Nyckelord

Onani

Besöker

De senaste dagarna har jag befunnit mig i vad som förmodligen är den största tristess någon människa upplevt. Till följd av detta fick jag för mig att testa Chatroulette. För er som inte är bekanta med den sidan så är alltså konceptet att man sätter igång sin webbkamera och sedan slumpas det fram en annan person som gjort likadant. Det kan bli vem som helst i hela världen, typ. Är man missnöjd med vem man fick fram så trycker man sig bara vidare till nästa person. Och så håller det på.

Det finns bara ett litet problem, och det är alla män. Ration på män och kvinnor är väl 30:1 eller något. Och nu är det visserligen inte männen i sig som är problemet, utan snarare den så kallade runk-ration. Den är skyhög. Över två tredjedelar av alla män sitter frenetiskt och drar i snoppen när man kopplas fram till dem.

Jag känner mig lite småvissen idag; tror att det kan vara en förkylning på gång. Så för att förhindra något sorts utbrott av svårartad mancold måste jag hitta på en bra huskur. Vissa män kör Echinagard. Andra kör Kanjang.

Jag kör mitt eget race. En kebabpizza och sedan våldsonani i timtal.

Först och främst vill jag bara säga: Mamma. Pappa. Min familj, mina kolleger, mina vänner. Resten av er som någonsin kommer att ha chans/risk att träffa mig i verkliga livet… Jag är inte säker på att ni vill läsa det här.

Det är nämligen så att jag insåg att det var länge sen jag var sådär riktigt självutlämnande. Sådär så det nästan är äckligt. Så man riktigt rodnar å mina vägnar. Och den här bloggen marknadsförs ju ibland som en självutlämnande sådan. Därför delar jag nu med mig av det här. Jag gör det för bloggen. Tar en för laget.

Okej. Såhär är det. Jag är en ung man som har väldiga problem med det som i folkmun kallas blueballs. Blåpung på svenska, om jag inte minns fel. För er tjejer och lyckligt lottade killar som inte känner till detta fenomen så kan jag berätta att det är något som uppstår när en man har haft stånd för länge, utan att få utlösning. Det låter som något en kille säger bara för att få ligga, jag vet. ”Men älskling, jag måste få komma, jag blir sjuk annars!”. Men det är faktiskt sant. Det blir kramp i blodkärlen eller nåt sånt där spännande, och känns ungefär som att få en spark i skrevet, vilket på en kille inte bara orsakar smärta där utan även illamående och ont i magen.

Det här har hänt flera gånger jag varit på dejt, och är alltid lika hemskt. Det brukar komma när det är som mysigast. Man håller om varann. Kanske pussas lite. Sånt där mysigt. Och det är då det händer. Stånd. Och det är ju inte så att man slutar mysa bara på grund av en sån trivial kroppsfunktion. Så ståndet håller i sig. Timme efter timme. Det ger sig aldrig! Ståndet är som en helt ny person i mysandet! En person som vägrar försvinna.

För några månader sen var jag på en dejt som sträckte sig från tidig eftermiddag till sen kväll. Det såg ganska lovande ut, och aftonen bjöd på både skedande och hångel. Allt under konstant erektion från min sida. Det hela ledde till att en enorm magvärk och tillika illamående kom smygande. Det blev värre och värre, tills ståndet kändes som om onda dvärgar massakrerade min prostata med spikklubbor.

Till slut fick jag gå in på toaletten och smyg-onanera. Sen kom jag ut, lugn som en filbunke, och knäckte två alvedon i förebyggande syfte.

Det hela är naturligtvis helt sjukt tragiskt. Jag har gjort mycket tårdrypande saker i mina dagar, men det här är nog mitt livs lågvattenmärke.

M: Hej 🙂
Jag:
Halloj!
M:
Läget?
Jag:
Jorå, asbra! Själv?
M:
Hmm, jag tror jag vet vad du gör. Försöker göra i alla fall.
Jag:
Oh really?
M:
Ja.
Jag:
Which is?
M:
Försöker verka glad och positiv när du kanske egentligen inte är det, för att människor klagat på dig när du inte är på topp?
Jag:
Haha! Jag trodde att du skulle säga ”runkar”.