Nyckelord

Musik

Besöker

Anna Ternheims version av Broder Daniels ”Shoreline” är en väldigt bra låt. Det finns bara ett problem. Raden ”I’m not the boy I used to be” funkar inte riktigt om det är en tjej som sjunger. Plötsligt handlar låten mest om könsbyten. Det blir bara fel.

Jag sjöng just en bit ur ”Bohemian Rhapsody”, komplett med kastratröst och wailande. Salahuddin uppskattade ICKE det hela. Han gick och gömde sig.

Och detta var alltså trots att jag, medan jag sjöng, öppnade en påse mat åt honom.

Som ni säkert vet tillhör jag ju de få straighta män i världen som på fullaste allvar tycker att Eurovision Song Contest är roligt. Och ikväll är det då dags, efter flera månaders ivrigt vankande av och an. Okej, kanske inte, men ett par dagars tyckande att det ska bli kul, i alla fall.

Under kvällen kommer jag, givetvis följd av miljoner läsare där ute, att liveblogga om det hela. Häng med!

Intro

21.00 – Det första jag möts av är nyheten att man inte kan få slippa Gina Dirawis hemska dialekt ens för denna kväll, för hon är bisittare i den svenska studion. Jahapp.

21.01 – Inom några sekunder följer inhemsk Azerbajdzjan-dans. Mustaschprydda farbröder i klänningar alltså.

21.06 – Ett par börjar sjunga någon sorts ballad. Jag gissar att detta är vinnarlåten från förra året; jag känner nämligen igen den. Däremot lider jag av Alzheimers light, så jag minns inte mer än så.

21.07 – Låten var superkort, det var otippat. Nåja. Detta måste vara första gången det är två kvinnor som leder programmet, det brukar ju annars vara ett par. Var ska man skicka det arga brevet?

21.11 – De berättar att nytt för i år är att man inte kan rösta förrän alla bidrag har spelats. Har det inte alltid varit så?! Sjukt annars.

Låtarna (betyg är av fem möjliga)

1. Storbritannien – En av nationerna som alltid får vara med oavsett placering startar med en Johnny Cash-liknande farbror i mörktonat hår. Medelhavsinspirerad smörsång, typ. Spännande fyrverkerier, men annars extremt intetsägande.

2. Ungern – Lite Savage Garden-aktigt sound, rätt mysigt faktiskt. Rockigt, poppigt, bra.

3. Albanien – Åh, en kvinna med dreads lindade som en boll längst upp på huvudet. Det var inte vackert. Annars är det en långsam låt på det egna språket; sorgligt men sant så brukar det göra det ganska ointressant. Och det är samma här. Men en fin pipa hade hon iaf. Då menar jag rösten alltså, inget naket. Hur som helst, imponerade att gapa sådär utan att rösten spricker.

4. Litauen – En ung man som står i ögonbindel och sjunger om att kärleken är blind. Till en början är det ballad, sedan sliter han av sig bindeln och då blir det plötsligt gaydisco! Han gör en frivolt och börjar jucka i luften. Jamen… varför inte? Lite Jamiroquai-sound, fast sämre.

5. Bosnien & Hercegovina – Nu är det en kvinna på ett piano, med en allmän smörsång. Det handlar säkert om kärlek och är jättefint, allting. Kvällens första spontana gäspning kom under låten. Det är inget bra betyg.

6. Ryssland – De ryska gummorna som är våra största konkurrenter. Visst är det gulligt, men att spela på gullighet gör mig lite anti. Men okej, låten framkallar ett och annat leende. Fyra pensionärer som sjunger en blandning av disco och folkmusik, och förmedlar att det är ”party för alla”. Men det är inte mer än så, jag hoppas att folk inser det. Dock får jag en obehaglig känsla av att låten kommer att ta hem hela klabbet.

7. Island – Två isländska modeller. Äckligt snygga är de. Låten handlar mest om olika stämmor, men det är faktiskt skapligt.

8. Cypern – Lite Lady Gaga-varning, bara mer tuggummi. Sen tycker jag att hon sjunger med lite väl mörk röst hela tiden. Någon som minns Dana International? Nåja, låten är bra, jag gillar ju sån här skit.

 9. Frankrike – Som vanligt är bidraget på franska, det skulle väl bli våldsamma upplopp och uppeldande av bilar på gatorna annars. TÄNK om de skulle behöva inse att resten av världen har engelska som världsspråk?! Det är en trevlig asiatisk kvinna som blir buren av muskulösa manliga slavar. Låten är inget jag kommer minnas om några minuter. Dock klart bättre än Frankrikes genomsnittliga bidrag.

