Nyckelord

Katt

Besöker
salahuddin-katt

Det har ju blivit så fruktansvärt populärt att blogga om vilka husdjur man har, så nu ska inte jag vara sämre.

Dagens katt är en Katt av sorten Mahatabuddin Salahuddin™, komplett med hårbollar, irrationellt beteende och ett evigt jamande på tidiga morgnar.

Det hela känns trots detta faktiskt helt okej! Jag menar, han är ju söt! Det blir sju nappar i betyg. Riktigt bra!

napp napp napp napp napp napp napp

Jag hörde nyss ett välbekant kluckande från badrummet. Det var Salahuddin som kräktes; han verkar göra det av sin nya mat (en kräkratio på minst två gånger i veckan jämfört med max en gång i månaden). Som tur är så är det inte så mycket kvar av förpackningen. Ja, jag är snål som inte byter ut det direkt.

När jag väl hade torkat upp spyan och sköljt av badrumsmattan (en katt kan ALDRIG kräkas direkt på golvet, det måste vara på en matta, i en soffa, eller någon annanstans där det är så svårt som möjligt att få bort det) så ställde jag mig framför spegeln och tänkte att jag borde borsta tänderna. Men när jag tog tag i tandborsten så kände jag att jag redan hade en speciell smak i munnen. En svag smak av… mint? Hade jag redan borstat tänderna? När då i så fall?

Det slutade med att jag inte kunde komma ihåg om jag borstat tänderna eller inte, så jag gjorde det en gång till.

Hoppas det kommer bra bromsmediciner mot Alzheimers snart.

gammal-borstar-tanderna
Detta är troligen jag inom en snar framtid.
Den skyldige.
Den skyldige.

Jag var precis nere och handlade (för den som är intresserad så inköptes två avocados och lite gräddfil, då det ska göras guacamole i den Werneriska residensen ikväll). När jag kom hem, öppnade jag en energidryck jag tänkte bjuda mig själv på, och skulle precis sätta mig i soffan. Men det fick jag inte. Salahuddin (min katt, för oinvigda) stod vid matskålen och tittade på mig samtidigt som han pep på det karaktäristiska ge-mig-mat-eller-dö-viset som han är expert på.

Så jag gick upp, öppnade hans favoritmat, tärnade maten med hjälp av den ganska styva plastförpackningen (eftersom jag inte orkade hämta – än mindre diska – en kniv), och satte ner fatet åt honom. ”Dagens arbete utfört” tänkte jag, när jag fick se anledningen till Salahuddins hunger. Två gigantiska spyor. En på sin favoritpläd och en precis bredvid min laptop. Med min vanliga tur så kändes det helt otroligt att han inte hade spytt datorn. Jag måste ha haft änglavakt. Eller snarare; Macbooken måste ha haft änglavakt.

Hur som helst. Först svor jag lite. Sen tittade jag på katten, som nu var i full gång att lassa in mer mat till det där maskineriet. Sedan hämtade jag toalettpapper och försökte omfamna uppkastningarna med mina pappersbeklädda händer. Fortfarande varmt. Fick en halv kväljning.

Efter att ha forslat bort spyorna var det dags att skölja av pläden. Detta gjorde jag i badkaret, och det visade sig bli svårare än jag trott eftersom pläden var fullproppad av katthår. Och katthår och vatten förvandlas till en otäck svart sörja som DRAS mot hud, fick jag lära mig. Mina händer såg ut som Storfots! Det slutade med att jag fick skölja dem i toalettstolen, under spolning. Överväger nu att aldrig mer ge Salahuddin någon mat.

Bara en dag i ett kattägarliv.

I natt fick min katt Salahuddin ungar. Fyra kattungar låg det mitt i sängen där Salahuddin låg bredvid och såg trött ut. Jag blev givetvis oerhört glad, eftersom jag älskar katter. Skulle jag behålla alla, eller sälja någon? Några ville jag åtminstone behålla.

… Det var bara det att Salahuddin är en kastrerad hankatt, och jag hade drömt alltihop.

Det märks när Salahuddin är hungrig. Han blir så fruktansvärt snäll. Visst, han är aldrig en katt som är elak och bits eller liknande, utan han är mer… apatisk. Han bara äter (10% av tiden), går på lådan (5% av tiden) och sover (resten av tiden). Jag får klappa på honom, men han bryr sig heller inte nämnvärt.

Men när matskålen är tom, då blir det ett annat ljud i skällan. Plötsligt är jag världens bästa människa, eftersom jag har makten att skänka honom föda. I morse kom han tillochmed och lade sig på min mage, varpå jag knäppte denna vackra bild.

(Det är omöjligt att fånga min katt på bild utan att han ser arg ut. Jag vet inte vad det är.)

Tittar lite på en ny matskål till Salahuddin, och hittade följande. En labyrint där katten måste krafsa ner maten i tre nivåer innan den landar och kan ätas.

Alltså… Det här är ett sånt där köp som skulle få ens katt att i protest bajsa på ens huvudkudde. Titta bara på katten på bilden! Jag kan riktigt se hur den tänker: ”Ha-fucking-ha, vänta tills mina klor penetrerar din halspulsåder.”