Nyckelord

klippning

Besöker

Jag känner mig aldrig så ful som när jag inte har klippt mig på ett tag. Jag lider av ett pälsmössetjockt hårsvall, som jag visserligen kommer att älska när andra blir skalliga, men just nu är det hemskt.

Häromdagen klippte jag mig i alla fall äntligen. Yay! Notera de rödgråtna ögonen på första bilden; de beror på att den togs efter jobbet, och efter-bilden togs före (hängde ni med på det där?).

Det där kanske var världens absolut sämsta rubrik. Och världens sämsta försök till ordvits. Jag skäms lite, men inte så pass mycket att jag ändrar något.

Jag klippte håret idag. På lunchrasten på jobbet, eftersom jag ändå inte var sugen på något mer än en macka. Förstår inte varför vissa frisörer ska envisas med att prata trots att hela mitt kroppsspråk säger ”NEJ, jag vill inte prata, jag vill inte lära känna dig, du ska skita i vad jag jobbar med, och jag vill inte veta vad du har för operatör på ditt bredband”.

Den här gången var det en tjej som babblade på exakt hela klippningen, och jag log och höll med trots att jag inte hörde hälften av vad hon sa. Ja, hon var av invandrarbakgrund, och självklart är jag rasist för att jag tycker att hon bröt på ett väldigt ohörbart sätt. Blir till att rösta SD nästa val, skaffa bombarjacka, och börja heila på stadens torg. Får gå tillbaka till frisören imorrn, och raka skallen. Tusan också.

Men efter ett tag var jag klar, och kom ut som en ny människa. En människa som inte längre såg ut som någon ur Bröderna Herreys.