Nyckelord

mcdonalds

Besöker

Jag var precis nere på det lokala caféet på jobbet, och beställde en Sweet Chili Chicken. Problemet var att det är McDonalds som har dessa. Tjejen förstod inte vad jag pratade om, och även om jag ändrade mig snabbt så var skadan redan skedd.

Bara en liten inblick i det totala förfall som kallas mitt psyke.

Nej, bloggen är inte död. Det kommer bara inte att bli uppdateringar lika ofta som förr, eftersom det 95% av tiden inte finns något sug.

Idag har jag varit och handlat och köpt vadderade kuvert. På vägen hem fick jag en sån där barnslig lust att göra något ovanligt, så jag köpte med mig frukost från McDonalds. Några pannkakor och en macka med cream cheese. Deras pannkakor skulle förmodligen inte ge några stjärnor i Michelinguiden, men jag tycker de är goda. Ungefär som köttbullarna på IKEA – sådär basic-goda liksom.

Medan jag väntade på maten fastnade blicken på två personer som satt vid ett bord. En tjej på 20-25 och en farbror på säkert 70-80. Farbrorn satt bara och vilade sig – det såg inte ut som att han ätit något – medan tjejen fortfarande doppade de sista pommesen i ketchup och såg allmänt sur ut. Eftersom det var rätt få kunder på donken så hörde jag deras konversation utan att behöva känna mig särskilt stalkig.

Farbrorn: Ja… Då måste vi nog gå 20 över.
Tjejen: *argt* Men jaaaaaa!
Farbrorn: *gör ett hysch-tecken och tittar sig generat omkring, väldigt timitt och som att han är van att hon skriker* Jag ska sluta tjata.

Det gick några sekunder.

Farbrorn: Vi kan handla på Hemköp va?
Tjejen: Vi kan handla här ute.
Farbrorn: Men det är billigare på Hemköp.
Tjejen: *surt* Men varför ska vi dit om vi lika bra kan handla här ute?
Farbrorn: Vi ska handla toapapper… Och kaffe… Och limpa.
Tjejen: Säg inte att vi ska köpa sån där jävla Skogaholmslimpa igen.
Farbrorn: Tycker du inte om det?
Tjejen: NEJ! Det är fan det äckligaste jävla brödet som finns!
Farbrorn: Oj… Det har jag ätit sen jag var tre år.
Tjejen: Då kanske du borde förnya dig lite…
Farbrorn: Ja kanske… Jag är ju lite mossig. Det tycker *nåt kvinnonamn* också.
Tjejen: Ja, tänk då vad jag tycker som är hälften så gammal. Du är ofta ganska mossig. Ibland är du klar och ibland är du mossig. Det är lite gott och blandat med dig.
Farbrorn: *tittar ner i bordet och försöker låta bli att se ledsen ut*

”Fy satan” tänkte jag. Har ingen aning om huruvida det var hans barnbarn, nån personlig assistent, eller nån helt annan, men jag blev rätt illa berörd. Hon betedde sig som ett svin mot gubben, och han var aldrig arg eller särskilt jobbig tillbaka. Jag ville gå fram och berätta vad jag kände, men sen kom svenskheten ifatt mig och jag skötte mitt eget. Jag fick min mat, frågade om det var cream cheese, fick frågan ”på vadå?”, svarade ”ja på mackan” (inte på pannkakorna liksom), fick bekräftelse på att det var korrekt, och gick hem.

Jag handlade på McDonalds idag. Skulle köpa en milkshake. Jag har tänkt på den där milkshaken i flera dagar, hur sugen jag är på en sån. Men sen när jag stod där i kassan så var hjärnan givetvis nån helt annanstans, och jag hörde mig själv beställa en fanta istället. Sen var det för sent att ändra sig. Så var den dagen förstörd.

Vad tror ni, är det här vanlig hederlig tankspriddhet, eller ett förstadium till allvarlig demens? Kommer jag inom ett år att sitta och kissa ner mig själv på regelbunden basis?

visachipIbland hatar jag mitt liv litegrann.

I skrivande stund har jag nyss kommit hem från att ha varit nere och handlat middag. McDonalds! Gud så gott, right? Det var bara det att… det blev ingenting. Anledningen är att mitt VISA-kort har gått sönder; chippet fungerar inte längre. Tydligen är dessa chip ömtåligare än vingarna på en trollslända, så att ha haft kortet i plånboken har tydligen förstört det totalt.

