Nyckelord

hungrig

Besöker

… Well, det känns så åtminstone.

Jag har ju funnit det här med Mathem.se – vilket jag i tid och otid blir mobbad för på jobbet. Men det spelar ingen roll, jag ÄLSKAR det bekväma i att kunna storhandla utan att behöva nöta på varken skosulor eller höftkulor. Innan detta börjar låta som ett sponsrat inlägg så vill jag säga att det finns nackdelar. Jag handlar alldeles för mycket! Dessutom en massa skräp!

Det blir liksom alltid samma visa. Jag är hungrig och beställer hem mat. Hungern och lättheten att klicka i varor i korgen är en FARLIG blandning alltså! Plötsligt har jag köpt två påsar chips (som jag sedan äter från samtidigt, med en hand i var påse), enorma mängder läsk, en ostbricka eller två, och inlagda vitlöksklyftor i chilimarinad (som jag alltid äter för mycket av och får feberkänslor). Det är liksom fyra fredagsmyskvällar på en gång, som jag äter upp i ett nafs eftersom det existerar i min omedelbara närhet.

Så ja. Jag beställde hem mat igår kväll, och då kan ni ju gissa hur min midsommarafton har varit. Mathem borde ha en varningsskylt: ”Låt målsman beställa maten om du totalt saknar självbehärskning.”

I morse, ca 09.40, väckte Salahuddin mig varsamt genom att lägga två välplacerade spyor vid fotändan av sängen. Som tur var inte i sängen, utan alltså bara vid. Upp och hämta hushållspapper, fettlösarspray, mer hushållspapper, och sedan lägga mig igen. Det tog inte många minuter innan Salahuddin ville upp och gosa. ”Nähädu” tänkte jag och puttade ner honom. Efter ytterligare några minuter kom han upp och pep på det sätt som han gör av endast en orsak. Hunger. ”Nähädu” tänkte jag igen. Jag tänker ju inte kasta fotogen på en eld jag precis har släckt.

Och så har han fortsatt ungefär hela dagen. Små beklagande pip följt av lite argare pip. ”Piiiiiiiiiiiiip… PIP! … Piiip!”. Det är min Salahuddin, det!