Nyckelord

jul

Besöker

Unicef kör hårt med sina reklamer just nu, precis som resten av alla fonder, stiftelser och föreningar som vill få en att skänka pengar genom att anspela på det dåliga samvete man borde ha om man inte skänker något. Det senaste, såhär i juletider, är att man ska köpa en julklapp till någon, men istället för att ge bort ett Nintendo Wii, en sidenslips eller ett 300-pack våtservetter så vill Unicef att man ska köpa nånting till de fattiga. T.ex 28 doser poliovaccin som på bilden. Sen när man köpt detta så får man ett gåvobevis som man i sin tur ger bort till den som ska få julklappen.

Jag tänker säga det alla andra tänker. Fy fan vilken dum idé.

Det är sjukt fint att skänka pengar, javisst. Men tänkte sig folk att den som får julklappen ska tänka ”Åh, nu kan man säga att jag sålde min julklapp och skänkte pengarna till de fattiga; vad bra jag är”? Det kan jag berätta att personen i fråga inte kommer tänka, utan han eller hon kommer bara att känna sig blåst på en julklapp. Om man vill skänka pengar så vill man ju själv bestämma sig för att göra det. Med den här idén så känner bara den som köpte julklappen sig bra inombords, medan den som får julklappen får ta smällen.

Ni som inte håller med kan ju alltid testa följande:

  1. Skaffa barn. Ett eller flera.
  2. Köp motsvarande antal Unicef-gåvor som du har barn.
  3. Vänta in julafton.
  4. Lämna över ett stort paket till dina barn.
  5. Säg ”Ni har ju önskat er ett Nintendo Wii…”
  6. Notera barnens hoppfulla leenden och nyfikna ögon.
  7. Säg ”… men tänk på barnen i Afrika.”
  8. Lämna över gåvobevisen.
  9. Återkom till mig med resultatet.

Hej folk,

Jag har nånting tråkigt att berätta. Innan jag börjar vill jag att ni sätter er ner. Sitter ni redan så ställ er upp, och sen sätter ni er. Sen bör ni nog ta ett djupt andetag och helst hålla en vän i handen, för jag tänker inte hålla tillbaka känslorna. Nej, inte den här gången.

De senaste dagarna har jag utvecklat något som läkarna än så länge ställer sig förbryllade till. Det kallas Star Wars-dille (Starwarsium delirium brutalis vulgaris), och det finns ännu inget botemedel. Det började med, som ni alla vet, att jag upptäckte Star Wars-legots underbara värld för några månader sedan. ”En AT-AT i lego vore roligt att ha” tänkte jag, och beställde en sån. Jag fick den, packade upp den, byggde ihop den, och beundrade den där den sen stod på hyllan. Det gick några dagar, och jag började surfa runt på skoj, för att se vad det fanns mer för lego med Star Wars-tema. Det fanns… ganska mycket. Vips så var en X-wing beställd. Och en TIE Fighter. Och en AAT. Why hello there, det fanns ju samlarutgåvor i lego också. På något magiskt sätt, efter att jag fått veta detta, så TELEPORTERADES det in flera lego-samlarmodeller i min lägenhet, och pengar TELEPORTERADES ut från mitt konto. Mycket underligt.

Detta blev som en drog; jag kunde inte sluta. I hyllan uppstod snart en Tantive IV, en B-Wing, en samlar-TIE Fighter, en samlar-Y wing, en samlar-AT-ST, och slutligen en samlar-Millennium Falcon (vars pris jag tidigare endast drömt om att förmå mig själv till att betala).

Jag började sälja gamla spel på Tradera. Ingen dum idé alls faktiskt; tusenlapparna strömmade in och försvann i samma takt. Snart hade jag köpt varenda lego-samlarutgåva som fanns. Det existerade inte mer! Shit. Vad skulle jag göra nu? Vad skulle jag göra med mitt liv? Jag var singel och arbetslös, nånting behövde jag hitta på att göra om dagarna. Så jag började köpa andra Star Wars-samlarprylar istället. Och här är vi nu.

Så, mina vänner… Jag är ledsen, men det blir nog inga julklappar i år. Jag hoppas ni förstår.

Med vördnadsfulla hälsningar,

Ägaren av er definitiva favoritblogg
Daniel Werner

PS. Detta har jag köpt idag:

Så, såhär fem dagar efter jul, tänkte jag publicera den årliga uppradningen av julklappar jag fick. Så here goes.

  1. 4000 kr. Av mamma och mammas mans mamma. Oh yes.
  2. En resväska. En grå sådan. Som man kan dra.
  3. Ett par strumpor.
  4. Ett par kalsonger.
  5. En pedalhink. Det låter sjukt gay. En soptunna är det alltså.
  6. En kasse med chips och sprit.
  7. En bok. ”Flickan som lekte med elden” av Stieg Larsson. Kommer troligen aldrig att läsas.
  8. Två DVD-filmer. Hellboy 2 och en annan jag inte minns vad den hette.
  9. En uppdragbar mus. Nej ingen sådan mus, tyvärr. Utan en som Kompis kan leka med. Det funkade dock inte, han blev bara rädd.
  10. X antal lotter. Säkert 8 st eller nåt. Jag vann 50 spänn allt som allt; oh happy day!
  11. Ett presentkort på 500 kr hos Clas Ohlson.
  12. En bok av Mark Levengood. Orkar inte ens kolla vad den hette. Kommer troligen aldrig att läsas iaf.
  13. En CD-skiva. ”Carmina Burana” av Carl Orff. För att jag nämnde att jag gillar den till farmor för säkert fem år sedan.