Nyckelord

mardröm

Besöker

Ja, eller nånting hemskt drömde han om i alla fall.

Precis när jag stängt av kameran klappade jag lite på honom, och då vaknade han och fräste. Salahuddin fräser ALDRIG (förutom åt dammsugaren). Men sekunden efter lade han sig på rygg och började kurra. Han var väl glad att det bara var en dröm. Vad vet jag, min arme dräng.

Folk ringer mig från dolt nummer. Det händer ganska ofta, speciellt om kvällarna.

Jag förstår inte riktigt vad grejen är. Jag är inte särskilt paranoid av mig, men jag vill veta vem som ringer. Jag tänker inte svara om det är dolt nummer. Om jag svarar så lär någon av följande situationer utspela sig:

1. ”Jamen hej Daniel. Sitter du ner? Det är så att vi har fått tillbaka provsvaren nu. Du har en aggressiv form av AIDS-syfilis-carcinom, och har exakt… två timmar kvar att leva.”

2. ”Jamen hej Daniel. Det är från polisen. Vi skulle behöva prata med dig gällande dina internetvanor. Vi uppskattar om du kommer ner till stationen självmant.”

3. ”Jamen hej Daniel. Det är jag. Vadå vem? Kajsa! Från förrförra sommaren! Jag vill bara berätta att Daniel Junior har börjat fråga efter dig. När hälsar du på?”

4. ”Jamen hej Daniel. Snart. Hör du det? Snart.”

5. ”Jamen hej Daniel. Jag tänkte bara meddela att jag kan se dig väldigt väl härifrån. Sätt på dig ett par byxor är du snäll.”

Inatt drömde jag äntligen en regelrätt mardröm.

”Äntligen?” frågar ni, och lägger pannan i djupa veck samtidigt som ni för handen mot era gapande munnar. Det är nämligen så att jag är så pass udda att jag tycker om att drömma mardrömmar. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är, men det finns en mysfaktor i att vakna mitt i natten, kanske höra regnet eller tystnaden utanför, och inse att det bara var en dröm. Det är ett visst lugn som infinner sig, som jag tycker om. Och bara för det så är jag näst intill immun mot mardrömmar. Jag kanske drömmer ett par sådana om året, max.

I natt drömde jag i alla fall något hemskt. Något hiskeligt. Något så fruktansvärt att jag vaknade och hade både skitit och pissat på mig… Okej, det sista var inte sant. Men visst blev det målande? Hursomhelst, hemskt var det. Håll i er nu.

Jag drömde… att jag var på min farfars begravning (han gick bort på riktigt för säkert tio år sedan). Trevlig och social som jag är så hade jag min bärbara dator framme, och småsurfade lite under ceremonin. Mitt i kyrkan, på första parkett! Plötsligt blev min dator infekterad av ett datorvirus. Viruset hette nånting på A, detta stod när man startade datorn. Försökte man söka på namnet på Google så suddade viruset bort det man skrev, innan man hann trycka på enter. Jag tyckte det hela var väldigt obehagligt, och ringde 112. Sedan vaknade jag.

Min mardröm gick alltså i stort sett ut på att jag fick virus på datorn… Snacka om nörd.

Nu är nånting fel. Jag har drömt semi-mardrömmar tre nätter i rad. Inte typen där jag vaknat upp kallsvettig och skrikandes, utan mer smått hemska drömmar där jag vaknar upp och undrar vem fasen som regisserat det där.

Natten till söndag: Jag har träffat en man i 25-30årsåldern som jag blivit vän med. Han är jätterik och vi shoppar loss bland teknikprylar tillsammans. På parkeringen utanför SIBA, Elgiganten, eller var vi nu var, så råkar min vän backa in i en annan bil, där en fet och rakad karl sitter och bläddrar i en tidning. Han tittar upp varpå jag signalerar ”sorry”. Min vän får dock en knäpp och backar in i bilen igen. Då blir den andra karlen sur, och kliver ut. Jag och min vän också.

Karlen börjar sparka och slå på mig, och jag går ner på ett knä av smärtan. Plötsligt stannar han dock upp, och ser väldigt rädd ut. Detta eftersom min vän riktar en pistol mot honom. Han avlossar ett skott som träffar mannen i magen. Han stapplar bakåt, men närmar sig mig igen. Då ser jag att pistolen nu är riktad mot mig. Jag blir jätterädd, och i samma stund som nästa kula avlossas skriker jag ”NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ”. Kulan går MELLAN ÖVER- OCH UNDERKÄKEN och rätt in i huvudet på mannen som dör direkt.

Efter detta åker vi hem under tystnad, och jag stänger in mig i min lägenhet och är rädd.

Natten till måndag: Jag är på disco och står på dansgolvet och sippar ur en drink. Då kommer en sjukt muskulös invandrarkille och tar min drink och slänger den i soporna. Han säger nåt om att man inte får dricka på dansgolvet. Jag blir förbannad och säger något spydigt, och i nästa sekund har jag honom över mig och får ansiktet möblerat.  När jag hämtat mig lite säger jag åt mina starka kollegor att ge sig på honom och hans gäng. Plötsligt kan alla använda magi och allt blir som ett tv-spel. Märkligt.

Natten till tisdag: Jag får plötsligt mina betyg i gymnasiet igen. Fast denna gång är de väldigt dåliga. Det finns nya sorters betyg, typ ”Knappt G” och ”G om du återkommer” som jag har mycket av. Min chef på jobbet är tydligen min lärare, och säger nåt i stil med ”Jaadu Daniel… Det är inget fel på dig och så, men du snackar lite väl mycket om LCD-tvs på lektionen. Det funkar liksom inte” och jag ser ut som ett frågetecken. Sen ser jag kommentaren till mina betyg, som står längst ner på pappret. ”Jag vill helst inte säga det, men jag måste. Eleven är som en LCD-tv; dum och långsam. Det kommer aldrig bli något av honom.”