Hade en intressant internetkonversation med en okänd 22-årig kvinna på Helgon.net ikväll. Här får ni en inblick i hur det kan vara på nätet. Förstår ni varför man tappar lusten ibland?

Hon: Jag tappar hoppet om mänskligheten när jag läser din blogg.
Jag: Ojdå. Hur kommer det sig?
Hon: Jag dör av dess tomma innehåll.
Jag: Ah, okej. 🙂 Hoppas din egen blogg blir bättre.
Hon: Haha, ja den var ju bra.
Jag: Ja, folk brukar tycka att jag är rätt rolig. 🙂
Hon: Ja, du är nog lätt att skratta åt. Det kan jag faktiskt köpa.
Jag: Jajemen vettu. Jag går faktiskt en teaterkurs just nu, så det blir bara bättre och bättre.
Hon: Usch, teatermänniskor. Jag gick faktiskt på en teaterkurs för ett år sen, och jisses vad jag blev avtänd.
Jag: Du verkar må bra. :*
Hon: Det var ju verkligen ett relevant svar.
Jag: Det var inget svar, det var min reflektion av en tjej som inte mår så bra och finner nöje i att förolämpa folk utan anledning.
Hon: Jo, jag förstod det. Fortfarande inte speciellt relevant. Men människor som inte kan ta kritik brukar ju försvara sig på de mest tarvliga sätten.
Jag: Jag tycker inte direkt att det har något med att jag inte kan ta kritik att göra. Du gillade inte min blogg, det gör mig inget. Men du märker väl själv hur du greppar efter halmstrån för att kunna dissa mig så mycket som möjligt? Hihi.
Hon: Tror du på det själv så, ja. Då är ju precis så korkad som jag befarat.
Jag: Haha. Känns det bättre nu, när du fick lätta ditt hjärta lite? 🙂

Jag hoppas verkligen att hon mår bättre nu, det lilla livet.

Som tur är tar jag inte åt mig särskilt mycket, eftersom jag ganska ofta får höra att min blogg är rolig och att jag skriver bra. Det gör mig lika glad varje gång, så stort tack till er alla. Ni motiverar mig. <3