Nyckelord

Rökning

Besöker

Jag är hemma sjuk. Vet inte riktigt vad det är frågan om, det är nån slags blandning av en tidig förkylning och magproblem. Som vanligt pekar allting på dödlig aidscancersyfilislupus. Tidigare idag trodde jag seriöst att det var blindtarmen; jag hade ett sånt karaktäristiskt magont (jag skulle allvarligt talat kunna tenta av en läkarexamen, som jag har googlat genom åren).

I tisdags gick jag hem från jobbet, och resan hem var kanske hemskast på länge. Bussen som stannar utanför mig går bara på morgonen och eftermiddagen/kvällen, så jag behövde ta tunnelbanan. Vilket jag inte hade lust med eftersom jag måste byta en gång – från blå till gröna linjen (dagens I-landsproblem; resan tar fortfarande bara en halvtimme). Så jag fick tips av en kollega att åka till Solna och sedan ta bussen därifrån. Tre stationer med t-banan och sen buss raka spåret hem. ”Najs!” tyckte en stackars förvirrad feberomtöcknad ung man.

Så jag åkte till Solna, och eftersom jag sjukdomen till trots var svinhungrig kom jag på den smarta idén att köpa med mig lite mat hem. Eftersom jag ändå var i Solna så kunde jag handla från tacobar! Alltså, jag ÄLSKAR tacobar! Och tacos, rent allmänt. När jag letade lägenhet så var närhet till tacobar ett väldigt tungt argument för Solna. Men så blev det Bromma. Hur som helst! Efter att ha irrat runt i centrumets katakomber en stund hittade jag mitt kära tacobar, köpte en stor ”nacho deluxe” och var på väg därifrån. Det gällde bara att hitta lämplig busshållplats. Helst en som kunde ta mig hem. Till saken hör ju att jag inte har något som helst lokalsinne, så det visade sig bli fruktansvärt svårt.

Jag gick fram till varenda hållplats och tittade på bussnumren. Nej, det var fel. Till nästa. Fel. Tillbaka till den första igen. Fortfarande fel. Jag kände att nachotallriken blev mer och mer oätlig för varje sekund. Det kändes som att jag hade ett mänskligt hjärta i påsen, som snart inte längre kunde användas till transplantation.

Efter tio minuter gav jag upp och frågade spärrvakten. Jag hade gått upp på fel ställe, och fick gå ner i tunnelbanan och upp på andra sidan. Inte satan fanns det nån busshållplats där heller. Så jag gick runt i säkert tio minuter till, dyblöt av svett, väldigt arg och muttrandes för mig själv (en blandning av ”nej jag hittar inte”, ”det går inte att hitta här” och allmänna könsord). Måste sett ut som en heroinist på rejäl avtändning. Till slut hittade jag i alla fall hållplatsen. Nästan. Det var åt fel håll, korrekt hållplats låg på andra sidan vägen. Som jag inte kunde gå över eftersom Solna inte vet vad övergångsställen är för något. Och just då kom bussen, naturligtvis. Den kom, den såg, den åkte iväg. Och jag var i princip grinfärdig av trötthet, feber och hunger. Övervägde att sätta mig ner på trottoaren och börja äta nachotallriken med fingrarna, som en annan lodis. Men nej. Trots allt lite heder kvar. Jag lät bli, hittade en gångtunnel, och var till slut på rätt plats och såg nån slags strimma av hopp.

Sen kom den här härliga farbrorn (jag har censurerat ansiktet eftersom jag fick skäll på Instagram).

busskursidioten

Han började röka inne i busskuren, den jävla såskoppen. Då tog Ung Ilsken Man™ över. Jag övervägde först att säga nåt i stil med ”Ursäkta, skulle du kunna vara god och dra åt helvete och röka den där nån annanstans?” men jag hejdade mig eftersom det var lite väl overkill. Kan inte hjälpa det, jag ser rött när jag är på det humöret. Det kan man inte tro när man pratar med mig i vanliga fall, man är ju något av en svärmorsdröm annars.

Jag reste mig i alla fall upp, tittade på gubben, och sa ”Nu får JAG gå härifrån eftersom du väljer att röka INNE I busskuren”. Jag tänkte ju att han liksom skulle fatta att han borde vara den som får anpassa sig till att andra människor inte vill andas in gift på ett sånt pass slutet område. För så är det. Rökare få anpassa sig till oss andra, inte tvärt om. Jag har fört den debatten flera gånger förut. De som själva röker tycker alltid tvärt om. Det är fascinerande; som att tjäran ersätter allt förnuft. Men ja, detta är väl ett annat blogginlägg en annan gång. Gubben verkade inte ens förstå vad jag sa, och jag kände att jag inte orkade kriga så jag gick därifrån.

