Nyckelord

nörd

Besöker

För det första vill jag typ beklaga mitt tidigare emo-anfall till inlägg. Det känns mycket bättre nu. Don’t get me wrong, jag känner verkligen att folk i allmänhet inte tycker om mig. Att de tycker jag är OK på sin höjd, men aldrig gillar mig. Men! Det känns bättre. Jag tror att vädret gör mycket – även om det för tillfället är vinterklimat igen – och att jag kommit in lite bättre på jobbet.

Men till saken.

Såhär är det. Eftersom jag i princip lagt ner bloggen pga för få läsare, för mycket näthat (tjejer kan också näthata – who knew?), och att ingenting händer i mitt liv, så har jag fått upp ögonen för ett annat bloggprojekt. Jag vill skapa en internationell blogg/webbsida om nörderi! Jag tänker mig en sida där jag bloggar om spel, film, nördprylar, samlarsaker, osv. Komplett med en del streaming av spel jag spelar, lite videor, osv. Jag tror att det skulle kunna bli bra och kul.

Och missförstå icke – jag förväntar mig inte miljoner läsare. Jag blir inte nästa Pewdiepie. Men på en internationell sida på engelska kan jag nå ut till så många fler. Även en halvdassig internationell blogg får fler läsare än en hyfsat bra svensk sådan. Jag känner att jag nått vägs ände med att blogga i Sverige. Jag är rätt rolig, ja, men inte tillräckligt radikal och om jag skriver om nåt kontroversiellt kan jag sedan inte ta den obligatoriska kritiken som tillkommer.

Från början tänkte jag mig en nyhetssida om nördiga ämnen, men efter att ha börjat skriva lite inlägg om det insåg jag att… det inte är så kul. Jag brinner inte för att skapa clickbait-inlägg om en stor mängd ämnen när jag själv bara är intresserad av vissa av dem. Så jag har bestämt mig för att skriva mer utifrån min egen synvinkel. Den första stora frågan är om jag borde:

  1. Ändå skapa någon slags nyhetssida, tänk typ kotaku.com, med objektiv information om saker som intresserar mig. Jag tycker förstås att det är roligast att skriva utifrån mig själv, men samtidigt är det kanske dumt att låsa in sig på sig själv. Kanske kan blogg-biten vara en del av nyhetssidan? Jag vet inte.
  2. Fullt ut lansera mig själv som sidans medelpunkt, och blogga om mitt eget liv tillsammans med nörderiet. Jag vill ju börja streama lite spel och sånt, men med denna approach skulle den biten bli väldigt central. Kanske för central?

Och sedan till det andra stora problemet, och det är här det börjar bli löjligt på riktigt. Domännamnet. Det är helt sjukt – jag klarar inte av att välja domännamn, bli nöjd, och sedan köra på det. Jag har funderat från och till angående det här i flera år nu. Flera år! FLERA ÅR!!! Här kommer en liten lista på domännamn jag registrerat bara det senaste året,  för att illustrera sinnessjukdomen.

  • geekcravings.com
  • geekhunger.com
  • geekflame.com
  • hypedig.com
  • hypello.com
  • geekswede.com
  • geekapex.com
  • geekbent.com
  • kekepop.com
  • winhype.com
  • geekwatcher.com
  • manaflare.com
  • geekindeed.com
  • mrwerner.com
  • thewerner.com
  • arcaneflare.com
  • manablast.com
  • hypestrike.com
  • hypegrade.com
  • hypesome.com
  • hypeforge.com

Det här är bara en liten del av den 55 domäner långa listan. 55 domäner på ett år! Det är en sisådär 7000 kr i registreringskostnader och en fullständigt ENORM mängd velande från min sida. Glöm sen inte att varje namn har föregåtts av mycket brainstorming där jag skrivit upp alla domäner jag gillat och sedan valt ut en eller två. För ungefär en tredjedel har jag faktiskt börjat koda sidan, kanske skrivit 1-5 inlägg, och sedan börjat tycka att namnet låter fånigt och gett upp. Repeat.