Okej, jag fick väl några föraningar om att det började ge upp när chippet bråkade i Coops snabbkassor häromdagen, så det till slut fick komma en kassör och hacka sig in i snabbkasse-systemet och slå in mitt kortnummer för hand. Det kändes som jag gjorde nåt olagligt; som att jag försökte ta mig in i The Matrix på något vis. Men efter att skrivit på kvittot så verkar det som att jag var off the hook. Inga SWAT-teams utanför lägenheten.

Men så idag gick jag alltså till McDonalds, och tänkte att jag skulle få äta där. Jag väntade i värmen. Jag beställde vad jag skulle ha. Jag bad om läsk utan is. Jag sa ”tack”. Jag var en duktig pojke. Sen skulle jag betala. Och det gick inte. Oavsett hur många gånger jag tryckte ner det där satans kortet så sa terminalen åt mig att försöka igen. Inte ett öre kontant hade jag, och naturligtvis går det inte heller att dra kortet som på den gamla goda tiden. Nej nej, denna funktion har försvunnit till förmån för de allsmäktiga chippen! Men om chippen slutar funka, ja då är man fucked.

Till slut kom kassörskan tillbaka, och försökte hon också. Hon böjde och vickade på hela kortet, som om hon försökte komma åt kortterminalens G-punkt. Men icke. Till slut sa hon åt mig att gå till närmaste bankomat och hämta ut pengarna kontant istället. Så det gjorde jag, medan min mat väntade. Men bankomaten sa samma sak. ”Fel på kortet – PIIIIIIIIIIIIP!

Efter två försök gick jag hem, hungrig och arg som ett bi. Nu tröstäter jag gammal skagenröra direkt ur burken.

Jag är medveten om att jag låter extremt tjock när jag sitter och fullkomligt rasar över det faktum att jag inte fick äta på donken, men vad fan. Jag hade siktat in mig! Hör ni det? SIKTAT IN MIG!

Idag plockade jag ihop två kassar med burkar som jag gick ner för att panta. Jag stod länge och väl vid pant-automat 2 och lyssnade på hur pant-automat 1 tjöt över att den var full (det är alltid minst en apparat som är trasig eller full). Bakom mig kom en tant och började att stampa med foten för att visa sin otålighet. Jag jävlades genom att panta ännu långsammare.

När jag ändå var i affären passade jag på att gå till posten och skicka några Tradera-vinster till folk. När allt var klart tog jag mitt pantkvitto och gick till kassan. Maskinen scannade in det, och det blev 62 kr. Sen gick jag till McDonalds och beställde en sweet chili chicken-wrap, en stor pommes och en stor fanta utan is. Samt en extra cheeseburgare. En ganska gedigen middag, minsann. Tjejen i kassan gjorde dock fel och stoppade först i normalstora tillbehör, så jag fick vänta lite extra. Det gjorde inte så mycket.

Sen gick jag hem och åt maten medan jag tittade på Schulman Show. Jag snabbspolade den sista kvarten, och stoppade sedan in cheeseburgaren i kylen. Tänkte spara den till senare. Men det tog nog inte så lång tid innan jag var där och tinade den igen.

Efter det såg jag en film, Mystic River hette den, och handlade om tre män och ett mord. Eller flera mord, kanske. Helt okej. För någon timme sen var den slut, och nu ligger jag här och skriver detta, enbart för er njutning.

Så ja, det var min dag, det. Ni trodde säkert att det skulle komma nånting intressant, roligt eller kanske spännande. Men tji fick ni. Ni kan inte komma här och tro att jag ska kunna leverera på kommando. Pressa mig inte!

Ja, jag vet att jag är dålig på att blogga just nu. Men jag är faktiskt fortfarande sjuk, tro det eller ej. Antingen har jag AIDS utan att veta om det, eller så har jag bara en ovanligt kraftig mancold (och det är att säga en hel del eftersom mancolds oftast är dödliga, till skillnad från de ofarliga förkylningarna som kvinnor och barn får).

Igår gick jag utanför dörren för första gången på drygt en vecka. Det var ostadigt må jag säga. På sju dagar hade jag glömt hur man gick. Jag vinglade gatan fram, köpte en McDonalds-kycklingwrap, och vinglade hem. Det hade varit ironiskt om jag blivit matförgiftad av wrappen och blivit sjuk en vecka till, men så roligt blev det inte. Istället lär jag nog bli frisk i dagarna.

Ikväll ska jag bättra på snuvan lite, och samtidigt fördärva lite macho-poäng, genom att se The Notebook. Jag googlade på filmer som folk gråter till, och den dök upp på första plats. Så den ska jag se, och eftersom jag grät till både ”Upp!” och ”Dumma mej” så lär det väl inte bli nåt snack om saken ikväll.

Vad ska ni göra ikväll, o sexiga läsare och minst lika sexiga läsarinnor?