Nyckelord

Practical joke

Besöker

Igår gjorde jag ett litet practical joke på jobbet.

Det hela involverade en tom toalettrulle, lite vatten, och min egen sjuka fantasi. Först blötte jag ner toarullen för att sedan riva sönder den i långa remsor. Remsorna kramade jag sedan ihop så de bildade en tajt packad korv av mjuk kartong.

Slutligen placerade jag mitt verk på toalettringen, lite vackert sådär.

Kul? Det vet jag inte. Omoget? Förmodligen. Men hur som helst var det lite spännande att se hur folk gick in för att bara vända i dörren. Det tog nog halva dagen innan en kostymnisse äntligen vågade sig in för att pilla bort toarullskorven.

En gång, när jag var en sisådär 12 år och gick i sexan, så bestämde jag mig för att göra ett spontant practical joke mot en kompis. Oscar hette han, och vi gjorde alltid sällskap till skolan. Idag, när jag går typ 50 meter till pendeln, så kan jag inte förstå hur jag under hela skoltiden gick fyra kilometer varje dag. Galet.

Hur som helst. Det här var på den tiden då man lånade ut datorspel till varann. Jag var på väg till Oscar för att möta upp honom, inför promenaden till skolan. Jag fick alltid stå och vänta innanför dörren, medan han sömndrucket och ofta med mjölkmustasch letade efter ytterkläderna. Ibland hade han inte ens vaknat när jag ringde på.

Den här gången hade han relativt nyligen blivit storebror för andra gången. Jag kom över, och hade med mig ett spel som han skulle låna. Och det var i och med detta som jag skulle skämta till det lite. Jag hade tagit med två CD-skivor, varav den ena var sönderrepad och trasig. Planen var att plötsligt bryta sönder skivan inför Oscars förvirrade uppsyn, och sedan lämna över den riktiga. Sagt och gjort. Men när jag bröt sönder skivan så gick den inte i två eller tre delar. Nej. Icke. Den gick i två eller tre delar, och sedan i miljarder småflisor över hela hallgolvet.

Oscars pappa tittade på mig. Sedan muttrade han att det där inte var så smart gjort, med Oscars lillasyster som kröp omkring och hade sig. Jag hade nu blivit utskälld av en kompis förälder, vilket var något av det värsta som en tolvåring kunde få uppleva. Oscar tog fram dammsugaren, och började irriterat att köra med den medan jag bara stod som ett skamset fån och tittade på.

Det blev en knäpptyst resa mot skolan. Och det, mina vänner, var sista gången jag försökte göra något spontant.