10. Italien – Herregud, jag trodde Amy Winehouse var död? Det både ser ut och låter som henne. Jazzigt och glamouröst, typ. Väldigt medryckande refräng.

11. Estland – Jag trodde det var Estland och Lettland som skulle uppträda tillsammans, men det visade sig vara låten som hette ”Ott Lepland”. Fail på mig. Tyckte först att det var en allmän smörsång som så mycket annat, men den visade sig vara ganska stark. Synd att man inte vet vad han sjunger om.

12. Norge – Kommentatorerna säger att detta är ”Norges Eric Saade” som om det vore något bra. Fast låten är riktigt bra, svenskskriven dessutom. Lite tryck i den.

13. Azerbajdzjan – En kvinna står bland dimmorna. Läppar med silikon tillräckligt för ett par D-kupor har hon. Det är ännu mer sånt där gapande och skrikande i balladversion, har svårt för sånt. Ledsen. Trist att de inte har något bättre att komma med såhär på hemmaplan.

14. Rumänien – Moonwalk med säckpipa, det var något nytt. Annars… nej. Det är musikvärldens motsvarighet till en grekisk strandraggare.

15. Danmark – Hon ser ut att vara 15 år och är iklädd uniform och akustisk gitarr. Danmarks svar på Anna Bergendahl tror jag. Lite småbra sådär.

16. Grekland – Troschock inom några sekunder, det är bra jobbat. Resultatet i en för kort klänning och ett för högt hopp. Det är hur som helst typiskt grekiskt, ungefär som Antique.

17. Sverige – Sverige! Jag är förmodligen lite patriotisk, men jag tycker faktiskt att detta är vår bästa låt på många år. Blir alltid lite nojig över att det ska bli plötslig nervositetskräkning på scenen, men Loreen skötte sig utmärkt. Mest jubel av bidragen hittills dessutom, detta kan bli bra.

18. Turkiet – Det låter som något en kobra skulle kunna dansa upp ur en kruka åt. Är allergisk mot sånt här.

19. Spanien – Don’t cry for me Argentina-varning. Ballad igen alltså. Jag tror att vissa länder måste lära sig att ballader sällan fungerar längre. Visserligen är denna bättre än genomsnittet, men ingen vinnare.

20. Tyskland – Byxorna är skrämmande lika hans hudfärg. Trodde för en sekund att han stod utan byxor, likt ett barn som vill bli torkad. Här har vi iaf något pojkbandsliknande Takida-crap. Det var okej.

21. Malta – De har en låtsas-DJ på scen som mest dansar omkring. Annars är det allmänt poppigt och har ett skönt elgitarrsound i bakgrunden. Mycket märklig dans dock, när de vickar på hälarna sådär.

22. Makedonien – ”Grattis, tävlingens sämsta bidrag. Alla är helt svartklädda, och sångerskan kör nån slags opera-freestyle” var vad jag tänkte skriva. Sen ändrades plötsligt hela låten om till rock, och ganska tung sådan. Okej, inte tung om man jämför med grindcore, men tung om man jämför med hur den började. Blev riktigt bra till slut! Fast sångerskan passade inte in.

23. Irland – Usch, de hemska tvillingarna Jedward är tillbaka. De ser ut ungefär som någon av David Bowies olika perioder, fast delat på två. Riddarrustningar av latex är inne i år, sägs det. Tyvärr får man väl erkänna, precis som förra gången, att låten fastnar. Men inte är den bra för det.

24. Serbien – Jag tycker att Serbien har samma slags låtar år efter år. Alltid någon tragedi i balladform, framförd av en man eller kvinna i kostym. Det är visserligen fint fiolspel och hela det köret, men jag vill ha mer drag i det hela.

25. Ukraina – Är det Eurovision eller är det ”välkommen till Honolulu”? Jag bara väntar på att hon ska ta fram en Lei och hänga runt min hals. Hon ser väldigt Hawaiiansk ut alltså. Men låten är ganska bra. Mysig. Fin. Dock är det extremt obehagligt med dansarna iförda gimpsuits i bakgrunden.

