Nyckelord

gym

Besöker

I morse var jag och tränade igen. Jag har ju som bekant vissa socialfobiska tendenser, och även om det är tusen gånger bättre än för några år sen, och blir bättre varje dag, så finns det till viss del kvar. Jag vill helst inte träna bland mycket folk; det allra bästa är att vara helt själv på gymmet.

Men idag märkte jag hur den delen i princip är borta, och är ersatt med en annan typ av ångest. Jag vågar inte ta i, eftersom jag av nån anledning tror att jag ska dö. Alltså, att jag ska ta i så hårt att jag spräcker ett blodkärl i hjärnan och tvärdör. Att jag ska ha ett medfött s k aneurysm, och dö knall fall mitt i bröstpressen. Idag blev jag helt snurrig efter några hårda set. Det knepiga är ju att man inte vet om det är ångest, naturlig trötthet eller om jag helt enkelt är en hårsmån från liemannen.

Undrar hur man blir av med detta. Det är ju inte direkt en logisk rädsla där en av tio gymmare drabbas. Snarare en på typ tio miljoner. Men det är klart som fanken att jag ska vara den personen!

Idag, kära vänner, var jag på gymmet. Ja, ni läste rätt! PÅ GYMMET! Och då pratar vi alltså gymmet som i det där stället där man tränar sin lekamen.

Jag var dock tvungen att ta ledigt hela veckan för att det skulle klaffa. Jag känner mig själv, om jag ska börja träna så kommer det inte att ske på kvällar efter jobbet. Åtminstone inte i början. Så nu kör jag hårt denna vecka, så blir det förhoppningsvis ”bara” att fortsätta sen. Den som lever får se hur det går. Idag tog jag i alla fall ut mig rejält; det är förmodligen en bra grej att knappt orka lyfta en läskburk.

DESSUTOM! Elgiganten kör sin ökända kampanj ”Cykeln på köpet” just nu. Jag anade ju att man skulle behöva köpa en 4K-HD-TV på 300″ för att erbjudandet skulle gälla, men döm om min förvåning när man kunde köpa en liten kompaktkamera för 1600 spänn. Jag köpte en sån, och ska sen sälja den på Tradera (eller till min mor), och vips har cykeln kostat max 500 spänn. Så nu ska jag alltså börja cykla också.

Herregud; allt på en gång! Hur ska det här gå? Jag kommer ju bli värsta träningsnarkomanen, stå och flexa musklerna i spegeln och instagramma med hashtagen #aldrigvila. Hujedamig.

Igår var jag på gymmet, för andra gången på typ tio år. Det blev ett ganska kort pass även denna gång, eftersom det var jobbigt även psykiskt. Jag är ju rätt ovan vid att vara trött på det där sättet, och min instabila hjärna misstolkar det som att jag är sjuk och/eller att jag ska kräkas. Då blir det ganska påfrestande. Men jag körde tills jag inte orkade lyfta armarna något mer, så det gjorde säkert nån nytta.

Den här sociala ångest-prylen förtar ju ganska mycket av lusten att gå och träna, men jag tänker inte ge upp. Det får kännas som att jag ska dö varenda jävla gång, jag tänker göra det här.

Idag blev det den här middagen förresten. Kycklinggryta med franska örter, morot och champinjoner. Egentligen skulle det ha varit en annan sås men den var slut, så jag körde på ett beprövat koncept. Morötterna funkade halvdant men på gott på det stora hela! FYRA SOLAR!

6d8d6b5831cb11e388e422000a1fb6e3_8