Nyckelord

msn

Besöker

Jag är vän med en tjej på facebook. Hon lade till mig som vän för ett tag sedan, och när jag frågade vem hon var så svarade hon inte. Häromdagen hade jag tråkigt, och letade upp gamla kontakter på MSN som jag sen länge hade tagit bort, men som enligt programmet hade kvar mig. Där hittade jag en kontakt som jag hade blockerat. Jag tog e-postadressen och sökte på skojs skull på Facebook för att se vem det var. Det var just denna person.

Jag vet fortfarande inte vem hon är, men hon måste ha varit väldigt störig eftersom jag blockade henne.

Min gode vän Patrick tycker att jag borde bli gay. Jag håller inte med, men tanken var fin.

”åh elin du är så otroligt vacker i dina nya underkläder”
”åh werner tack så mycket, det betyder verkligen mycket när det kommer från dig jag är så nöjd över att jag kan visa mina nya trosor såhär utan att du dömmer mig som alla andra killar”
”jag vet elin, det är så nice att vi är så nära vänner, nästan som om vi var gjorda för varandra”
”jag håller med det är fantastiskt”
”ja och lite konstigt faktiskt”
”vad menar du werner?”
”jo alltså att du kan vara så vacker och underbar och ändå så kan det aldrig någonsin bli vi”
”ja werner, varför är det alltid ni bästa som är upptagna eller omöjliga att få? *suck*”
”haha jag vet inte det jag, du kan ju få vilken kille som helst!”
”bah, de är grisar, jag önskar att jag kunde få dig”
”hehe, elin… inte då. din drömprins kommer nog snart! nu dricker vi margarita och dansar!”
”ja vad kul”
*dansa dansa*
”åh werner, är det säket att det aldrig kan bli vi?”
”elin. du är ju vacker och så, mycket speciell! men jag kan nog inte”
”werner, snälla kan vi inte försöka bara en gång? om det känns konstigt så slutar vi, jag looooovar”
”åh….. okej då, men bara för att du är så fin!”
se? det gick ju skitbra när du var gay! 😀
sådär stabil har ju fan ingen man någonsin varit
jag tycker du ska bli gay

Jag vill inte bli gay ju. 🙁

Det är lite ont om vänner just nu. Visst finns det några – jag dissar inte er jag har – men de är inte alltid tillgängliga. Det är mest på MSN om kvällarna det saknas en riktigt nära kompis man kan prata om allt med. Men men… Jag kanske bara har mig själv att skylla, jag har tidigare inte varit världens bästa på att ta tillvara på de i min närhet. Och det slår tillbaka på mig själv nu.