26. Moldavien – Aftonens sista bidrag. Är det jag eller har Moldavien alltid trumpeter och partystämning i sina låtar? Låter precis som Zdob si Zdub från några år sedan. Om någon nu minns dem. De som hade farmorn som spelade trumma. Denna gång utan farmor men med fem lättklädda kvinnliga dansare. Nåja. Här har vi musikmässigt ungefär samma sak, fast sämre. Så… ja. Det var dåligt.

Nu öppnar slussarna!

23.00 – Jag hatar att de alltid måste säga ”slussarna”. Det kanske ÄR telefonslussar, men kan de inte säga något annat en endaste gång? Nåväl, nu kan man rösta. Själv tänker jag inte göra det, men ändå. Jag tror hur som helst spontant att det står mellan Sverige, Ryssland och möjligen Norge. Allt beror på hur pass gulliga folk tycker att tanterna är bara för att de är gamla. Det är ju trots allt ingen vinnarlåt.

23.11 – Jag hatar att kommentatorerna måste babbla stup i ett. Jag vill höra vad de säger på riktigt, inte höra dem berätta anekdoter om melodifestivalen -83. Det är ungefär som Kalle Anka på julafton. Jag har hört Bengt Feldreichs dubbning så många gånger, jag vill höra hur det låter på riktigt!

23.14 – Andra snabbreprisen. Insåg just att Turkiets bidrag, om det varit på svenska, mycket väl skulle kunna vara sjunget av Sean Banan. Ja, det är på den nivån.

23.17 – Slussarna (ja, nu skrev jag det igen) är stängda, och rösterna ska räknas. Under tiden bjuds vi av en man som spelar ett okänt instrument medan folk runt honom går omkring med facklor. Jag vet inte, jag tror inte att jag kan bli imponerad av en mellanakt sedan Norge anordnade en Europa-omspännande flashmob när de arrangerade tävlingen 2010. Det var magiskt.

23.24 – Okej, den här mellanaktslåten var ganska bra. Varför kommer de inte med såna här låtar istället för skit? Då kanske de kan vinna.

23.27 – Jag FATTAR INTE hur folk kan sitta i TV, med hundra miljoner tittare, och vara så lugna. Hur mycket betablockerare har de tagit?

Röstningsdags

23.29 – Nu är det spännande.

23.33 – Kvällens första tolva till Sverige, och vi är just nu i ledning.

23.37 – Norge ligger fortfarande på noll. Det var otippat!

23.52 – Efter att hälften av länderna har röstat leder Sverige med 46 poäng. Detta ser ut att gå väldigt bra!

23.59 – Sveriges röster ska delas ut, och Sarah Dawn Finer kan inte uttala Azerbajdzjan. Jag vet inte om hon skämtar, men jag facepalmade. Det kan mycket väl vara så att det är menat som ett skämt, men Sverige ska inte hålla på med sådant. Minns väl hur det gick för Björn Gustafsson. Sverige visste att han skojade, resten av världen trodde att han var berusad.

00.05 – 33 länder har delat ut sina poäng, och vi leder fortfarande stort. Just nu med hisnande 70 poäng! Vi vinner!

00.06 – Mr Lordi från Finland, iförd sin demon-outfit, delar ut sina röster. Vi skrattar, resten av Europa är rädda.

00.10 – Poäng från samtliga länder UTOM Italien. Nu blir det till att spränga Colosseum.

00.12 – SVERIGE VINNER! Inget land kan gå om oss även om de får tolvor och vi får nollor. Episkt.

00.17 – Sverige är officiella vinnare, och det är underbara bilder som visas på televisionsmottagarapparaturen just nu.

00.22 – Loreen sjunger det vinnande bidraget igen. Nästa år blir det Eurovision i Stockholm, det var tretton år sen sist. Tack för i afton, kära barn!

Slut!

Jag fick ett bra låttips idag. Jag är en riktig allätare när det gäller musik, men den här låten tilltalar mig nåt enormt.

Det finns bara ett problem. Låten blir inte bra förrän vid 01:00, och inte RIKTIGT bra förrän vid 03:00. Då måste man hålla på och spola hela tiden, för att få de delar man gillar. Det känns oerhört jobbigt. OERHÖRT.

Så var klockan äntligen 18.30 slagen, och den unge man ni är van att kalla ”Daniel Werner” – och som också heter så, så det vore ju märkligt att kalla honom något annat – var på väg in till stan för att se Rammstein.

