Nyckelord

lägenhet

Besöker

Nu har jag äntligen fått tillträde till lägenheten, och var givetvis där och tog pulsen.

Vore man smart så skulle man kanske låtsas som att det är världens finaste lägenhet, i klass med nån våning i New York. För många handlar ju allt om ”fake it ’til you make it”. Men jag är en ärlig och transparent person, så… det är inte helt utan ångest jag skriver detta. Det var ju ingen dålig lägenhet, men… Nja. Dels var det SVINKALLT därinne. Det kan förstås ha berott på att städarna hade vädrat bara någon halvtimme innan. Dessutom fanns det lite andra småfel; exempelvis att träpanelen bredvid diskmaskinen lossnade när jag försökte titta där bakom. Jag menar, det var ju korkat av mig att tro att man kunde öppna den som en lucka bara för att den hade ett handtag. Silly me.

Nåväl, här kommer Brommaplan the movie. Vad tror ni? Kan det bli bra eller bör jag hänga mig medan jag har en ordentlig lampkrok?

Den här låten (ja, jag vet att det är en cover, men den är bättre än Sundströms original) känns lite som mitt livs tema de senaste månaderna. Denna eviga väntan och detta eviga nojande.

I morgon blir jag i alla fall officiellt ägare till nya lägenheten i Bromma. Ska till mäklaren och få nycklarna, så sen bär det av dit för att inspektera det hela. Jag förväntar mig något slags kaos; typ att jag öppnar en skåplucka och ser att det vimlar av kackerlackor däri. Eller märker att hela lägenheten är rutten. Något fel måste det vara! Eller Jag får ju inte bli nöjd, eller hur? Då tillbakabildas universum. Och det blir inte kul för nån.

Usch, det är obehagligt hur lite man egentligen får veta om den lägenhet man köper. Man måste i princip undersöka den i detalj för att ta reda på eventuella fel som finns; man måste titta under mattor, lyfta på tavlor, lysa med UV-ljus över väggar, och liknande. Så nu är jag lite nojig över lägenheten. Nåt måste ju vara fel! Vad skulle kunna vara så pass hemskt att jag inte skulle kunna bo kvar?

Har lägenheten använts som bordell? Har folk dött där inne? Vibrerar hela huset varje gång ett flyg ska till Bromma flygplats? Är grannarna militanta höger-, vänster- eller mittemellan-extremister? Luktar det gammal säd där? Spökar det? När man ska sova på natten, och allt är knäpptyst, kan man då väldigt vagt höra någon viska ”just det… det är bra… sov vidare bara… shhhh… låt det bara ske”?

Vad tror ni?

Nu är lägenheten såld! Mäklaren har haft ett helsike de senaste dagarna, med fyra personer som ingen velat lägga accepterat pris. Men så plötsligt ringde ett femte par och lade ett bud. De andra drog sig ur. Så snabbt som attan skrevs det papper, och nu är flytten i alla fall ett faktum!

Nackdelar: Jag måste ligga ute med två månaders avgifter till föreningen, á 5001 kr styck. Dessutom måste jag ringa banken och lösa mina bundna lån, vilket lär gå på en sisådär 15 000 kr.

Fördelar: Det blir flytt! Och jag har gått med 515 000 kr vinst (efter mäklarens arvode) på den här lägenheten. Thank God för Stockholms skeva bostadsmarknad.

Lite trist att det inte blev budgivning, men hur som helst fick jag skiten sålt.

… på flera dagar. Jävlar vilken Aftonhoran-rubriksättning, för övrigt.

Anledningen är att jag ska ha visning på lägenheten på söndag och måndag. Då kan icke katten vara hemma, utan han har istället en ofrivillig semester inplanerad. Till mormor. Han lär nog få vara där åtminstone fyra dagar, och det blir INTE roligt! Inte för att han ogillar min mormor, utan mer för att han är allmänt rädd för det mesta (lite som jag). Rädd för att åka bil, rädd för en främmande lägenhet, rädd för nya ljud, rädd för mormor, rädd för annorlunda rutiner. Men det ska bli spännande.

Och ja, det blir fyra väldigt ensamma dagar i det Wernerska residenset.

salahuddinslappar

Här ligger han, naivt ovetandes om vad som komma skall.

Jag har ju som bekant köpt en lägenhet vid Brommaplan. En tvåa på 54 kvadrat. Jag går visserligen ner tio kvadrat från nuvarande lägenheten, men å andra sidan är det hälften så hög avgift och dessutom… Ja, jag slipper den där förbannades jävla usla och allmänt hemska pendeln. Flytt blir – förutsatt att jag får min nuvarande lägenhet såld – den 31 Januari. Sen tänker jag aldrig mer se åt pendeltåget… förutom när jag ska besöka mormor.

Hur som helst! Jag utlovade bilder, och här är de. Tänk nu på att det alltså inte är jag som har inrett på bilderna. Inte för att dissa någons livsstil eller smak, men det där är… inte min grej. Den nuvarande ägaren är enligt mäklaren ”en ung säljare som tjänar massor med pengar” – lite bratvarning med andra ord. Därav minimalt med möbler men däremot en enorm vinkyl för all Dompa. Nåja.

vardagsrum

Vardagsrummet, där undertecknad med fördel kommer att kunna vräka ut sin lekamen. När jag tittade på lägenheterna stod det mellan denna och en som var en halv trappa upp, men det blev den här (tre trappor upp) av rent pornografiska skäl.

hall balkong badrum

Hallen. Balkongen. Badrummet. Det enda jag inte gillar är väl att badrummet är så litet (jag är van vid ett där det får plats ett badkar). Dessutom anar jag att inte kattlådan får plats nånstans. Herregud! Vad ska jag göra? Tips, någon?

koek

Köket, med så kallad ”öppen planlösning”. Kanske världens fulaste köksbord och stolar. Ska det vara styrelsemöte där eller?

sovrum

Sovrummet. Inget jättefan av fondtapeten, men tapeter har ju i allmänhet fördelen att de inte är permanenta om man inte vill.

Såatteh… ja. Där har vi den. Vad tycker ni? Är det ett pissköp, eller ser det ut som nånting man i nån halvt realistisk verklighet kan trivas i?

Jag är lite småstressad om dagarna, sådär undermedvetet där man går och grubblar.

Anledningen är att jag vill flytta. Byta upp mig lägenhetsmässigt. Jag vill komma närmare stan, slippa pendeln, gå ner i avgift (just nu betalar jag 5000 spänn i månaden till föreningen, which kind of sucks), och eventuellt få en trea om möjligt.

Problemet är bara att det är mycket som måste klaffa för att det ska gå.

Dels måste jag beställa en värdering av lägenheten. Dels måste den värderas till så mycket som jag tror, men inte alls är säker på, att jag kommer att få – annars kommer jag inte kunna köpa en lägenhet i den prisklass jag vill ha. Dels måste jag beställa nån sorts flyttförsäkring så jag slipper betala dubbla avgifter. Dels måste jag hitta en lägenhet jag gillar. Och dels måste ingen bjuda över mig.

Ja, jag vet, det är I-landsproblem allting. Så stäm mig då! … Eller nej förresten, gör inte det, jag behöver pengarna.