Och alltså… Jag tror på riktigt att det är nån slags psykisk ohälsa med i bilden. Min veliga och osäkra personlighet hör säkert till saken, men också en känsla av att inte våga binda upp sig. Inte våga släppa allt och bara satsa på något. Och har jag någonsin tyckt något är bra så har jag frågat runt på nätet, fått negativ kritik (vilket kanske t.o.m bara varit trollande från deras sida), och då gett upp. Hela tiden det här med att bry sig så ofantligt mycket om vad andra tycker. Jag vet ju att namnet egentligen är struntsamma. Man kan ta vad som helst! Vad fan är google? Vad fan är flickr? Vad fan är instagram? Men för mig är det nån sorts prägel på perfektionen. Det måste bli ett namn som alla älskar.

Det blir heller inte lättare att hitta ett bra namn när man har det här med semantisk mättnad. För de som inte känner till begreppet: Testa att läsa ordet ”saken”. Upprepa det för dig själv 30 gånger. Saken… Saken… Låter det inte fånigt? Är det svenska? Är ”saken” ens ett riktigt ord?

Så… Ja. Såhär ligger livet till just nu. Jag blir deppig av att jag har många bra idér och ämnen jag vill skriva om, men inte kommer till skott eftersom jag inte lyckas hitta det där namnet som åtminstone har någon liten potential att slå igenom.

Vad tror ni? Vilket av ovanstående namn tycker ni är bra? Har ni något annat bra namn på sidan, eller tips som skulle passa? Kommentera eller maila mig vettja! Det finns risk att jag inte svarar pga mycket jobb, dålig ork, och allmän tankspriddhet just nu – men jag blir superglad för alla som har lust att bolla idéer med mig.

Jag har köpt en Playstation Vita. Har velat ha en toklänge, men det har inte blivit ett köp eftersom Sony inte varit färdiga med stödet för Playstation-spel. Då talar vi alltså Playstation 1-spel. Det är bara sådana jag tänker spela.

Det sjuka är att jag kan spela samma spel på mitt Playstation 3, i vardagsrummet. Men jag vill spela dem bärbart. I sovrummet. Jag vet inte ens varför, det är inte direkt som att jag inte kan sitta uppe och spela på TVn hur mycket jag vill. Men ändå. Jag vill spela bärbart.

Kära Bullen, är jag sjuk i huvudet och bör slås ihjäl med en spade (alternativt en kratta), eller finns det fler som jag?

Jaa… Efter att själv ha glott igenom min senaste video ett par gånger så är det inte utan att man skäms över alla nördprylar. De fick lite för mycket ”air time”.

Jag vill därför passa på att dementera alla rykten om att jag har en sjuårings intellekt. Jag tycker bara om att samla på saker, speciellt figurer från tv-spel och sådant. Och lego. Det är kul att bygga, okej? Jag leker inte, jag bygger. Så… ja. Jag är inte omogen. Tror ni mig inte kan ni äta bajs.

Jag byggde lite lego i helgen.

Såhär ser man ut när man uppgivet letar efter ”THAT FUCKING PIECE” som man såg tio gånger när man inte behövde den.

Mindfuck! En bit var kvar efter att allt (dittills) var hopbyggt. Det visade sig vara en liten, ful och helt osynlig bit i ena foten som jag missat. Perfektionist som jag är var jag givetvis tvungen att ta isär allting, och sätta dit den.

Resultatet blev att det var ett rent helvete att få ihop sakerna igen. Lego har ju som en hemlig agenda att det bara ska gå att bygga ihop deras saker en gång. Bitarna kilas fast värre än IKEAs prylar.

Men efter mycket stånkande och stönande, och kanske en och annan svordom, var jag klar. Vackert. Majestätiskt.