att få pussa mig i nacken. Men då hans lekamen var så till åldern kommen äcklades han över detta, och insåg där och då att det aldrig kan bli vi.

Så måste det ha varit.