Först åkte jag blå linjen, tillsammans med gräddan av Stockholmseliten. Tänk er på julafton, när Karl-Bertil Jonsson går ut i natten och ger paket till hemlösa människor. Ungefär så såg det ut i vagnen jag satt och krampaktigt höll i mig för att inte bli rånad och våldtagen.

… Okej, förlåt, det var väl en lite väl cynisk överdrift. Så farligt var det faktiskt inte. Jag var förmodligen för gammal för deras smak.

Sen bytte jag till gröna linjen vid Fridhemsplan, dit enorma mängder människor vallfärdat för att byta till olika linjer. Så även jag, och efter några minuters studerande av folks allmänna fredagsglädje, klev jag på mot Globen.

Här är en bild på mig där jag sitter i djup koncentration. Egentligen skulle jag ta kort på något annat, men jag hade ställt in iPhone-kameran fel så det blev på mitt eget ansikte istället. Som synes på bilden så är den naturligt sensuella unge man från mitt förra inlägg som bortblåst. Kvar finns bara en extremt utmattad spillra. En spillra som helst av allt vill åka hem och sova, istället för att gå på tyska spektakel.

Här är väl bilden det skulle bli. En bild på folks knän, för att understryka hur jag satt på tunnelbanan.

Det fick mig dock att fundera över en grej. Är det hett att se folks knän sådär? Jag brukar tänka på det ibland. Jag tycker inte om när jag har för raka ben, så själva ”knäbullarna” syns. Då brukar jag istället dra ihop dem lite, så bullarna försvinner in i själva benmassan. Då ser det snyggare ut, tänker jag. Är det någon mer som funderar på sånt? Är det överhuvudtaget en rationell tanke? Bör jag sys in på livstid?

Hur som helst. Efter att ha stått och frusit en stund (eftersom jag själv i vanlig ordning var extremt tidig), gått till fel Globen-ingång, gått tillbaka, nojat lite över att stöta på mitt ex och hennes nya pojkvän, funderat på huruvida jag behöver gå på toaletten eller ej, och sett två poliser, så träffade jag mitt sällskap – morbror och mina kusiner. De beställde varsin korv och dricka, innan vi gick in.

Först var jag lite missnöjd med platserna. ”Bra sittplatser” var beställt, men vi hamnade på scenens vänstra sida. Visserligen såg man allting, men från sidan. Men det fick väl vara godkänt ändå.

Sedan följde extrem väntan. Vi var väl där ungefär 19.10. Förbandet, de svenska Deathstars (som jag hört lite av förut), började 19.30. De spelade för halvfulla läktare ungefär. De var visserligen bra, men lite småskränigt sådär.

Strax efter 20-tiden var de klara. Förväntan var enorm.

Sen kom Rammstein in, med dundrande sirener och domedagspukor. De kom från en av sidoingångarna, samtidigt som en metallbro sänktes ner från taket. Jubel från folket.

Vilken show! De spelade i stort sett alla låtar man kunde önska, t.ex mina favoriter Du riechst so gut, Engel, Keine Lust och Pussy. I den senare sprutade, precis som i konserten 2010, sångaren Till Lindemann skum från en penis-kanon över publiken. I låten Mein Teil, som handlar om kannibalism, hoppar keyboardisten ner i en stor gryta, som sångaren sedan flamberar med en stor eldkastare. Helt normalt fredagsnöje!

Sen blev det lite nya saker, bland annat en favorit i repris från 1998, Büch Dich! En låt som i stort sett handlar om sodomi. Där sliter sångaren sönder keyboardistens (det är hela tiden han som blir utsatt för saker, det är ett ”running gag” som bandet har) byxor, drar fram sin penis (som i själva verket är en dildo med en slang till), simulerar sex ett tag, och sprutar sedan fransk likör (enligt bandet själva) över publiken.

Och där står 15 000 personer och är helt lyriska. Mäktigt och väldigt märkligt.

Jag spelade in en video också, från Ich Will, som nog är den låt med högst publiktryck. Rammstein frågar ”Könnt ihr uns hören/sehen/fühlen” (Kan ni höra/se/känna oss) varpå hela publiken svarar ”Wir hören/sehen/fühlen euch!” (Vi hör/ser/känner er!). Se ovan!

Jag ångrar dock att jag inte filmade mer. Det blev ju helt okej kvalitet ändå, right?

På det stora hela en fruktansvärt bra konsert. Jag tyckte att Rammstein showade loss förra gången, men det här tog priset. Fem Jan Guillou i betyg! Bra jobbat.