Nyckelord

pensionär

Besöker

Nej, bloggen är inte död. Det kommer bara inte att bli uppdateringar lika ofta som förr, eftersom det 95% av tiden inte finns något sug.

Idag har jag varit och handlat och köpt vadderade kuvert. På vägen hem fick jag en sån där barnslig lust att göra något ovanligt, så jag köpte med mig frukost från McDonalds. Några pannkakor och en macka med cream cheese. Deras pannkakor skulle förmodligen inte ge några stjärnor i Michelinguiden, men jag tycker de är goda. Ungefär som köttbullarna på IKEA – sådär basic-goda liksom.

Medan jag väntade på maten fastnade blicken på två personer som satt vid ett bord. En tjej på 20-25 och en farbror på säkert 70-80. Farbrorn satt bara och vilade sig – det såg inte ut som att han ätit något – medan tjejen fortfarande doppade de sista pommesen i ketchup och såg allmänt sur ut. Eftersom det var rätt få kunder på donken så hörde jag deras konversation utan att behöva känna mig särskilt stalkig.

Farbrorn: Ja… Då måste vi nog gå 20 över.
Tjejen: *argt* Men jaaaaaa!
Farbrorn: *gör ett hysch-tecken och tittar sig generat omkring, väldigt timitt och som att han är van att hon skriker* Jag ska sluta tjata.

Det gick några sekunder.

Farbrorn: Vi kan handla på Hemköp va?
Tjejen: Vi kan handla här ute.
Farbrorn: Men det är billigare på Hemköp.
Tjejen: *surt* Men varför ska vi dit om vi lika bra kan handla här ute?
Farbrorn: Vi ska handla toapapper… Och kaffe… Och limpa.
Tjejen: Säg inte att vi ska köpa sån där jävla Skogaholmslimpa igen.
Farbrorn: Tycker du inte om det?
Tjejen: NEJ! Det är fan det äckligaste jävla brödet som finns!
Farbrorn: Oj… Det har jag ätit sen jag var tre år.
Tjejen: Då kanske du borde förnya dig lite…
Farbrorn: Ja kanske… Jag är ju lite mossig. Det tycker *nåt kvinnonamn* också.
Tjejen: Ja, tänk då vad jag tycker som är hälften så gammal. Du är ofta ganska mossig. Ibland är du klar och ibland är du mossig. Det är lite gott och blandat med dig.
Farbrorn: *tittar ner i bordet och försöker låta bli att se ledsen ut*

”Fy satan” tänkte jag. Har ingen aning om huruvida det var hans barnbarn, nån personlig assistent, eller nån helt annan, men jag blev rätt illa berörd. Hon betedde sig som ett svin mot gubben, och han var aldrig arg eller särskilt jobbig tillbaka. Jag ville gå fram och berätta vad jag kände, men sen kom svenskheten ifatt mig och jag skötte mitt eget. Jag fick min mat, frågade om det var cream cheese, fick frågan ”på vadå?”, svarade ”ja på mackan” (inte på pannkakorna liksom), fick bekräftelse på att det var korrekt, och gick hem.

God morgon, alla bloglovers!

Jag vaknade för ca tio minuter sedan, av att jag slog ett hårt knytnävsslag i stolen som står bredvid sängen (detta är enda sättet att få Salahuddin att ligga nära mig, han vill inte sova i sängen – och nej, han låg inte där när jag slog). Jag vaknade liksom av att jag var ursinnig.

Varför var jag det? Jo, av den mest patetiska anledningen ever! Jag drömde att jag muckade gräl med en gammal kärring.

Jag var nere i centrum och hade precis handlat. Jag var väl på väg hem, när jag passerade en uteservering där det satt två pensionärer. Den ena satt och rökte och bolmade nåt alldeles fruktansvärt, varpå jag vände mig om och skällde ut henne och kallade henne äcklig. Hon reste sig och till slut blev det handgemäng. Herregud. TANTER, Daniel. PENSIONÄRER. Är det här början på något? Borde jag anmäla mig själv? Skriva in mig i nån sluten psykvårdsinstans?

Daniel Werner – Beating up senior citizens since -13 *colgateleende*

När jag kom hem igår visade det sig att både mitt bredband och digital-TVn låg nere. Min felsökning:

  1. Starta om switchen.
  2. Få panik när det inte hjälper.
  3. Ringa Bredbandsbolaget.
  4. Få veta att fibern är avgrävd.
  5. Gråta.
  6. Slå sönder hela min lägenhet i vrede.

Okej, det där sista var inte sant. Men… vad gör man utan internet år 2013? Går ut och går? Upplever saker med sina sinnen, typ dofter och intryck? Nä. Jag gick och lade mig klockan halv nio på kvällen, som den pensionär jag är.

Idag fick jag, efter att många saker pekat på motsatsen, ett bevis på att jag kanske inte är så gammal som jag trott.

Det stod en kille och delade ut flyers från Apoteket nere i centrum. Jag vet inte exakt vad det gällde, men jag kan tänka mig att det handlade om någon spännande information om stödstrumpor eller kanske rabatt på do-it-yourself-lavemang.

Här kommer det intressanta: Snett framför mig gick det en pensionärstant. Själv gick jag så långt från flyer-utdelaren som möjligt, i hopp om att slippa vara med om det extremt pinsamma i att behöva se honom i ögonen och skaka på huvudet. Pensionären däremot, hon gick fram till utdelaren (som stod med huvudet åt ett annat håll) och bad om en flyer.

HA!

Jag tror att jag ofrivilligt stalkade en pensionär idag.

Det var i matvaruaffären, och jag skulle precis bege mig från gräddfilen i affärens ena hörn, till chipsen i affärens andra hörn. Ungefär halvvägs närmade jag mig en farbror på en sisådär 70+, som såg härjad och allmänt paranoid ut. Han gick framför mig ett tag, och eftersom gångarna i affären är så smala de bara kan bli så blev det naturligt så att jag gick efter honom. Han tittade sig ängsligt om. Han började gå fortare. Jag följde efter, eftersom han av en slump skulle gå precis samma väg som jag.

När jag var efter honom i den tredje gången så stannade han upp, vände sig om, och såg ut ungefär som att han visste att hans sista stund var kommen. Hans ansiktsuttryck såg ut ungefär som ”Skriet”. Men jag bara gick förbi. Det hela kändes väldigt märkligt. Men nu börjar jag – om än ofrivilligt – bli riktigt badass.

Skrämma livet ur pensionärer
Bränna ner lador
Klä ut mig till ninja och utöva massmord

Urk. Ibland känner jag mig som en bitter pensionär som spenderar dagarna med att kika fram bakom en gardin, och i tysthet förakta alla lyckliga människor. Det fanns en tid då även denne pensionär var som de. Men sedan dess har han långsamt fallit i resten av världens glömska.

Facebook gör mig sådan. Nyfikenheten får mig att leta upp gamla vänner, men det slutar alltid med att jag tycker att deras liv har utvecklats till en förtjusande fjäril, och mitt eget till en skål med bajs. Kan inte hela alltet bara läggas ner? Jag har inte viljestyrka nog att stänga ner mitt konto för egen maskin, så det vore enklast så.