Nyckelord

nysa

Besöker

Nu, go’ vänner, har det blivit dags att bli självutlämnande igen. Mamma: Det här vill du inte läsa, det kan jag säga på en gång.

Min kompis Elin: Hur vågar du vara så öppen?
Jag: Jag vet inte. Dum i huvudet antar jag. 😀

I alla fall: Det finns två saker som är ganska märkliga med mig. Eller okej, det finns nog väldigt många. Men jag har två väldigt speciella kroppsliga, ska vi säga, fenomen.

Det första är det här med nysandet. Det har jag säkert berättat om förut. Jag nyser när jag tänker på mysiga saker. Det kommer nästan alltid av samma situation – jag ligger i sängen och ska strax sova, kramar kudden, tänker på hur det vore att skeda med någon man tycker om, och… då nyser jag. En eller två gånger, aldrig mer.

”Höhö, tänker du på nåt mysigt nu?” har vissa sagt när jag nyst i deras närhet. Men nej. Det fungerar inte så. Det här händer bara när jag är ensam, så jag kan ju inte bevisa något heller. Men en gång, för många år sen, var det en snubbe som hade mailat in till Fråga Olle, och berättat att han nyser när han tänker på sex. De bara skrattade, och Olle hade aldrig hört om det tidigare. Men JAG kände minsann igen det, där hemma i soffan.

Men så till ”the main event”. Det andra fenomenet som är än märkligare. Jag… Eh. Ja, jag vet inte hur jag ska säga det här, men… Jag tycker att det är väldigt trevligt att vara bajsnödig.

Det hade varit en sak om jag bara tyckt att det varit skönt, men det är… Beyond det. Jag blir pepp när jag är bajsnödig. Pepp på att få saker gjorda. Jag blir företagsam. Driftig. Sugen på att pyssla med de projekt som jag annars försummar. Alltså, flera gånger har jag storstädat lägenheten när jag varit nödig. Liksom, möblerat om, pillat med detaljer. Jag blir så jävla duktig! Men sen går det över så fort jag varit på muggen.

Kan någon förklara detta? Är det något fel på min ändtarm? Är den en portal till Narnia? Själv tror jag att det har med nån sorts prostatastimulans att göra. Jag borde köpa en buttplug och gå omkring med den hela dagarna. Skulle driva ett framgångsrikt miljonföretag inom några veckor, det är jag helt säker på.

Medan jag väntar på att avlida under Kraftiga KaskadKräkningar (KKK) passade jag på att komponera ett litet stycke, med tillhörande musikvideo.

Jag är inte den som tycker om att skryta, men det känns som att jag kanske har en framtid inom den här branschen. Vi får se om det blir Sony eller Universal som signar mig först. Beror på vem som bjuder högst.

Äh, jag vet inte. Jag tänkte spela in en video där jag uppvisade nåt slags världsrekord i att trycka fram alfabetet. Men dels var inte resultatet särskilt bra, och dels var min nysning det som var roligast.

Men jag kanske å andra sidan har någon mycket skev förkärlek för nysningar.

Idag blev jag nyst i ansiktet. Jag borde ju sett det komma, men det är lätt att vara efterklok. Så mycket man borde ha gjort. Så mycket man borde ha sagt.

Det var på bussen som det hände. Jag hade satt mig intill gången, bredvid en stackars tös som tydligt visat att hon inte ville ha sällskap genom att placera sina väskor på sätet. Detta hade jag dock ignorerat, och alltså satt mig bredvid ändå.

Där satt jag i godan ro, och lyssnade på någon fräsig låt från Spotify. Och det var då det hände. En medelålders man stiger bussen, och börjar att gå längs gången. Jag tittar på honom, och ser till min förskräckelse att han har den där klassiska Downs Syndrom-looken. Öppen mun, tungan lite utanför, och en liderlig min. Jag anar vad som komma skall, men hinner inte riktigt reagera.

Och mycket riktigt. Lagom till det att han är så nära mig han kan komma, så nyser han mig rätt i plytet. Han går vidare, och jag sitter paff kvar.

Det var en trevlig morgon.

Wow, nu har Expressen lyckats med ett riktigt pang-scoop! Katie Holmes nyser! Ja, det är sant! Hon NYSER. Precis som vanliga människor. Helt galet, och mitt liv kommer troligen aldrig mer att vara sig likt.

… Jag undrar om den som tagit bilden, den som köpt in den, och den som skrivit den rafflande artikeln är nöjda med sina liv. Och med sina journalistkarriärer. Jag undrar om de ens kan sova på nätterna.

 

Det är lite störigt, det här med Svininfluensan.

I morse satt jag på pendeln och kände att jag behövde nysa. Och för första gången kände jag verkligen de oskrivna restriktionerna. Alla i vagnen sneglade på mig när de såg hur det började killa i näsan, och de tänkte nog samtidigt att de kommer slå ihjäl mig om jag nyser på dem. Så det gjorde jag inte. Jag nös istället i armvecket för första gången i mitt liv.

Jag vek mig för grupptrycket.