Nyckelord

meow

Besöker

Dagens middag. Jag är inte den som har 37 olika ingredienser, utan det räckte gott och väl med kyckling, paprika, lök, majs, creme fraiche samt salsa. Mycket gott.

Jag övervägde först att spela in ett Matlagning med Daniel-avsnitt, men det blev ändå alldeles för få missöden i köket för det.

kycklingfajitas

Jag tittade på debatt i SVT ikväll. Gudrun Schyman var med, och jag fann mig själv med att faktiskt tycka att hon var riktigt vettig! Jag höll med om typ allt. Galet. Nu är det ett sånt tillfälle mot typ trettiosex stycken där jag känt motsatsen. Men ändå. Det finns hopp för henne, den goda Gudrun.

Till 2018 kallar jag väl alla för ”hen”, twittrar om hur jag river sönder SDs valsedlar, och har kanske helt slutat att förtrycka kvinnor.

gudrunschyman

När det tog slut mellan mig och M så var jag ganska så förstörd ett tag, och depp-bloggade mycket dystert om det hela. Då fick en läsare för sig att tillägna mig ett musikstycke han skrivit själv!

Jag tänkte först skriva att jag inte vet nånting om kompositören. Han skulle kunna vara 35 år. Han skulle kunna vara grek. Sen såg jag att han heter Adam, och är en gammal nätbekant från ett datorspelsforum jag hängde på för typ sju år sen. De allra flesta från detta forum verkar se det som sin livsuppgift att håna mig, och jag VET ju inte säkert om låten också är menad så. Men förhoppningsvis inte.

Hur som helst så tycker jag att det hela förtjänar ett inlägg. Bättre sent än aldrig, right? Lyssna och njut! Och tack, Adam!

Jag har lite skrivkramp just nu. Det finns visserligen väldigt bra saker att berätta om, men… sånt är ju inte lika roligt. En blogg är som bäst när författaren är deprimerad. Hur som helst så gick jag tillbaka lite i tiden, och läste gamla inlägg, i hopp om att få inspiration. Typ 34 sidor bakåt fick jag se det här:

8. Hur är du att bråka med?

Jag är sådär osexigt konflikträdd. Kan inte minnas att jag i vuxen ålder skrikit på någon under ett bråk, det närmaste är väl på jobbet när jag rutit ifrån ett par gånger. Snarare blir jag sur och ägnar mig åt silent treatment ett tag. Jag vet, jag är en riktig liten tonårstjej. Däremot är jag inte långsint, och jag hatar att bråka, så det tar inte lång tid innan jag tar initiativ till att sluta fred.

Inte för att jag sitter och tänker på mina ex nu, men jag skrattade till när jag läste det. Det var visserligen sant när jag skrev det, men bara några månader senare träffade jag Micaela. Och under vårt sex månader långa förhållande gjorde hon mig TOKIG flera gånger. Jag PRIMALSKREK minst en gång i månaden. Haha! Good times.

Inget ont mot henne, det lilla livet, alltså. Jag är absolut inte världens lättaste att leva med heller. Men det är en sån där viktig sak, när det gäller ex. Man får inte glömma de dåliga stunderna.

… att gå och träna kan jag säga IN YOUR FACE! Idag gjorde jag nämligen min mycket skakiga debut på gymmet. Kände mig lite som Bambi på hal is när jag låste in mina prylar, ägnade 10 minuter att försöka förstå hur man programmerade sitt kodhänglås, och sen gick ut till den ENORMA hallen med träningsapparater.

Jag kan ju liksom inte sånt här, så jag gick mest runt och inspekterade vad det fanns för maskiner. Testade några stycken. Kände på några vikter. Jag försökte nog mest att komma över den smått sociala fobin. Det fanns en del töser där också, men jag undvek ögonkontakt till varje pris, av nån sorts skam för min fysiska ofithet och min totala nybörjarutstrålning till hela grejen.

Men jag är på gång i alla fall. Jag är på gång!

… Och jag har fortfarande inte druckit läsk. Inte ens en ynka 33-centiliters burk. Nu blir ni impade va? Kanske blir det nånting ikväll dock; jag har bestämt mig för att unna mig saker på lördagar. Som lördagsgodis, eller nåt. Jag är min egen stränga förälder, typ!