Nyckelord

Sinnessjuk

Besöker

Och nu till ett purfärskt ämne. Anna Odell. Jag har inget konkret att säga egentligen, utan jag måste bara fråga… Ser hon inte väldigt sinnessjuk ut? Titta på ögonen! De är sådär läskigt stirriga. Typ ”om du lämnar mig så MÖÖÖÖRDAR jag dig *hysteriskt skratt som övergår i hysterisk gråt*”.

Läskigt.

På pendeln hem idag fick jag en impuls att klappa till en tant. Jag gjorde det givetvis inte, men den där korta känslan – även om den nu bara varade en tiotusendels sekund – gjorde mig rädd.

Scenariot var som följer. Hon sitter och läser aftonbladet. Jag kommer och sätter mig framför henne, och börjar läsa en väldigt intressant artikel om en kvinna som nästan blev mördad av en okänd man. Hela tiden tycker jag mig känna hur tanten blir obekväm med att jag läser. Som att jag vajolejtar hennes pörsonal spejs när jag olovligen smygläser hennes tidning.

Efter ett tag viker hon ner tidningen, så jag nu ser början av den artikel hon läste, medan hon läser vidare där nere. Så behövde hon ju inte göra! Jag tar det hela som en oerhörd förolämpning, och stirrar argt på henne. Och det är då jag får denna kortvariga men ändå obehagliga lust att bara ge henne en örfil och säga att hon ska ge fullständigt faan i neka mig mig att parasitera på henne.

Detta kan inte vara helt normalt va? Jag skyller på att jag har jobbat över, och är trött.

Jahapp. Så jag är då alltså officiellt sinnessjuk.

Sitter och tittar på ett klipp på youtube. En kille ska berätta något, och i bakgrunden hör man en hund som hela tiden skäller. Min spontana handling? Jag pausar filmen och tänker att jag väntar lite tills hunden har skällt klart.

… Okej. Lobotomin kanske inte gick lika bra som jag trodde.