Nyckelord

hypokondriker

Besöker

Här kommer ännu ett hypokondriskt inlägg. Jag ser framför mig hur jag blir alltmer världsfrånvänd när det gäller sjukdomar. Som nån slags psykos som slutar med att jag går runt och känner på kroppen efter böldpest och lepra.

Men alltså. Häromdagen satte jag i halsen. Riktigt rejält. Jag tänkte att det var en bra idé att äta mat och dricka läsk på samma gång, och inom kort kändes det som att jag hade en bit mat i lungan. Och nu har jag hosta och ont i halsen.

I huvudet på Daniel Werner: ”Förkylning? Knappast. Fått ner något i lungan så jag får dubbelsidig lunginflammation och helst dör men åtminstone får göra en plågsam bronkoskopi utan narkos? Troligen!”

Tandvärk, skulle man kunna tro.

Jag är galen.

För några år sen fann jag House. Tv-serien alltså, inte musikstilen. Jag sträcksåg de tre första säsongerna, och sen dess har jag under vissa perioder varit mer än lovligt hypokondrisk.

Det har varit allt möjligt. Visdomständerna har varit ett problem. Mjälten har jag trott varit sprickfärdig några gånger. Och lymfkörtlarna känns konstant stora. Ett tag hade jag tillochmed med mig en termometer till jobbet varje dag, troget vilande i bröstfickan. Det har jag inte längre. Absolut inte. Eh… Bara ibland, okej?!

Värst var det nog när jag trodde att jag hade problem med prostatan. Det spände otäckt, och jag tyckte att mellangården buktade ut på ett abnormt sätt. Med facit i hand ska det kanske vara så, Google har uppenbarligen inte svaret vad gäller manliga mellangårdar. Vissa dagar värkte det rejält, så till slut ringde jag Sjukvårdsupplysningen. De meddelade att de som vanligt inte hade någon aning, utan tyckte jag skulle ringa vårdcentralen. Ah, Sjukvårdsupplysningen, denna viktiga instans vars uppgift är att kosta skattepengar.

Nä, ingen vårdcentral, tänkte jag, och beslutade mig istället för att kontakta de riktiga experterna. Människor med rejäl erfarenhet. Sakkunniga. Aldrig sinande källor av information.

Flashback.

Där fick jag informationen att det är helt normalt och om jag hade prostaproblem hade jag varit ett medicinskt under, med tanke på min låga ålder. Samma dag försvann värken, och jag har inte känt av den sen dess.

Nåja. Mot andra åkommor! Idag känns ena halsmandeln väldigt stor, och ömmar. Jag utgår från att jag fått körtelfeber, minst, och fullkomligt knarkar Strepsils med jordgubbssmak. Man får bara ta en tablett varannan timme, men jag låter det bara gå en och EN HALV timme mellan tabletterna. Nu dör jag väl av det istället.