Sen kom bussen. Väl hemma så pågick det NATURLIGTVIS nåt byggarbete vid övergångsstället, så jag fick ta en rejäl omväg för att ens kunna komma över gatan (jag bor vid Brommas näst mest trafikerade väg, och rusningstrafiken hade precis börjat). En timme efter jag gått från jobbet, och en halvtimme efter att jag hade fått min mat, var jag hemma. Men ja, halvkalla och väldigt degiga nachos funkar ju det också. Sen sov jag i fem timmar.

Här kommer ett litet utrymme för diskussion.

Nu är vi inne på år 2012 (efter Kristus) och det är fortfarande lagligt med offentlig rökning. Det är nånting som stör mig ofantligt. Människor som…

… Går några meter framför en när man är på väg någonstans, och bolmar som aldrig förr. Givetvis är det alltid motvind i dessa lägen, och för den stackars människa som går bakom – dvs mig – känns det som att bo granne med ett polskt kolkraftverk.

… Står och väntar på bussen, och tycker att det är en god idé att tända en cigarett eller två medan de står inne i busskuren.

… Fimpar bara millisekunder innan de sätter sig i tågvagnen, så att de hela resan luktar apa. De som reser i samma vagn tvingas vackert acceptera att personen är rökare, och rätta sig efter dennes fula ovanor.

Passiv rökning må vara mildare än att suga i sig giftet för egen maskin (även om vissa rapporter säger att det är ännu värre), men det är fortfarande direkt skadligt. Hur kan jag som icke-rökare vara tvungen att acceptera att folk går omkring och långsamt förgiftar mig? Om jag är allergisk mot t.ex jordnötter så kan jag ju helt enkelt låta bli att äta det. Men i det här fallet så står det ett gäng människor och tvångsmatar mig.

Om jag skulle få välja så skulle jag vilja att det infördes totalförbud mot rökning annat än på ens privata egendom och vissa dedikerade rökrutor/rökrum på arbetsplatser, restauranger och i stan.

Folk brukar dra jämförelsen med bilar som spottar ur sig giftiga avgaser. Ska vi förbjuda sånt också? Där blir mitt svar nej. Detta eftersom att man lägger stora resurser på mer miljövänliga sätt att färdas på, exempelvis via el eller biogas. Sen att det snarare har att göra med att oljan håller på att ta slut framför ren omtanke om naturen, det är en annan sak. Dessutom handlar det om vårt viktigaste transportmedel, inte ett njutningsmedel för folk som gillar cancer.

Vad tycker ni?

För några månader sedan skrev jag ett inlägg där jag klagade på folk som röker offentligt, och att jag av ren självbevarelsedrift borde ha rätt att gå fram och fimpa deras cigarett. Sen blev det en sjuhelsikes debatt.

Idag mötte jag ännu en sån där idiot, som stod och blåste rök rakt i ansiktet på en.

Och okej. Jag förstår att jag inte får gå och förstöra någon annans egendom. Men borde inte jag ha rätt att gå fram till rökaren, tydligt fisa åt vederbörandes håll, fläkta lite mot denne, och gå därifrån? På vilket sätt kan någon klandra mig?

Jag var nere i centrum och handlade nyss. På hemvägen mötte jag en tant som rökte. Kort innan vi passerade varann tog hon ett bloss och blåste ut röken. Men inte mot mig utan åt andra hållet. Jag märkte hur hon gjorde det lilla extra för att jag skulle slippa all rök.

Jag tyckte det var fint. Hon tänkte på sina medmänniskor… Eller så har hon läst min blogg. Heder till tanten iaf.

Röklukt är det värsta jag vet. Jag blir alltid så förbaskad på folk som röker offentligt. När jag ser nån som gör det brukar jag titta argt på dem och kraftigt blåsa ut luft för att markera att det jag precis andades in inte uppskattades. Ha! Där fick de.

En fråga dock: Skulle jag enligt lagen få gå fram till någon som står och röker, ta cigaretten från handen och fimpa den? Och sedan gå därifrån, utan att säga ett ord? Jag tänker att det är ungefär lika försvarligt som att jag ska behöva andas in andra människors giftiga rök.

Märkligt att det inte är förbjudet att röka offentligt ännu.