Nyckelord

MIO

Besöker

För två och ett halvt år köpte jag en soffa från Mio. Nu har en fjäder plötsligt gått av, och slagits mot golvet, vilket gör att en dyna numer är sådär patetiskt nersjunken.

Jag är faktiskt HELT oskyldig! Jag har INTE hoppat i soffan. INTE använt den som högkvarter för diverse kullerbytteövningar. Faktiskt ingenting i den stilen. Så idag reklamerade jag soffan, eftersom man har tre år på sig. De lär väl skicka hit någon gubbe som får laga alltihopa, eller så får jag pengarna tillbaka.

Jag tänker mig dock att de kommer utföra extremt många tester för att se att man inte idkat för mycket samlag i soffan. Tänker mig hur värsta CSI-teamet kommer in och lyser med ultraviolett ljus, upptäcker säd, och sedan skickar räkningen till mig med hänvisning till det finstilta. Jävla Mio!

soffhelvete
Soffhelvete.

Igår blev det lite dramatiskt här hemma. Jag och Micaela skulle precis lägga oss; klockan var väl en sådär halv ett på natten och jag kände mig lite småfebrig. Först skulle vi bara leta reda på varsin mobiltelefon som brukar finnas lite varstans i hemmet, sen kunde vi få sova. Det är märkligt det där; människan har kunnat gå på månen, men vi kan fortfarande inte uppfinna mobiler och fjärrkontroller som inte försvinner.

Micaela har dock för vana att lägga sin mobil i soffan, så även ikväll. När jag såg det bestämde jag mig för att busa lite, och sa att jag inte visste var telefonen var men att den kanske låg i sovrummet. När hon gick efter den så passade jag på att sno åt mig telefonen och gömma den. Trodde jag. Den hade halkat ner mellan två dynor, och när jag pillade till den så åkte den djupare ner… rätt mellan soffans två delar. Ni förstår, min soffa består av en huvuddel och en schäslong-del, och tamejsatan att telefonjäveln hade lyckats ta sig ner i springan mellan de två delarna. Cirka 1,5 cm bred.

Först övervägde jag att låta den vara där. Det är väl bara att prata mot dynan om nån ringer? Fasttelefoni får en helt ny innebörd! … Okej då, kanske inte.

Så… Vad göra? Jag gick efter nånting att försöka lirka upp telefonen med, vilket fick bli en penna och en kniv. Jag försökte på nåt sätt gripa tag om mobilen mellan dessa två saker, och få upp den ur soffan. Men icke. Totalt omöjligt! Hur jag en gjorde lyckades jag bara rucka lite på den, så den sådär retsamt preciiiiiiiiis var utom räckhåll för fingrarna. Jag hämtade två gafflar istället. Ingen skillnad. En pincett. Nä. Efter en halvtimmes lirkande gav jag upp, svettig, arg som ett bi, och iförd bara kalsonger.

Plan B var att trycka ner telefonen så långt det gick, så att den skulle ramla ned på undersidan. Trodde jag ja. På den sidan var det givetvis en pytteliten tröskel i springan, så att telefonen lade sig vackert fastkilad. Det var nu jag svor långa ramsor, och började avreagera mig genom att hugga i en dyna med gaffeln. MIO (där jag köpte soffan) och kinesiska barnarbetare fick sig några svärord, även de. ”Ska vi behöva åka till Byggmax och köpa ett specialverktyg för det här?!” skrek jag.

Till slut lyckades vi lyfta på schäslong-delen av soffan, medan jag pillade upp telefonen från andra sidan, lagom så att Micaela kunde få tag i den med sina flinka kvinnofingrar. SUCCESS! Äntligen kunde vi gå och få vår välbehövliga skönhetssömn. En liten detalj bara. Nu var MIN telefon borta istället! ”Den kanske också har åkt ner i soffan nu” skrattade jag. Och mycket riktigt.

Det blev en lång natt.

Fullständigt enorm. Det första bärarna, när de kom, sa var att detta inte kommer att gå. Jag har en liten trappuppgång och en stor – men inte tillräckligt stor – hiss. Så en karl fick trycka upp soffan från markplan, och en annan tog emot den från min balkong. Fråga mig inte hur det gick till, men nu är den på plats.

Jag fick precis ett samtal. Imorrn kommer det två stora starka karlar och levererar min soffa. Eller, jag hoppas för deras skull att de är två. Jag har hjälpt till att bära in den förra soffan, eftersom IKEA är snåla och skickar en person. Aldrig mer.

Jag tänker säga att jag är stelopererad om de så insinuerar att jag ska göra ett endaste handtag.

Jag har köpt soffa, bit… go’vänner! Den kostade skjortan och femtio, och jag gick ut ur affären alldeles knäsvag.

Så just nu känner jag mig som Blondinbella. Blondindanne. Bloggandes om sitt senaste möbelinköp. Jojo! Det är så det börjar. Sen kommer ni få se dagens outfit, och läsa om hur jag åt lunch på Noppes och hur jag gick ut och mys-shoppade med mina vänninor.

Det får inte ske. Glöm att jag sa nåt!

Haha, jag kom att tänka på en liten episod som utspelade sig för ett och ett halvt år sedan ungefär. Min kompis Patrick skulle flytta till Irland och gjorde vad han kunde för att få pengar och slippa sälja/slänga möbler på egen hand. Så nu ringde han till IKEAs eller MIOs, vilka det nu var, reklamationsavdelning och sa att en planka i hans bäddsoffa var av. Den hade gått rakt av. Jag satt bredvid när han pratade, och han lät mycket artig och trevlig. Till slut verkade det som att han fått dem att komma och hämta soffan mot pengarna tillbaka. Success!

Sekunden efter han lagt på luren vänder han sig mot mig och säger: ”Haha, den där jävla soffan har man ju knullat sönder för länge sen.”