Nyckelord

ragga

Besöker

Hörni, jag har tänkt på det här med nätdejting. Eller snarare nätraggning. Varför fungerar det inte att vara rak och ärlig med ens intentioner när man skriver till folk på exempelvis Helgon.se?

Jag har pratat med flera tjejer som får oanständiga förslag i mailkorgen på Helgon. ”Tja du e söt, ska vi knulla nån kväll?” står det, och det i bästa fall. Och det fick mig att fundera. Är det i själva verket dessa killar som tjejerna går hem med om det hade utspelat sig på krogen?

Hittade en kul artikel.

Facebook, Shortcut och My space är sociala nätverk där du kan surfa runt och lära känna nya människor. Förutom att du kan plocka upp gamla trådar du av olika orsaker inte följt upp, kan du också lära känna dina vänners vänner. Delvis sanktionerat genom dem, delvis, skriver jag, eftersom ”friends” kanske inte är vänner som i att komma på fest-vänner eller middags-vänner, utan kanske bara träffats några gånger-vänner, om ens det.

Okej, vi hittar någon som ser trevlig ut, eller har en passande profil upplagd, vad gör vi då?
– Tala klarspråk direkt, skicka ett meddelande och föreslå en dejt, fika eller dylikt, säger Marie Hagberg, författare till boken Nätdejting Allt du behöver veta.


”Tala klarspråk direkt, skicka ett meddelande och föreslå en dejt, fika eller dylikt.”

/Marie Hagberg


”Marie Hagberg är en idiot. Att föreslå en dejt direkt kanske fungerar om man är 40 och precis upptäckt smileys på MSN ungefär. Resten av Sveriges befolkning skulle bara bli rädda.”

/Daniel Werner

Det är en dejtingdjungel därute. Speciellt om man bor i världens ensammaste stad, som jag gör. Därför har jag, din vän i ensamheten, skrivit ihop en kort lathund för dejting till just dig. Varsågod!

Lunarstorm: Ja… Här befinner sig några söta pojkar och flickor… Som är upptagna och gärna berättar det för resten av världen. De som inte är upptagna är istället utstötta av samhället pga rekordlåg social kompetens. Här finns det också en hel hop av 35-åringar som precis har upptäckt internet. Tyvärr är de så extremt töntiga att ingen orkar maila med dem så pass länge att det kan bli tal om någon dejt. Förresten, en sak till som kan vara bra att känna till. Ingen på Lunarstorm vet vad sex är.

Playahead: Om inte The Voice är din favoritkanal så lär du ha uppförsbacke redan där. Är du kvinna och har en fetisch för slemmiga latinokillar så borde detta ställe vara en guldgruva, men annars är det snarare som en… gruva som övergivits för länge sedan och är minuter från att sprängas, för att mänskligheten aldrig ska råka gå in i den igen.

Helgon: Snedlugg och tatueringar och du är i hamn, oavsett om du är kille eller tjej. Problemet är bara att så få helgon-förhållanden håller i längden. Ni förstår, grova psykiska problem ÄR en dealbreaker.

Spraydate/Match.com/osv: Är du man måste du ha tvättbräda, och publicera bildbevis. Har du inte tvättbräda så måste du tjäna multum och vara villig att spendera 90% av det på din partner. Är du kvinna så spelar det ingen roll vad du skriver, du kommer att få drösvis med mail ändå. Tyvärr är alla av lönnfeta 45-åriga män. Lönnfeta 45-åriga män som aldrig haft ett förhållande, och har värderingar som matchar trettio års tittande på porr. Grattis.

IRL: Omöjligt. Eller åtminstone nästan. Hur ska folk hinna tänka på dejting när de är fullt upptagna med att oroa sig över finanskriser och viktuppgång och klimathot och Kinas kärnvapen?

Så, kära vän som läser detta. Nu vet du hur det ligger till. Jag önskar dig ändå lycka till. Hittar du det ultimata sättet att träffa någon – låt mig veta.

PS. Jag är inte bitter. 😉

Nu, alla barn, tänkte jag att vi skulle ha en äkta gammaldags uthängningsstund. Vem har gjort vad på sistone? Jo, en tjej har raggat, eller kanske snarare skrivit, till mig flera gånger på helgon. Hon måste ha en guldfisks minne. Kul! 🙂

Lördagen den 27:e september 2008 kl 13:23
Tjenare!
Allt bra med dig denna lördageftermiddag??

