Nyckelord

Hamburgare

Besöker

Idag köpte jag en hamburgertallrik på det lokala hamburgertallriksinköparstället. När jag fick min mat sa de ”smaklig måltid”, som sig bör.

Jag svarade ”detsamma”.

Det var den terapin, det!

Igår köpte jag den lördagsenliga skräpmiddagen, som i detta fall bestod av ett stycke hamburgertallrik. På väg tillbaka till hemmet inträffade en så hemsk sak att jag fortfarande mår lite dåligt när jag tänker på det.

Precis ovanför hamburgerstället ligger nämligen områdets enda krog, och där brukar det sitta smått alkoholiserade människor och bara blänga. Både dagar och nätter brukar de sitta där, och fiskögt titta på varandra. Även igår. Och när jag gick förbi såg jag hur någon hade spillt en drink på marken, en bit utanför krogen. En rosa sådan, så jag antog fördomsfullt att det var en överförfriskad 21-årig tjej som varit i farten.

Det var bara det att… det var inte så. När jag gått några meter till började Sherlock Werner fundera. Den utspillda drinken fanns inte där när jag gick dit, men på tillbakavägen gjorde den det. Det fanns inte heller några glasbitar i närheten av brottsplatsen, så det kunde inte vara någon som tappat sin drink. I så fall hade denna någon hällt ut den. Och konturerna av pölen i fråga tydde helt klart på att det hela hade skett med kraft.

Mer behövde jag inte fundera, för snart hördes ett enormt läte. ”HUUUUUUUUUUURRRRGGGHHHH” lät det bakom husknuten. Där stod en man och höll sig mot väggen, medan han forcerade ut kvällens inköp. Han verkligen skrek, som om det hela gjorde ont. Precis vad jag, i egenskap av kräkfobiker, behövde. Och nu av alla jävla stunder. Hjärtat började dunka allt snabbare, och jag hoppades innerligt att allt som kunde kastas upp redan hade kastats upp. Själva hulkandet (skrikandet i det här fallet) är nämligen okej, men får jag höra plaskandet av spya mot mark så kommer jag att bli sinnessjuk på kuppen.

Det senare slapp jag som tur var, men hamburgaren var man lagom sugen på sen. Jag var skakis halva kvällen.

Idag är det fredag. Jag skulle fira början på helgen genom att köpa mig en El Nacho Grande-meny med nachos, guacamole och iskall fanta. Trevligt!

Efter att ha stått i McDonaldskön olidligt länge på grund av att kvinnan innan mig inte kunde svenska så var det äntligen min tur. Jag och personen i kön bredvid beställde exakt samma burgare exakt samtidigt. Och det fanns bara två kvar. Den ena var fin och den andra såg extremt slafsig ut, med kartongen äckligt halvöppen. Direkt när jag såg detta så visste jag att det var den jag skulle få.

Och så var det ju. Eftersom jag skulle ha nachos så gick donken-nissen iväg och skulle hämta några. Han var borta en bra stund, och under denna tid snodde den andra donken-nissen naturligtvis den fina burgaren. När min donken-nisse kom tillbaka så meddelade han att nachosarna är slut och att jag kunde ta mig i brasan och att han precis bränt ner min lägenhet och våldtagit Salahuddin. Ja, så kändes det iaf. Jag tar det här med hamburgerinköp väldigt allvarligt.

Nåväl. Inom kort hade jag maten med mig, och var relativt glad i hågen påväg hemåt. Jag hade handlat en del också, så när jag kom innanför dörren ställde jag ner kassen från mcdonalds och ställde in den andra maten i kylen. Under denna korta men ack så kritiska tid hände det. Fantamuggen välte, och sölade ner exakt all mat. Detta märkte jag först efter fem minuter, och då var det för sent. Jag sög lite på brödet till burgaren, men insåg snart att det var oätligt. Jag skrek rakt ut. Det vore omänskligt att reagera på något annat sätt en fredagkväll när man jättehungrig kommer hem från jobbet, precis som det var för mig i afton.

Först funderade jag på att kasta ut hamburgaren genom fönstret och ut på gården. Men det gjorde jag inte, eftersom jag blev lite orolig för att någon i bostadsrättsföreningen skulle se det. Så jag stampade i marken, slängde alltihopa i soporna, och köpte mig en kebabtallrik istället.