Nyckelord

minne

Besöker

Ibland anar jag att jag har Aspergers syndrom. De brukar ju vara väldigt måna om rutiner, och bli ”störda” av saker som inte följer det mönster de tänkt sig.

Jag är just nu i en liten process med banken, gällande lån till nya lägenheten. Så därför skulle jag idag ta med mig en stor mapp med papper till jobbet, för att där scanna in dem och skicka till min bankman (eller bankkvinna i detta fall). Köpekontraktet, objektsbeskrivningen och säljkontraktet. Totalt typ tolv sidor med väldigt viktiga saker.

Tror ni jag hittade sakerna igår? Icke. ICKE! Under en halvtimmes tid letade jag igenom halva lägenheten. Jag hade en sån där retfull minnesbild av att jag lagt papprena på ett ställe, men inte tusan mindes jag var. Till slut hittade jag dem i en byrålåda, och var tvungen att lägga dem i en mapp jag sen placerade mot ytterdörren för att överhuvudtaget komma ihåg att ta med dem till jobbet.

Vilket jag faktiskt kom ihåg, tro det eller ej. Jag scannade in allt, mailade banken, och allt var frid och fröjd. Men behöver jag nämna huruvida jag kom ihåg att ta med kontrakten hem idag? O ja, de är kvar på jobbet. Och här kommer Aspergers-Daniel in i bilden. Detta stör mig nåt så fruktansvärt. Det är allt jag tänker på! Frågan är om jag ens kommer att kunna sova i natt. Med min tur så har väl någon stulit dem tills imorrn.

”Har du slängt kontrakten; har du gjort dig av med kontrakten?! Frank! Menar du allvar?! TA FRAM KONTRAKTEN! Du får dyka efter dem! Frank! Du får krypa in i öppna spisen som straff!”

Jag handlade på McDonalds idag. Skulle köpa en milkshake. Jag har tänkt på den där milkshaken i flera dagar, hur sugen jag är på en sån. Men sen när jag stod där i kassan så var hjärnan givetvis nån helt annanstans, och jag hörde mig själv beställa en fanta istället. Sen var det för sent att ändra sig. Så var den dagen förstörd.

Vad tror ni, är det här vanlig hederlig tankspriddhet, eller ett förstadium till allvarlig demens? Kommer jag inom ett år att sitta och kissa ner mig själv på regelbunden basis?

mini-babybelIbland skrämmer mitt närminne mig nåt så fruktansvärt. Det är stundtals helt obefintligt.

Tidigare idag var Micaela ute och handlade, och köpte ett paket Mini Babybel (ostarna i bild; typ miniatyrostar som mest smakar hushållsost men som man köper dubbelt så dyrt ändå eftersom det känns lyxigt). Sedan åt vi middag framför TVn, där ”A beautiful mind” visades.

När både middagen och filmen närmade sig sitt slut kom vi ihåg att vi hade några ostar kvar, och jag gick mot köket för att hämta dem. Med mig tog jag mitt glas, eftersom jag tänkte fylla på det, eftersom Sprite-flaskan stod i kylen.

”Vill du ha mer Sprite?” frågade jag. ”Ja litegrann bara” svarade Micaela.

Jag tog med mig Sprite-flaskan, hällde upp ett halvt glas till henne, och undrade sedan var mitt eget glas var någonstans. Inte stod det på bordet, inte. Hade det ramlat ner? Nä, det skulle ha hörts. Kanske hade jag ställt det i köket? Jag gick tillbaka och kollade. Icke. Inget glas där heller. En vända till i vardagsrummet, för att vara på den säkra sidan. Men glaset hade inte återuppstått.

Jag kliade mig i huvudet, innan jag öppnade kylen, och där stod glaset på översta hyllplanet. Jag fyllde på det, samtidigt som jag skämtade (eller?) om att jag garanterat kommer att få Alzheimers. Sen kom jag att tänka på varför jag hade gått till köket från första början – Osten!

Två bitar fanns kvar, men busig som jag är tänkte jag jäklas lite, och stoppade den ena i fickan. Planen var att ge Micaela den ”sista”, så hon skulle få känna vilken martyr-pojkvän hon har. Problemet var bara att jag glömde bort allting – både att busa med Micaela, och att ge henne den sista osten. Så istället satt jag och värmde den (min kyl har typ gått sönder, så allt blir till is) i ungefär tio minuter för mig själv.

”Har du redan ätit upp din?” frågade jag efter ett tag, utan minsta tanke på mitt misstag.

”Nä, jag har inte fått någon” var svaret.

”Nä just ja!” utbrast jag, plockade upp osten ur fickan, och räckte över den.

Än så länge är min demens mest rolig, men vänta bara tills folk får byta mina blöjor.

Jag hörde nyss ett välbekant kluckande från badrummet. Det var Salahuddin som kräktes; han verkar göra det av sin nya mat (en kräkratio på minst två gånger i veckan jämfört med max en gång i månaden). Som tur är så är det inte så mycket kvar av förpackningen. Ja, jag är snål som inte byter ut det direkt.

När jag väl hade torkat upp spyan och sköljt av badrumsmattan (en katt kan ALDRIG kräkas direkt på golvet, det måste vara på en matta, i en soffa, eller någon annanstans där det är så svårt som möjligt att få bort det) så ställde jag mig framför spegeln och tänkte att jag borde borsta tänderna. Men när jag tog tag i tandborsten så kände jag att jag redan hade en speciell smak i munnen. En svag smak av… mint? Hade jag redan borstat tänderna? När då i så fall?

Det slutade med att jag inte kunde komma ihåg om jag borstat tänderna eller inte, så jag gjorde det en gång till.

Hoppas det kommer bra bromsmediciner mot Alzheimers snart.

gammal-borstar-tanderna
Detta är troligen jag inom en snar framtid.

Nu blir jag lite konfunderad. Och lite rädd.

Alldeles nyss var jag sugen på nånting att fukta strupen med. Då jag försöker trappa ner på colan (druckit en burk på en vecka!) så har jag försökt övergå till andra saker som smakar gott. Bob lättdryck, med smak björnbär/hallon, har det blivit. Så för några dagar sen köpte jag en sån där tetra med nämnda dryck i, stoppade in den i skafferiet, och tänkte inte mer på saken.

Tills idag. Jag tog mig en sup lättdryck, och sen skulle jag ställa in tetran i kylen igen. Och där… stod redan en tetra av precis samma märke och precis samma sort!

Hur kan jag ha glömt att jag redan köpt samma sak en gång förut?