Onsdagen den 22:a oktober 2008 kl 17:42
Hallå!
Allt bra?
Vad görs??
Kram

Söndagen den 23:e november 2008 kl 13:02
Tja tja!!
Allt bra med dig denna söndag eftermiddag??
Vad göres? Tar det lungt eller??

Måndagen den 24:e november 2008 kl 17:31
Tjena!
Allt bra i dag??Vad görs??
Fy vilet väder vi har.. Brr & Usch!!
Ha det bra så hörs vi kanske..

Del 5: Då går jag ner i min fruktaffär
Offer: Mia
Plats: ”Björns” i Haninge, MediaMarkt, Stockholms innerstad
Tidpunkt: Oktober 2006

Kort efter att det tog slut mellan mig och Linnea så hängde jag med min kompis Robert till Haninge. Han pluggar på KTH där och de har en kvarterskrog som heter ”Björns”, där man kan inmundiga diverse läskande drycker och den fruktade björndräparen.

Hursomhelst, Robert och hans flickvän hade gett sig den på att hitta mig någon, så de hade dragit dit flickvännens kompis Mia. Och ja, det funkade rätt bra mellan oss. Vi pratade hela kvällen, och spelade fyllespel tillsammans. Det var något kortspel där man skulle fylla ett glas med 25% av det man drack om man fick upp en kung. Och den som fick upp sista kungen fick dricka upp allt. Och det blev självklart jag, och Robert är nykterist och drack mjölk… Det var inte kul. Ett glas med öl, mjölk, cider och annan öl. Men vi hjälptes åt att dricka upp det, hon och jag. Så det var ungefär så det var. Alla bara satt en bit bort och tittade på oss och fnissade. De var fullständigt övertygade om att kvällen skulle sluta i bingen hos nån av oss, med både BJs, HJs, HDTVs och Cleveland steamers.

Men så blev det inte. Istället sov vi båda över hos Robert och hans tjej, i deras lägenhet. Vi låg bredvid varann och pratade hela natten. Och dagen efter hängde vi med till MediaMarkt och valsade runt där. Det var ungefär då intresset svalnade, jag försökte söka kontakt hela tiden men blev avvisad. Tyvärr lider jag ju av det kroniska och ack så svårartade syndromet att jag inte kan förstå tjejer. Så när dagen kom till sitt slut bjöd jag likförbaskat ut henne på en dejt. Och ”visst, det kunde vi göra”.

Så dejt blev det. Vi spelade biljard och jag pratade. Och åt på McDonalds där jag pratade. Och gick till T-Centralen medan jag pratade. Och… Vänta, var tog hon vägen? Hon hade helt plötsligt, utan att säga till, gått och köpt frukt på Tempo där. Väldigt märkligt, i vissa kulturer brukar man säga till när man ska gå någonstans. Inte Mia. Ooookej.

Missade pendeln gjorde vi också. ”Neeeej” var hennes spontana reaktion. Då insåg jag att det inte fanns något slags intresse. Det finns ju ingen som njuter av ens sällskap som längtar efter att få komma hem. Så jag frågade om jag borde känna mig dissad. Och då fick jag veta att det fanns någon annan. Och så fick det vara med det. Vi kramades, kom överens om att vara vänner, och sågs aldrig igen.

Del 4: Certificate in Advanced Stalking
Offer: Hanna
Plats: Huddingegymnasiet
Tidpunkt: April 2005

I gymnasiet läste jag ganska mycket engelska. Engelska A, B, C och det som kan liknas vid D, Certificate in Advanced English. Högskoleengelska typ. De två senare kurserna läste jag ihop med en fruktansvärt söt tjej vid namn Hanna. Hanna såg ut som en modell, lång och nästan skräckinjagande på något vis.

Det var också med denna tjej jag tog risker ”IRL” på riktigt för första gången. Tidigare hade det bara varit lätt att prata med folk man var intresserad av på nätet. Så en sen eftermiddag var det lärarkonferenser på skolan. Så de flesta antog att det inte var någon lektion, och hade gått hem. Alla utom jag och Hanna. Vilket guldläge! Så vi hade en mysig lektion ihop, och delade leenden och skratt. Tyvärr lider jag ju av den kroniska sjukdomen att jag tror att alla som är trevliga är kära i mig, så det gick ju som det gick. Som vanligt.

Efter lektionen sa vi hejdå till varann; hon gick mot utgången och jag mot mitt skåp. Men ICKE att historien slutar här, tänkte jag, och gick efter i rask takt. Jag hann upp henne och vi pratade på vägen hem.

Och så blev det. Lektionen efter stod jag medvetet och pratade med mina klasskompisar som skulle på nästa lektion (medan jag inte hade kemilabb förrän en timme senare), för att maskera mitt väntande. När hon gick ut slank jag efter. Jag minns att jag tänkte hur otroligt stalkigt mitt beteende var, och sa givetvis detta till henne som sedvanligt nervöst smalltalk.

Daniel: Hej. Vilken stalker jag är. *nervöst skratt*
Hanna: Ja… *tittar bort*

Usch. Men trots detta så gick allt rätt bra, vi pratade om väder och vind och hade trevligt. Och efter att jag vinkat av henne sprang jag snällt tillbaka till skolan och hade lektion.

Tredje gången detta hände stod vi tillsammans och väntade på hennes buss. Jag pratade på om vad hon gillar för musik och hejsan hoppsan, men jag märkte hur besvärad hon var. Till slut frågade hon om inte jag skulle gå snart. ”Jo” sa jag, och gick hem. Jag fick IG i Advanced Stalking.

Senare kom det fram på annat håll att hon redan var upptagen. Så jag får väl, för att försöka bibehålla självkänslan, anta att det endast var därför hon inte slängde sig framför mina fötter och sa att hon ville föda mina barn… Yeah.

Del 3: ”Om några år kanske”
Offer: Malin
Plats: MSN, någon skola på okänd ort längs Roslagsbanan, Club Clara
Tidpunkt: Mars 05 – Augusti 05

När jag var tillsammans med min första tjej, allmänt känd som ”C”, så började jag prata med en flicka som hette Malin. Malin var väldigt intresserad av mig, men jag var ju upptagen. Och om det är något jag är så är det trogen. Så det så. Så det blev inget, men vi fortsatte att prata en del på MSN. Hon var flirtig och jag var varken avvisande eller uppeggande.

Så tog det slut med C, en dag i mars. Jag blev ledsen. Men då fanns hon där, och tröstade mig. Naaw. Men jag var ändå inte intresserad, av naturliga skäl. Man köper inte en ny hund en kvart efter den gamla dör. Hur som helst. Sedan ebbade allt ut, och vi pratade lite sporadiskt.

Jag minns ärligt talat inte vad som hände, men jag fann mig själv med att ha känslor för henne när jag väl kommit över C. Jag blev bjuden till hennes skola och vi umgicks en hel dag. Allt kändes bra. Men nej, då var det inte kul längre. När jag väl var intresserad så fanns det ju ingen sport i det hela. Så väl hemma berättade jag hur jag kände, och fick en block som svar. Sedan hördes vi inte av mer.

Det var först flera månader senare, när jag och min vän Robert var på den obskyra krogen ”Club Clara”, som jag såg henne igen. Jag sneglade åt hennes håll, och hon sneglade åt alla håll utom mitt. Dissad slog jag mig ned en bit bort och tänkte inte mer på saken. Men med hjälp av lite alkohol tog jag fram mobilen och SMSade ”Skål! ;D”. Fick inget svar. Här brukar de flesta ge upp. Men fylle-Danne är inte de flesta. Jag gick förbi och hälsade på henne, och det visade sig att hon inte haft glasögonen på. Där hade vi anledningen.

Efter lite pratande skulle hon och hennes tjejkompis upp och dansa. Då mitt dansande påminner om en mongolid gorillas hängde jag inte med. Jag satt snällt kvar och smuttade på min cider. Tills de kom tillbaka och satte sig ner igen… Vid ett annat bord. Med en annan kille. Sånt där är fan inte ens roligt. Jag svalde hårt och tittade ut genom fönstret. Robert frågade om vi skulle gå. Jag nickade, men vägrade låta udda vara jämnt. Jag reste mig och gick fram till Malins bord.

Det var här som jag drog det som mycket väl skulle kunna vara mänsklighetens sämsta raggningsreplik. Man skulle kunna tro att jag hittade den på en papyrusrulle djupt inne i ett kinesiskt tempel, där dess slagkraft tvingats låsas in efter att ha utplånat tiotusentals hunner. Men så var det inte. Jag hittade den i mitt ack så berusade huvud. Är ni beredda?

”Ja, vi ska gå nu i alla fall… Har man nån chans på dig eller?”

… Ugh. Jag fick som svar ”om fem år kanske”. Min mun sluddrade fram ”Fem år? Det är ju aslång tid!”, varpå hon svarade ett enkelt ”hejdå”. Så fick det bli. Jag såg henne aldrig mer.

Nu för tiden bor hon i australien med sin pojkvän där. Så kan det bli här i livet. 🙂